POLITISKA FÖLJDER AF RYSKA KEJSARENS RESA TILL ITALIEN. Det nämndes i Tisdagsnumret (art. Italien) at! ryska kejsarens besök hos de italienska furstarne anses af engelska tidningar kunna medföra någon menlig verkan, i afseende på italienska folkens hopp om konstitutionalitet och förbättringar i förvaltningen. Mea vi kommo ej att tillägga, att denna åsigt icke af engelsmännen framställes såsom deras egen, utan sisom rådande hos italienarne sjelfva, och i synnerhet hos dem bland det liberala italienska partiet, som hoppats att de ifrågavarande reformerna skulle vinnas på fredlig väg, och derföre afbållit sig från deltagande i de oroligheter, hvilka i så många år söndrat det olyckliga landet. För några få år sedan,, heter det härom, hade maktinnehafvarne derstädes, med ett eller två undantag, insett oundvikligheten att åtminstone sörja för en högre materiell och industriell förkofran hos folket. Sjelfva den sardinska styrelsen, huru bigott den annars må vara i religiöst och politiskt bänseende, hade öppnat sina ögon och hamnar för sundt förnuft och fri handel. Neapel, och till och med Rom, hade följt exemplet. Österrikes försök hade intalat de italienska statsmännen att friare utrymme kunde upplåtas åt den industriella rörelsen, utan att nägra nyheter i politiken nödvändigt skulle blifva en följd deraf. Man hoppades tvärtom, att genom förbättring i allmänna välståndet skulle en allmännare belåtenhet uppkomma, och att styrelsen, oaktadt sin absolutism, kunde blifva mindre impopulär. Imedlertid vore det fåfängt att utestänga konstitutionella ideer från Italien, sedan hvar tjugofjerde timma bebådar ankomsten till dess kuster af något nytt ångfartyg, och så länge (oberäknadt den tysta propagandan i Frankrike) Grekland och Spanien skakas af de tvistefrågor, som äro oskiljaktiga från den representativa samhbällsordningen. Påfveväldet hotas mer än alla andra, genom detta ideernas inflytande, hvilket hans helighet förgälves söker jaga bort med sin apostoliska herdestaf. Italien hyser djup vedervilja för prestväldet, serdeles inom Kyrkostatens städer; och ingenting mindre än detta väldes fullständiga afskaffande kan utrota den. Bland vårt tidehvarfs gemensamma känslor är nationalstoltheten en af de verksammaste och ömtåligaste; och det yngre slägtet inom Romagna vämjes, under blygsel och lförödmjukelse, lika mycket vid att, likt skolgossar, regeras genom prester, som de mera mogna och tänkande männen inse prestmyndigheternas oförmåga att i våra dagar sköta regeringsärenden, Frankrike tillstyrker h. helighet att afböja ett missnöje, som kan kosta honom bästa delen af ans område, och att för detta ändamål införa vivila statsembetsmän, samt bevilja åtminstone en ådan kommunal-styrelse, som Preussen funnit sig unna förena med kronans absoluta makt. Engand instämmer häri, när det talar med Guizot. ifven Österrike fordrar reform, samt användanlet af mera välbetänkta mått och steg, jemte nera upplysta styresmän, fastän det icke går ända lerhän att förorda kommunal-styrelser. Men alla