mig till Arfländörna. Allt var ordnadt för min
afresa:.
Förvirrad af denna nyhet hade jag ej återkom-
mit från min sorgliga förvåning, då jag från Gae-
tano erhöll en biljett, deruti han underrättade
mig, att han var utnämnd till första violin i vice-
konungens kapell och tillika vore för två dagar
upptagen i palatset af ett angeläget ordnande af
eu utsatt koncert.
Jag sökte förgäfves att träfa honom, och föl-
jande dagen afreste jag under god eskort till
Wien.
— Men, det är ju La Doradas äfventyr, som
ni berättar mig? sade jag. :
— Sa mycket vissare, min vän... som jag då
kallade mig La Dorada. Han var rest dagen
före min ankomst till Milano. (Forts. följer.)
— tt
— FIsKMÅNGLERSKORNA I DUNKIRCHEN, Den be-
römde bildhuggaren David i Paris, som förfärdigat
ten i Dänkirchen nyligen uppställda statyen af den
utmärkta sjöhjelten Jean Bart, kunde icke vara när-
varande vid aftäckningen af detta monument. Men
lå konstnären helt nyligen besökte denna stad, blef
han i det stället emottagen och firad på ett helt e-
get: sätt. Han fördes neml. till fiskmarknaden eller
det så kallade Mink, hvarest han emottogs af fisk-
mångierskorna. Hvar och en af dem öfyverräckte ät
konstnärn, som de kallade Jean Barts fader, en blom-
bukett. Alla trodde sig på det bästa sätt uttrycka
sina patriotiska känslor, om de i ordning kyste konst-
närn. David mottog denna ovation med nästan rö-
rande godmodighet. En fiskmänglerska, hustru till
en sjöman och utmärkt genom sitt utseende och sätt
Itt vara, frambar till honom sitt åttonde barn att
kyssas; ty, sade hon, denna kyss af Jean Barts fader
kall bringa den lilla lycka.