jag ny styrka. Jag påminner mig ingenting a!
hvad som tilldrog sig utom mig; jag sväfvade i
en öfvernaturlig extas, jaz- kände mig hafva vin-
gar, och allt syntes mig lätt och möjligt under
Gaetanos ögon, vid hans melodier. Lyckönsk-
niogar och bifallsrop, ett re.n af blommor och
sonetter, broderade och förgyllda presenter, lik-
som nedfellna från himlen, äfven komplimanger
och offer, som jag ej kunde förklara, heta verl-
den vid mina fötter, och ändtligen Gaetano i
mina armar, se der mina minnen: det var min
apotheos.
Dessa mina känslor för den unge artisten hade
blifvit bemärkte och hade äfven väckt något knot
hos ynglingar af de höga familjerna och bland
några betittlade gubbar, som trodde sig hafva
suveränitet öfver baletten; men framgången hade
varit sådan, att man icke vågade vira missnöje.
Jag lade mig berusad af sällhet; mina dröm-
mar återgåfvo aftonens fröjder och vid mitt upp-
vaknande var Gaetano min första tanke. Jag
våntade honom, för att njuta af hans glädje och
för att låta honom dela min, då min mor kom
och underrättade mig, att en kammarhusar in-
funnit sig från vice konungen, för att till mig
öfverlemna ett bref från havs kejserliga och kung-
liga höghet; jag tänkte på någon ny hedersbe-
visning och lät införa sändebudet.
Han til!ställde mig vördsnadstullt ett bref med
statskansliets sigill. Det innehöll ett missiv, som
på H. M. kejsarens och konungens befsllning kal-
lade mig till kejserliga teatern i Wien. Denna
ynnest var mig vederfaren, såsom en rättvis gärd
åt min talang och min skönhet; jag borde inom
tjugofyra timmar lemna Lombardiet och bejifva