TEATER. OM HERR JOLINS DEBUT. (Slut från Lördagsbl.) Man finner af föregående redogörelse för pjesens innakållsarttuvfrefotterar orhavlyvnti; ATITeARa han ville låta styckets bjelte — Axel — upp: träda, för att derigenom sjelf få tillfälle att på en gång debutera i flera genrer af sin konst. Detta bör kanhända tagas i betraktande, innan vi gå att bedöma sjelfva stycket; hvilket också derföre med skäl icke torde få tagas såsom ett tillräckligt prof på herr J:s gåfvor såsom dramatisk författare. Axels vidlyftiga roll, såsom den nu är tagen, tilläte svårligen att gifva något högre dramatiskt lif åt stycket i dess helhet; och de öfriga personerna gripa icke något betydligare in i gången af dess utveckling. Man kan begära mera karaktersskildring, om man så behagar; men författaren synes icke denna gång hafva haft för afsigt att skrifva en karaklerskomedi; och hvilken har väl rättighet att anklaga honom för detta? Han ville låta sin humor spela öfver det vanliga themat, huru en yngling genom sina föräldrars fördom hålles tillbaka ifrån den bana, som naturen utstakat för honom, och huruiedes han med tillhjelp af sitt snille, sitt mod och sin värma för den sak, som han med hela sin själ omfattar, slutligen lyckas att vinna seger, om också en liten smula på bekostnad af den sonliga vördnaden. Stycket har för öfrigt en vacker moralisk tendens, och gifver SEE ERNST NEN RS SEASONS KE