helt och hållet beroende af den större delegarens
godtycke, enär det stod i den sednares makt, att,
medelst bolagets försättande i konkurstillstånd, när
som helst tillintetgöra den förre, och sjelf tillegna
sig äfven hans andel.
För att lära sig, buru han, för vinnande af ett
sådant ändamål, borde förfara, behöfde han endast
läsa denna saks historia, hvilken i korthet är föl-
jande,
Uti en år 4839 af herr grosshandlanden Schwan
utgifyen tryckt skrift inbjöds allmänheten, att uti
intressentskap med honom af herr brukspatronen
Thomas Fredrik Morsing inköpa Nyköpings messings-
bruk med tillhörande såg- och mjölqvarnar, klädes-
valkar, benstamp, stångjernshammar, knappnålsfabrik
och verkstäder för alla sorter metallgjutgods och
messingsslageriarbeten, samt det nyinrättade fakto-
riet, eller mekaniska verkstaden med gjuteri och ång-
panneverkstad, jemte boningshus,tomter och sjöbodar.
Dessa egendomar, som, enligt hvad en vid skriften
bifogad tryckt beskrifnivg innehöll, utgjordes af nå-
gra och fyratio serskilde byggnader och deribland 10
stenhus, uppgåfvos hafva de requisita i ordning,som
erfordrades för att drifva och fulifölja den lönande
tillverkningen,. Enligt den uppgjorda beskrifningen
skulle egendomarne uti det skick, hvaruii de dä sig
befunno, lemna en årlig behållen aftastning af minst
24,000 rår bko, eller 6 procent ränta på 400,600
rdr; men sådant oaktadt uppgafs egaren deraf vara
villig, att till det ifrågasatta intressentskapet öfver-
låta dessa betydliga egendomar, jemte de till alla
verkstäderne hörande inventarier och verktyg för en
köpeskilling af endast 200,000 rdr bko. För att
icke sakna det för verkens drifvande erforderlige ka-
pital ansågs likväl nödigt, att bestämma aktiernes an-
tal uti det nya intressentskopet till 400 å 4000 rår
bko hvardera; dock borde intressentskapet anses vara
bildadt så snart 7,:delar af nämnde antal vore teck-
nadt.
För att så mycket säkrare betaga blifvande speku-
lanter all fruktan för menliga följder af inträde uti
det ifrågavarande intressentskopet, tillkännagafs ut-
tryckligen uti sjelfva inbjudningen, att ingen aklie-
egare kan emot sin vilja förbindas att göra nå-
gra tillskotter utöfver sitt tecknade kapital.
Aktieteckningen börjades och fortgick utan syn-
nerlig svårighet, helst mången, äfven bland de min-
dre bemedlade, som egde ett litet kapital att för-
ränta, trodde sig, i förlitande på inbjudarens red-
barhet och uppgifternes riktighet, icke kunna placera
sina penningar säkrare och bättre, än uti ett intres-
sentskap, som, i förening med den fullkomligaste so-
liditet, tillförsäkrade delegarne så stora fördelar.
Sedan 5300 aktier blifvit tecknade, valdes intres-
sentskapets direktion, uti hvilken f. d. statsrådet m.
m. herr friherre af Nordin inträdde såsom ordföran-
de, samt herr amiralen yon Sydow och herr gross-
handlanden tfchwan såsom ledamöter, den sednare
med ålagande derjemte, att tillika vara kassaförval-
tare.
Den nyvalda direktionen, som icke ansäg dessa be-
tydliga verkstäder och bruksanläggningar lemna ett
tillräckligt vidsträckt fält för sin verksamhet, lät ge-
nast börja nya anläggningar i större skala. De pen-
ningar, som härtill erfordrades, kunde utiintressent-
skapets begynnelse med lätthet erhållas till belopp af
ett par hundra tusen riksdaler.
Det dröjde dock ej längre än omkring 2 år, eller
till slutet af 41841, förr än direktionen förklarade
sig på en gång behöfva ett lån till det högst betyd-
liga belopp af 400,060 rdr bko. Af några på utlyst
bolagsstämma tiilstädeskorne intressenter bemyndi-
gades direktionen att låta inteckna egendomarne med
nämnde summa.
För en annan direktionspersonal skulle detta be-
myndigande hafva varit af ingen betydelse, emedan
det icke blifvit möjligt, att finna någon, som kunde
hafva varit villig, att, emot nämnde säkerhet, för-
sträcka en så stor summa, enär lånegifvaren af bo-
lagsreglorna inhemtade, att ingen aktieegare kunde
emot sin vilja tillförbindas, att göra några til!skot-
ter utöfver sitt tecknade kapital. Men för den ifrå
gavarande direktionen var det en lätt sak, att reda
sig ur denna förlägenhet. Det föll sig nemligen så
väl, att två af ledamöterne uti det så kallade Nykö-
pingsbolagets direktion, hr friherre af Nordin och
hr grosshandlanden Schwan tillika voro ledamöter
uti direktionen för Hypotekskassan, som alltid hade
större penningesummor att disponera. Hvad hr fri-
herre af Nordin och hr Schwan i egenskap af Nykö-
pingsbolagets direktörer begärde, kunde samma her-
rar i egenskap af direktörer uti Hypothekskassan na-
turligtvis icke afslå. Följden blef att nämnde kassa
måste mot inteckning uti Nyköpingsbolagets egendo-
mar försträcka de 400,000 rdr, som bolagets direktö-
rer ansett sig behöfva,
Desse herrar emottogo medlen, läto byggnadsarbe-
tena alitjemnt fortgå och satte penningarne i omlopp
så friskt, att året knappt tilländalupit, innan mera
penningar erfordrades. Att ingen aktieegare numera
skulle medgifva bolagets ytterligare skuldsättning var
att befara, derest icke någon utomordentlig åtgärd
vidtoges. Det blef derföre å en i December månad
4842 hållen -belagsstämma uppdraget åt särskilde
kommitterade, att undersöka bolagets ställning och
deröfyer agifva utlåtande på grund af den tabiå öf-
ver räkenskaperne, som kassadirektören aflemnat.
Efter att hafva verkställt en sådan undersökning,
afgåfvo herrar kommitterade vid nästpåföljande bo-
lagsstämma d. 48 Januari 1845 det utlåtande, att bo-
lagets ställning vore så fördelaktig, att, äfven om en
nästan total brist på beställningar skulle uppstå,
det värsta bolaget hade all befara i ett sådant,
sannolikt ej någonsin inträffande fall, Yore en ute-
pblifyven inkomst af aktiekapitalet.
Efter det bolagets fördelaktiga ställning blifvit så
ampelt vitsordad af herrar kommitterade, bland hvilka
fanns en man, hvars både sakkunskap och trovärdig-
het voro allmänt kände och erkände, ansägo de till-
städesvarande aktieegarne sig icke böra tveka att bi-
falla direktörernes förslag angående upptagande ar
ett ytterligare lån på 120,000 rdr bko. Det dröjde
dock ej länge innan det mest öfvertygande bevis er-
hölls på felakligheten af den grund, hvarpå herrar
kommitterade byggt sitt utlåtande. Innan årets slut
tillkännagafs nemligen af direktörerne, att bolaget
var bankrutt, och att ingen annan utväg återstod,
än att till borgenärernes förnöjande afträda bolagets
samteliga tillgångar. Denna åsigt delades äfven af
åtskillige aktieegare; men vid det förhör, som i an-
ledning af cessionsansökningen anställdes, förklarade
2 sg mn aTrcftarR ÅurarRa talas, 8
FRIES