ATi3deS diTviuUgeS allvillgdlg vv VILSLADUIU Ifall tid, eller — om detta blott vore en tom drö — alt småningom vilja tillkräkta sig öfvermakte inom Italien. Under dessa omständigheter miste en pote: tat, hvilken icke har några omedelbara intere sen i halföns politiska angelägenheter, kunna u öfva mer inflytande än någon annan makt de; -Istädes, äfven hos den annars så ängsliga oc I misstänksamma påfvestyrelsen. il Rysslands kejsare kan göra anspråk på en si Idan förmåga. Visserligen har han råkat i mång tvister med Rom, och han har med den me godtyckliga och ofördragsamma stränghet mis: I handlat den allena saliggörande kyrkans pre Isterskap och rättrogna inom sitt land; men ha kan nu underhandla personligen med pifver loch sedan han sannolikt uppnått allt hvad ha kan vinna hos Polens och Rysslands katolsk befolkning, på förskräckelsens och omvändelse Hörsökens väg, står det honom öppet att mec gifva mildare åtgärder framdeles, och att der genom afväpna den påfliga är uytelsen. A an I dra sidan skall han troligen d låta sakna kejser liga tillstyrkanden, så väl åt påfven, som Italien öfriga furstar, att vägra reformer och koncessio ner, såsom de förderfligaste steg en suverän ka taga, och att landsförvisa Frankrikes konstitutio nella åsigter, såsom ytterligt förstörande för d enda sanna styrelsegrundsatserna. Zar Nicolaus är en nitisk propagandist af sin egna politiska åsigter, dem han vidhåller med ci nyomvänds hela ifver; och det är fara värdt at man vid de italienska hofven skall lyssna på ho nom med bifall och undergifvenhet; ty såson tillägg till slutoch öfvertalningskonstens vanlig bevekelsegrunder, skulle han ej tveka vid löfte; om hjelp i nödens stund; och detta kunde no gilva små sjellfberrskare mod att fortfara me sin vanstyrelse (misrule); men hvarigenom Ita lens politiska förhållanden till slut kunna på de svåraste invecklas. Efter dessa från Italien hemtade omdömen öf ver det möjliga inflytandet af Kejsar Nicolai vi stande derstädes, anställer den engelske författa ren några betraktelser öfver vexelverkan emella: tillståndet på denna stora haliö i Medelhafvet oci de två andra på ömse sidor om densamma, nem. ligen Spanien och Grekland; och det kan ej ne kas, att om det nyss förut omnämnda inflytandet kunde medföra de förutsedda följderna, så skulle återverkan deraf på Spanien och Greklanc vara stor nog, för att rättfärdiga en Rom-ress från Petersburg ensamt för det ändamålet. Valet af Italien — i stället för t. ex. det lika mildsz Transkaukasien — till återställeliseort för ryska Kejsarinnans helsa, vore i sådant fall ett nyt! drag af ryska politiken, som gör dess omtänksamhet ail heder. Ur denna synpunkt saknar äfven det följande af de engelska betraktelserno ej sitt interesse. Naturligtvis får man härvid afräkna hvad den engelska mnationalfördomen inblandar, så snart frågan är om Fraukrikes och Englands diplomatiska täflan. I Spanien och i Grekland neutralisera Frankrike och England hvarandras inflytande. På Italienska halfön tillintetgörs det genom denna tällan; och den sannolika följden kan nu blifva att Rysslands blir det öfvervägande inom alla tre länderna. I Grekland är det påtagligt att Frankrikes uppförande leder derhän; i Spanien miste detsamma inträffa. Om Frankrike förenade sig med England, för att i Spanien understödja en frisinnad politik och ett omteresseradt förmälningsförslag, så skuile den konstitutionella saken vara betryggad derstädes; hvaremot det, genom att vid sina råd i Madrid låta sig ledas uteslutande af dynastiska syften, nu tillåter Ryssland, Påfven och Osterrike att hotande ställa fram Don Carlos anspråk. Italien skall ovilkorligt röna ett inflytande af Spaniens öde; segrar konstitutionaliteten inom den sednare bland dessa halföar, så kan absolutismen ej upprätthållas inom den förra; och derföre ropar det östra Europa på giftermål emelan Isabella och en son af Don Carlos. Men numera är det ej i Pamplona eiler Madrid, utan i Rom och Neapel, som den spanska giitermålsfråsan diskuteras. Ett ibland resultaterna af det värvarande franska systemet för Spaniens styrelse r, att Påfven, Neapel och Ryssland få en röst och en kontroll vid afgörandet, medan England sidosättes, såsom utledsnadt eller vrångsinnadt. Men huru skulle Eugland och Frankrike förnå inverka på de italienska furstarne i afseende vå dessas egna angelägenheter, så länge de ej cumna förena sig om en enda fråga angående Spanien? ... Kejsar Nicolaus åter, som kan handla ch underhandla i egen person, och såsom en irad gäst, han kan nu höja en bättre hörd och mera kraltfull stämma, än någon af lord Aberleens eller herr Guzots agenter; och fruktansvärdt är, att utgången skall blifva den värsta, cke blott för Italiens utsigter, utan äfven för 5 paniens. mm ee PT oe mw a I RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER, — Uti en tobaksplantage vid Yttersta tvärgränd öder fingo två personer i går morse se ett bylte,