de honom namnkunnig, rik och väldig såsom Pa-
ganini, hvars rykte då genijöd genom hela Eu-
ropa. — Med en poetisk hänförelse upphöjde
Gaetano mig till skyarna och gjorde Maria Tag-
lioni till fotsteg för min upphöjning och min
lycka. Dessa illusioner från min barndom åter-
njuter jag ännu med vällust. Ack, de äro nästan
de enda sälla ögonblick, som mig förunnats! —
Jag tror icke, såsom Venedigs gondolier, att det
största af allt lidande är, att i olyckan erinra sig
lyckan. Tanken på den sällhet jag njutit tröstar
mig nu, såsom minnet af en god gerning mildrar
samvetsqvalen.
Gaetano instämde i alla mina framtidsfantasier.
Se här huru vi hade uppgjort vår plan: Han
borde till en början erhålla högsta priset för sitt
spel; derom voro vi öfverens; sedan skulle han
intaga en betydande och indrägtig plats i orche-
stern vid la Scala. Min dans skulle vinna en
omätlig framgång; vi hade beslutat det. Impres-
sarion erbjöd mig de fördelaktigaste vilkor: jag
dansade ettår i Milano, för att grunda och stadga
mitt rykte, och sedan skulle Gaetano och jag
göra en tur genom Europa och kanhända äfven
till Amerika, derefter återvända, för att, höljda
af ära och rikedom, lefva nöjda och lyckliga i en
villa, som vi ofta tillsammans besökt. I ett enda
fall voro vi af olika mening, nemligen i afseende
på inrättandet af denna vår boning.
Dessa drömmar gjorde oss så lyckliga.
Min mor — jag klandrar henne ej — såg icke
denna böjelse utan oro — icke för det, att hon
,hade något att förebrå Gaetano, men emedar
detta vanliga förslag till förening och lefnadssät