ne till och med rättigheten att få deltaga i öfverläggningarna om den afträdda egendomens förvaltning... Öfver detta deras i sanning högst oväntade och lagstridiga förfarande har jag fört klagan hos Kongl. hofrätten; men som, på sätt dess härjemte underdånigt bifogade utslag utvisar, Kongl. hofrätten ansett sig icke kunna denna klagan till pröfning upptaga, så har icke ens tillfälle blifvit mig lemnadt, att kunna protestera emot det, om icke lagstridiga, dock för aktieegarne i högsta måtto skadliga sätt, hvarpå man gått till väga i afseende på realisering af konkursmassans tillgångar. Af annonser i allmänna tidningarne har man inhemtat, att Nyköpings mekaniska verkstad med alla. dertill hörande fabriker, bruk, valsverk, skeppsvar? och gjuterier, jemte en mängd andra inrättningar och omkring 30 nya boningshus, dels af sten och dels af trä, den 7 nästlidne Augusti blifvit försålda uti ell enda utrop. Då hvar och en af denna mängd serskilda verkstäder, inrättningar och boningshus kunnat af olika spekulanter inropas, om de hade blifvit serskildt hvar för sig till försäljning utbjudne, så synes omtankan för akticegarnes rätt och bästa hafva bordt uppmana vederbörande, att vid auktionen utbjuda, dels hvarje lägenhet serskildt, och dels alla samfäldt, för att derefter antaga de anbud, som befunnos vara för aktieegarne mest fördelaktige. Orsaken hvarföre man afvikit från denna praxis har nppgifvits vara den, att inteckningar voro fastställda uti alla dessa egendomar samfäldt. Nu förekommer likväl, till förringande af detta skäls antaglighet, dels att den ene af bolagsdirektörerne, i egenskap af god man uti en annan konkurs, förfarit på det motsatta sättet, och säledes visste, att praxis ej lade hinder deremot, dels ock, att den ene af gode männen uti nu ifrågavarande konkurs aflagt det högsta skademiska prof på juridisk lärdom, och således visste, att Lagen, längt ifrån att förbjuda, tvertom uppmanade till, att i berörde afseende förfara på det sätt, som bäst befrämjade aktieegarnes fördel. Af det sätt, hvarpå man vid försäljningen gick till väga, blef, enligt hvad ock tydligen kunde förutses, följden den, att inga egentliga spekulanter sigl vid auktionen infunno; och hypothekskassan lemnade säledes tillfälle, att för 203,000 rår banko tillhandla sig betydliga egendomar, hvilka år 48539 blifvit af bolaget inköpte för 200,000 rdr. Att denna handel för hypothekskassan var i högsta måtto fördelaktig, synes vara klart, enär alla de nya byggnader, som efter nämnde tid der blifvit uppförde, och de kapitaler, som i öfrigt derpå blifvit nedlagda, erhöllos för intet. Men då köpeskillingen imedlertid ickel ens till hälften betäcker hypothekskassans fordringar, uppgående till 440,000 rår banko, så lärer nämnde kassa, som redan instämt aktieegarne i Nyköpingsbolaget, med påstående om deras förpligtande att solidariskt ansvara för bolagets berörde skuld, ämna att fortsätta detta påstående för ubekommande af det återstående fordringsbeloppet. Om nu, i enlighet med den åsigt, som åtskillige så kallade rättslärde sägas hafva uttalat, detta påstående blefve godkändt, så skulle aktieegarne, i sanning, få dyrt plikta för det de satt tro till den säkerhet, som genom hbolagsreglorna blifvit för dem bestämd genom stadgandet, att ingen kunde mot sin vilja tillförbindas alt göra några tillskott utöjver sit tecknade kapital. : Af de facta, jag nu omtalat, äro de flesta af den beskatfenhet, ett jag hittills icke föreställt mig, att något sådant kunde inträffa uti ett land, der man lefver under besvurna lagars hägn, och får jag derföre i djupaste underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t, med upphäfvande af Kongl. hofrättens dom, behagade nådigst förklara: ad) att min systers andel uti Nyköpings bruksoch faktori-egendomar icke lagligen kunnat emot hennes bestridande afträdas till det så kallade Nyköpingsbolagets kreditorer, enär intet af de fall inträffat, som, enligt konkurslagen, lemnade rättighet, att tvinga henne till egendomens afträdande; b) att målet till följd häraf bör återförvisas till Kongl. hofrätten, på det att de af aktieegarne, som Önska att, i enlighet med 1 i Konkurs-lagen, afträda all sin egendom, må kunna lemnas tillfälle, att få denna sin önskan uppfylld; samt c) att, i händelse mälet icke skulle varda återförvist, min systers lagligen bevakade fordringsanspråk Lill betalning fastställes. 2:0 Å inställelsedagen uti konkursen den 46 Augusti 1844 fäste jag Kongl. hofrättens uppmärksamset derpå, att det ej syntes vara tillräckligt, det en cessionant uppgaf, det han användt de medel, som nan af andra personer uppburit till det högst betydliga belopp af mer än en million riksdaler banko; utan vore det äfven hans pligt, att ådagalägga hvartill dessa medel blifvit använda; och då uti ifrågavarande fall den säkraste upplysning i afseende härå borde vara att inhemta af bolagets protokoller och räkenskaper, så yrkade jag, att dessa handlingar tillika med ett summariskt sammandrag af räkenskaperna, upptagande bolagets inkomster och utgifter alltifrån detsammas stiftande intill konkursens början, mätte till Kongl. hofrätten inlemnas; och trodde jag, att bifall till denna min anhållan så mycket hellre borde lemnas, som allmänna åklagaren, utan att erhålla del af berörde handlingar, icke kunde bedöma om, och i hvad mån cessionanterne gjort sig till ansvar skyldige. Sedan allmänna åklagaren, Hr häradshöfding Stoljus, å advokatfiskals-embetets vägnar, instämt uti letta mitt yrkande, så beslöt Kongl. hofrätten med ifall härtill, på sätt dess protokoll för samma dag utvisar, att gode männen i konkursen skulle sist vid Andra uppropet trenne veckor derefter till K. hofätten ingifva de ifrågavarande protokollerna och räkenskaperna. Då jag allt dittills hade föreställt mig, att hvarje Jomstols beslut borde hållas i aktning och lända till fterrättelse, intill dess detsamma i laga ordning unde varda undanröjdt, gjorde jag mig förvissad, tt förhällandet borde vara enahanda äfven: med XONgl. hofrättens nyssnämnde beslut. — Aldraminst tunde jag föreställa mig,att ett utaf en öfver-domtol meddeladt beslut uti en sak af så allvarsam bekaffenhet, som denna, skulle kunna vid verkställigeten förvandlas till ett tomt gyckel. Så har likväl inträffat, på sätt jag nu skall i underlånighet ädagalägga. Vid andra uppropet, som hölls den 6 September sm omm Am oo I AA Ke H FÅ CA MacnmA ma FR LL ER