när professorn märkte hvilken åhörare han hade,
stockade sig hans röst, och liksom Dumbom kom
ban af sig i begynnelsen, och ursäktade sig der-
med, att ban icke hunnit skrifva längre. Se der
följden af att göra simpla minneskarlar till pro-
fessorer! En verklis professor, en sjelftänkare,
en i sin vetenskap fulit hemmastadd lärare borde
väl kunna oförberedd bålla en timmas föreläs-
ning. Den duger icke till pres!,, säger Luther,
som ej 1 ögonblicket kan göra en preditan af
ett cuda bibe-prå,, och hkaså torde man kunna
påstå, ati den duger icke till professor, som icke
kan läsa utantill,.
ooo— I samma blad läses äfven: Cromwell!s son,
ett historiskt skådesjel af Scribe, lärer vara öf-
versalt och inlemnadt till kongl. theatern.
— Handlingen i pjesen: Ringaren i S:t Paul,
som väntas på kongl. theatern, lärer äfven be-
bandla Cromwe!ls tidehvarf. Man omtalar att
pjesen är rik på cffektsceener. Hufvudrollerna
skola komma ait utföras af hrr Almlöf, Dahl-
qvist, Hedin och m:ll Högqvist.n
— Natten till den 24 Nov. blef posten, som
afgick från Skara d. 23 dennes, röfvad nära Hälj-
arp emellan Fa!köping och Borås. Fiere okände
manspersoner, berättar Skara tidning, anhöllo den
ridande postgossen, under det en bättre klädd
karl sönderref flera paketer i väskan, men bort-
tog endast ett bref med inneliggande 280 rdr rgs
från Östbammar, ehuru flere rekommenderade
funnos från åtskilliga orter, hvarefter den sönder-
skurna väskan återlemnades till gossen, som med
densamma återvände hem till sin fader, hvilken
skyndsamt förde denna sorgliga underrätte!se till
Borås. Höraf synes huru maktpåliggande det är,
att ordinarie postiljoner allestädes anställas emel-
lan postkontoren, isynnerhet nu, då en mängd
lösdrifvare och sysslolöse personer stryka omkring
i landet.
— Enlisat till Kongl. öfverpostdirektörsembetet
från Ystad inkommen rapport af d. 22 dennes,
var postjakten Postiljonen ännu för motvind der-
stlädes qvarliggande. (P. o. I. T.)
— Hr Strandbergs beneficespektakel på Kongl.
teatern i Lördags afton var ganska briljant. Den
första pjesen, Hung Renes dotter, från Danska
språket, af Overskou, är ett litet stycke af ren,
ljuf, idyllisk, någon gång till och med sublim!
poesi, hvarigenom författaren visar sig såsom en
af vår tids lyckligaste skalder. Amnet är lånadt
af en fornsägen från Provence om konung Renå,
som hade en blind dotter, hvilken han, på det
hon ej måtte lära känna sin olycka, hade låtit
juppföda-i en naturskön men enslig och otill-
gånglig dal, endast omgifven af några få förtrogna,
och der hon genom utvecklingen af de öfriga
sinnena lär sig känna alla omgifvande föremål,
till och med blommorna i trädgården, utan att
ana, att hon är i saknad af det förnämsta med-
let att igenkönna och urskilja dem. Det är först
händelsen som kommer henne att upptäcka sin
olycka, då en ung grefve, hvilken redan förut
varit ämnad till hesnes gemål, men ännu ej sett
eller känner henne, oförmodadt inkommer i da-
len och blir förtjust vid hennes åsyn, samt, o:k-
tadt upptäckten att hon är blind, så intages af
hennes älskeliga väsen, att han, i tanka att hon;
är någon helt annan person än den till mnsd-
bruden, sänder återbud till kung Rone. Lyck-
ligtvis upptäckes dock snart misstaget, och detta
ögonblick sammanfaller med den tidpunkt då hon.
opereras för ögonsjukdomen samt derigenom cr-
håller synens bruk. FEit af de skönaste momcen-
terna i stycket är det, då den unga fickan kom-
mer in på scenen första gången sedan operatio-
nen är fulländad och i början fianer sig alldeles
främmande, till dess ljuset öppnar sig äfven för
henr.es själ, och hon fattar hela skapelsens herr-
ighet.
Läsaren kan redan af ofvanstående inse, att
bufvudrollen är nästan allt i denna pjes, och det
är ej mer än rättvise att erkänna, att den unga
Idemoiselle Österberg fullgjorde den svåra uppgift
hon deruti erhållit, på ett ganska tillfredsställande
sätt, genom silt älskeliga och oskuldslulia väsen;
hennes diktion var ren och fri från öfverdrift,
hvilket sednare, vid ett sådant tillfälle som detta,
icke är lätt att undvika.
Trollflöjten som uppfördes härefter, gick äfven
i det hela rätt väl. Hr Strandberg, som alltid
fyller sitt parti väl då han är inspirerad, vann
denna afton särdeles bifall, äfvensom demoi-
selle Fundin, såsom Nattens drottning, och fru
Liedberg såsom Pamina. Hr Walin skulle utan
tvifvel äfven höras med nöje, då han har ganska
goda musikaliska anlag, om det blott kunde lyc-
kas honom att reformera sjelfva tonbildningen,
som har någonting sträft och mindre behagligt.
Vi få en annan dag tillfälle att säga något mera
om det sednare stycket.
o
Mm
- (Insändt.)
TANKAR OM STÅNDSCIRKULATION AF
TORSTEN RUDENSCHÖLD.
Med mer än vanlig blygsamhet och mer än
vanlig rikhaltighet, uppträder i hr R. en förfat-
tare, Som, under det han med sann och christlig