ne till och med rättigheten att få deltaga i öfver-
läggningarna om den afträdda egendomens förvalt-
ning... Öfver detta deras i sanning högst oväntade
och lagstridiga förfarande har jag fört klagan hos
Kongl. hofrätten; men som, på sätt dess härjemte
underdånigt bifogade utslag utvisar, Kongl. hofrät-
ten ansett sig icke kunna denna klagan till pröf-
ning upptaga, så har icke ens tillfälle blifvit mig
lemnadt, att kunna protestera emot det, om icke
lagstridiga, dock för aktieegarne i högsta måtto skad-
liga sätt, hvarpå man gått till väga i afseende på
realisering af konkursmassans tillgångar.
Af annonser i allmänna tidningarne har man in-
hemtat, att Nyköpings mekaniska verkstad med alla.
dertill hörande fabriker, bruk, valsverk, skeppsvar?
och gjuterier, jemte en mängd andra inrättningar och
omkring 30 nya boningshus, dels af sten och dels af
trä, den 7 nästlidne Augusti blifvit försålda uti ell
enda utrop.
Då hvar och en af denna mängd serskilda verkstä-
der, inrättningar och boningshus kunnat af olika spe-
kulanter inropas, om de hade blifvit serskildt hvar
för sig till försäljning utbjudne, så synes omtankan
för akticegarnes rätt och bästa hafva bordt uppmana
vederbörande, att vid auktionen utbjuda, dels hvarje
lägenhet serskildt, och dels alla samfäldt, för att der-
efter antaga de anbud, som befunnos vara för aktie-
egarne mest fördelaktige.
Orsaken hvarföre man afvikit från denna praxis
har nppgifvits vara den, att inteckningar voro fast-
ställda uti alla dessa egendomar samfäldt. Nu före-
kommer likväl, till förringande af detta skäls antag-
lighet, dels att den ene af bolagsdirektörerne, i egen-
skap af god man uti en annan konkurs, förfarit på
det motsatta sättet, och säledes visste, att praxis ej
lade hinder deremot, dels ock, att den ene af gode
männen uti nu ifrågavarande konkurs aflagt det
högsta skademiska prof på juridisk lärdom, och så-
ledes visste, att Lagen, längt ifrån att förbjuda,
tvertom uppmanade till, att i berörde afseende för-
fara på det sätt, som bäst befrämjade aktieegarnes
fördel.
Af det sätt, hvarpå man vid försäljningen gick
till väga, blef, enligt hvad ock tydligen kunde för-
utses, följden den, att inga egentliga spekulanter sigl
vid auktionen infunno; och hypothekskassan lemnade
säledes tillfälle, att för 203,000 rår banko tillhandla
sig betydliga egendomar, hvilka år 48539 blifvit af
bolaget inköpte för 200,000 rdr. Att denna handel
för hypothekskassan var i högsta måtto fördelaktig,
synes vara klart, enär alla de nya byggnader, som
efter nämnde tid der blifvit uppförde, och de kapi-
taler, som i öfrigt derpå blifvit nedlagda, erhöllos
för intet. Men då köpeskillingen imedlertid ickel
ens till hälften betäcker hypothekskassans fordringar,
uppgående till 440,000 rår banko, så lärer nämnde
kassa, som redan instämt aktieegarne i Nyköpings-
bolaget, med påstående om deras förpligtande att
solidariskt ansvara för bolagets berörde skuld, ämna
att fortsätta detta påstående för ubekommande af
det återstående fordringsbeloppet.
Om nu, i enlighet med den åsigt, som åtskillige
så kallade rättslärde sägas hafva uttalat, detta på-
stående blefve godkändt, så skulle aktieegarne, i san-
ning, få dyrt plikta för det de satt tro till den sä-
kerhet, som genom hbolagsreglorna blifvit för dem
bestämd genom stadgandet, att ingen kunde mot sin
vilja tillförbindas alt göra några tillskott utöjver
sit tecknade kapital. :
Af de facta, jag nu omtalat, äro de flesta af den
beskatfenhet, ett jag hittills icke föreställt mig, att
något sådant kunde inträffa uti ett land, der man
lefver under besvurna lagars hägn, och får jag der-
före i djupaste underdånighet anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t, med upphäfvande af Kongl. hofrättens
dom, behagade nådigst förklara:
ad) att min systers andel uti Nyköpings bruks- och
faktori-egendomar icke lagligen kunnat emot hennes
bestridande afträdas till det så kallade Nyköpings-
bolagets kreditorer, enär intet af de fall inträffat,
som, enligt konkurslagen, lemnade rättighet, att tvinga
henne till egendomens afträdande;
b) att målet till följd häraf bör återförvisas till
Kongl. hofrätten, på det att de af aktieegarne, som
Önska att, i enlighet med 1 i Konkurs-lagen, af-
träda all sin egendom, må kunna lemnas tillfälle,
att få denna sin önskan uppfylld; samt
c) att, i händelse mälet icke skulle varda återför-
vist, min systers lagligen bevakade fordringsanspråk
Lill betalning fastställes.
2:0 Å inställelsedagen uti konkursen den 46 Au-
gusti 1844 fäste jag Kongl. hofrättens uppmärksam-
set derpå, att det ej syntes vara tillräckligt, det en
cessionant uppgaf, det han användt de medel, som
nan af andra personer uppburit till det högst betyd-
liga belopp af mer än en million riksdaler banko;
utan vore det äfven hans pligt, att ådagalägga hvar-
till dessa medel blifvit använda; och då uti ifråga-
varande fall den säkraste upplysning i afseende härå
borde vara att inhemta af bolagets protokoller och
räkenskaper, så yrkade jag, att dessa handlingar til-
lika med ett summariskt sammandrag af räkenskaperna,
upptagande bolagets inkomster och utgifter alltifrån
detsammas stiftande intill konkursens början, mätte
till Kongl. hofrätten inlemnas; och trodde jag, att
bifall till denna min anhållan så mycket hellre borde
lemnas, som allmänna åklagaren, utan att erhålla del
af berörde handlingar, icke kunde bedöma om, och
i hvad mån cessionanterne gjort sig till ansvar
skyldige.
Sedan allmänna åklagaren, Hr häradshöfding Sto-
ljus, å advokatfiskals-embetets vägnar, instämt uti
letta mitt yrkande, så beslöt Kongl. hofrätten med
ifall härtill, på sätt dess protokoll för samma dag
utvisar, att gode männen i konkursen skulle sist vid
Andra uppropet trenne veckor derefter till K. hof-
ätten ingifva de ifrågavarande protokollerna och rä-
kenskaperna.
Då jag allt dittills hade föreställt mig, att hvarje
Jomstols beslut borde hållas i aktning och lända till
fterrättelse, intill dess detsamma i laga ordning
unde varda undanröjdt, gjorde jag mig förvissad,
tt förhällandet borde vara enahanda äfven: med
XONgl. hofrättens nyssnämnde beslut. — Aldraminst
tunde jag föreställa mig,- att ett utaf en öfver-dom-
tol meddeladt beslut uti en sak af så allvarsam be-
kaffenhet, som denna, skulle kunna vid verkställig-
eten förvandlas till ett tomt gyckel.
Så har likväl inträffat, på sätt jag nu skall i under-
lånighet ädagalägga.
Vid andra uppropet, som hölls den 6 September
sm omm Am oo I AA Ke
- H FÅ CA MacnmA ma FR LL ER