och omhulda en mindre lyckligt lottad like, som utar
vår mellankomst, måhända skulle förgås af bri
Jstande omvårdnad. Välgörenheten har aldrig vari
Iså allmän som nu: hvar och en synes vara benägen
att göra godt och är villig att med sin skärf bidraga
till fåderneslandets lycka, välgång osh anseende: frå-
gan är blott om sättet, och, om det här föres!agne
skulle komma till verkställighet, skulle det helt visst
skänka tillfredsställelse ät mänget fromt hjerta och
deltagande sinne, samt ännu mera lifva kärleken til
våra medmenniskor. Stockholm i November 4844.
FU.
Ovanstående förslag föredrogs i S:t Jacobs och
Johannis församlings ordningsnämnd d. 30 sistlidne
Augusti, vid hvilket tillfälle en kommittå utsågs, be-
stående af 5 ledamöter, som skulle afgiva och till
nämnden inkomma med utlåtande öfver huruvida för-
slaget ansågs antagligt och verkställbaet eller icke.
Kommittten inkom med sit betänkande d. 4 Nov..
hvarefter erdningsnämnden stadnade i följande beslut.
Att den var förvissad om att ingen af nämndens
ledamöter, som, med det allvar ämnets vigt fordrur,
tagit kännedom om förslaget. lärer misskänna den
sannt kristliga och menniskoälskande unda som tif-
val författaren; samt alt nämnden hyste den ofver-
tygelsen, att detta förslag, i en måhända icke afläg-
sen framtid, kommer att, som sig bör, allvarligt
behjertas och medföra de mest välgörande verknin-
gar för mensklighet och fosterland. Men nämnden
drager dock i betänkande att ännu och innan det
allmänna tänkesättet hunnit stadga sig om försla-
gets lämplighet och verkställbarhet, derom tid för-
samlingen göra en framställning. Mången skulle
nemligen deruti se ett rvälment försök wt genom
uttre föreskrifter stifta lag för välgörenhetskänslan,
hvilken bland alla ädlare känslor, måhända minst
låt. r reglementera sig och hva:iyenom förstaget, äf
ven om det vunne gehör, hvartill dock under när-
varande omständigheter och en!igt hvad nämnden
förmodar, föga sannolikhet företer sig, redun vid
silt framträdande skulle vara i saknad af den inre
kraft, som är oun gänglig för dess vidare fortkomst.
D remot är nämnden af den tunken, art om ett
sällskap eller en förening af för saken nitälskande
personer af begge könen stiftades icke blott inom
hufvudstaden utan öfver hela riket. så skulle de nu
skiljaktiga åsigterna lättast förenas och en utgångs
punkt bildas, hvarifrån det vackra målet snarast
och säkrast skulle upphinnas.
Att ofvannämnde törslkg blifvit föredraget äfven i
Storkyrkoförsamlingens o:dningsnämnd tror insända-
ren af dessa rader sig veta; äfvensom att idgen på
flera ställen i landsorterna blifvit om attad mes mera
värma och större sympatier, än man haft skäl att
hoppas. Så har t. ex. både i hufvudstaden och lands
orterna åtskilliga skyddsbrödraförbund redan blifvit
ingångna, så av hvad som vu ser svårt och omöjligt
ut lätt skule kunna bliva ett mode om de hyarpå
framgången beror skule det vilja.
En mera än 50-ärig gammal vän och skolkamrat,
numera prost och kyrkonerde i södra orterna, skr f-
ver under d, 24 Sept.: Det menniskoälskande för-
slaget omfattades af mina närmaste och några stånds-
personer, som tillhöra min församling, med hfligt
deltagande, och mina fyra flickor öfverlägga nu om,
hvilken af de beklegligen ganska talrika, nästan värn-
lösa barn i församl ngen de hvar för sig stola ut-
välja till skyddssystrar. De hafva neml. begärt, att
ifve få välja sina skydslingar; och då nu väl-
nvilja och kärleksrikt deltagande måste, för att icke
förlora hela sin natur, vara det mest fria af allt
rilt, så ernar jag låta dem utse sina vänner efter
meget goutfinnande. Hufvuasaken blir alltid den som
finnes uttryckt i baron de Gerandos yttrande: alt
nde bättre kiasserna bilda et vidsträckt system af
ubessydd och omvårdnad till förmon för de ringare
poch vanlottade, hvilka ord paminna mig en likartad
tanka af Jean Paul, uttryckt på hins egendomliga
salt: De vise skola tänka för dårar, de frie för-
lossa slafvarne, de lycklige arbeta för de olyck-
MlNHjes — so ss ss os ss —
VÅtt genast framdraga ämnet på sockenstämma och
taga ailmogens medverkan 1 anspråk, vore icke alle-
nast ändamälsslöst, uten skadligt. De stackars bön-
pderne, åtminstone i största delen af denna ort, hafva
nicke mycket att meddela af lekamliga håtvor och
äro ytterst rädda om sitt lilla, oftast för deras eget
pbebof otillräckliga; och förgäfves skulle man söka
böfvertyga dem, ett det ifrågavarande icke skulle med
pföra någon särdeles kostnad; ty de äro sä vana vid
natt blitva pungslagne, så ofta de komma i beröring
pmed herreklassen och dess projekter, ett de knappt
pkunna föreställa sig ett annat förhållande.
En annan gammal man, också prost och ungdoms-
vän till insändaren, skrifver under den 8:de dennes:
att förliden söndag föredrogs det vigtiga ämnet in-
pfÖr mina kontraktister och åtskilliga ständspersoner;
det diskuterades hela aftonen med värma och in-
tresse. Iden godkändes utan annat undantag, än
valt i stället för den föreslagna inskrifningen vid
dopakten, den bätre lottade borde utvälja sig ett
pvärnlöst föremål för sin menniskokärlek vid sin första
;nattvardsgång, hvilket förutsätter en fullfribet å den
;väljandes sida, och gör honom derjemte till gen späde
;myndlingens uppfostrare och vårdare. Min enda
;hemmavarande dotter Sophie omfattade förslaget
med den värma, att hon beslutade genast utse ät
sig något värntöst barn, samt att uppmuntra s na
unga vänner i Församlingen, att följa hennes ex-
smpel.
Mycket mera af en både upplysande och intressant
Deskaffenhet, yttradt af kunn:ge, vältänkande och
osteriändskt sinnade män, skulle kunna anföras till
örmån och stöd för den framkastade iden, hvilken
1u mera, sedan han framträdt i det allmänna lifvet,
är försvara sig så godt han kan.
Sie kh I 0 LIE