TEATER.
OM HERR JOLINS DEBUT.
(Slut från Lördagsbl.)
Man finner af föregående redogörelse för pjesens
innakållsarttuvfrefotterar orhavlyvnti; ATITeARa
han ville låta styckets bjelte — Axel — upp:
träda, för att derigenom sjelf få tillfälle att på
en gång debutera i flera genrer af sin konst.
Detta bör kanhända tagas i betraktande, innan
vi gå att bedöma sjelfva stycket; hvilket också
derföre med skäl icke torde få tagas såsom ett
tillräckligt prof på herr J:s gåfvor såsom drama-
tisk författare.
Axels vidlyftiga roll, såsom den nu är tagen,
tilläte svårligen att gifva något högre dramatiskt
lif åt stycket i dess helhet; och de öfriga perso-
nerna gripa icke något betydligare in i gången af
dess utveckling.
Man kan begära mera karaktersskildring, om
man så behagar; men författaren synes icke denna
gång hafva haft för afsigt att skrifva en karak-
lerskomedi; och hvilken har väl rättighet att
anklaga honom för detta? Han ville låta sin hu-
mor spela öfver det vanliga themat, huru en
yngling genom sina föräldrars fördom hålles till-
baka ifrån den bana, som naturen utstakat för
honom, och huruiedes han med tillhjelp af sitt
snille, sitt mod och sin värma för den sak, som
han med hela sin själ omfattar, slutligen lyckas
att vinna seger, om också en liten smula på be-
kostnad af den sonliga vördnaden. Stycket har
för öfrigt en vacker moralisk tendens, och gifver
SEE ERNST NEN RS SEASONS KE