RATTEGANGS- OCHj POLISSAKER.
— I Svea hofrätt är för närvarande anhängigt
ett märkligt åtal af advokätfiskalsembetet mot
ordföranden och ledamöterna i Stockholms käm-
nersrätts tredje afdelning, lagmannen Harlingsson,
f. d. primariekämnern, n. m. rådmannen S. J.
Schönmeijr och notarien P. Öhnell, för rättens
förfarande mot juveleraregesällen P. E. Engman,
som blifvit tilltalad för det han förfärdigat under-
haltigt guldarbete. Efter hvad E:s skrift, till
ljustitieombudsmansembetet, samt advokatfiskalens,
hofrättsrådet Pfeffers- slutpåstående i målet gif-
va vid handen, förhåller sig med detta åtal som
följer:
Förenämnde Engman dömdes d. 46 Juli 4836 till
böter för det han tillverkat underhaltigt guldarbete,
och sedan han sig öfver utslaget besvärat, afgjorde
Kongl. Maj:t d. 49 December 4838 hans besvär och
deruti framställda anhållan, att af gunst och nåd
från böterna förskonas, på det sättet att bötesbelop-
pet fastställdes till 433 rdr 46 sk. och E:s anhållan
om deras efterskänkande afslogs. När öfverståthålla-
reembetet erhållit del af detta Kongl. Maj:ts utslag,
lät embetet d. 20 Febr. 4839 anställa utmätning hos
E., för böternas uttagande; men då ingen tillgång,
som på ringaste sätt svarade mot deras belopp, kun-
de upptäckas, lät öfverståthållareembetet dervid bero.
Kort derefter, eller d. 7 Mars samma år, 1839, ingaf
E. en nådansökning till Kongl. Maj:t och förnyade
sin anhållan att varda från böternas utgifvande för-
skonad.
Innan ännu Kongl. Maj:t resolverat öfver denna
ansökning, fattade kämnersrätten d. 9 April 1840
det beslut, att förvandla de E. ådömde böter till 7
veckors fängelse, och samma dag blef E., på rättens
befallning, af stadstjenarena Noregus och Björck gri-
pen och i fängelset intatt, samt derefter 7 veckor
derstädes qvarhällen. Rätten hade väl, samma dag
den fattade detta beslut, mottagit intyg af två rät-
tens betjente, att E. ingen tillgång egde, men rätten
underrättade sig icke om hvad öfverståthållareembe-
tet för verkställigheten af utslaget tillgjort, ej heller
om huruvida Engman sökt nåd, lät icke förekalla E.
att afhöra utslaget, gaf honom icke hänvisning att
besvära sig, ej heller tid dertill, enär, som förr
nämndt, utslaget omedelbarligen anbefalldes till verk-
ställighet. -
Engman har väl påstått, att han verkligen ägt till-
gång till böternas gäldande, och deribland en förbin-
delse af kämnersrättens notarie (icke notarien Öh-
nell), att ansvara för böterna — hvilken förbindelse
notarien ville ersätta E., för det denne genom nota-
riens försummelse blifvit hindrad från att sin bevis-
ning i målet fullständigt utföra — samt att E. efter
häktandet gjort hos rätten demonstration deremot
genom fångvaktmästaren; men advokatfiskalen anser
dessa uppgifter icke vara lagligen styrkta, utan böra
ur räkningen uteslutas.
Hvad nu sjelfva slutpåståendet vidkommer, så an-
ser advokatfiskalen visserligen kämnersrätten bafva,
genom de ofvan uppräknade åtgärderna, begått ett
formfel, äfven i så måtto, att verkställigheten af
utslaget bordt lemnas åt Konungens Befallningshaf-
vande, men att denna förseelse modifieras deraf, att
E. egentligen ingenting lidit derigenom, enär K. M.,
fast efteråt, afslagit E:s ansökning om böternas efter-
skänkande, samt E. i alla fall icke skulle förmått
gälda dem, hvilket sednare advokatfiskalen antager
för alldeles säkert. Advokatfiskal:n yrkar derföre,
att de tilltalade blott må böta 50 daler s. m. med
16 rdr 32 sk. Och eftersom advokatfiskalen icke
funnit att något lidande blifvit E., genom hans oti-
diga häktande, tillfogadt, så finner advokatfiskalen
icke heller någon slags upprättelse eller ersättning
böra för E. komma i fråga; deremot har advokatfi-
skalen ansett, att E. kunde lämpligen, lika väl som
de tilltalade, fällas till böter, dock något mindre,
eller 20 daler s. m., med 6 rdr 32 sk., emedan han
om rättens omförmälde ledamöter fällt hårda och
vanvördeliga uttryck.
Det bästa för E. hade således varit, att han icke
alls rört i denna sak, utan låtit sig nöja, hvarigenom
han besparat sin tid och sina penningar, och de till-
talade sannolikt undgätt äfventyret, att deras hand-
lingssätt blottställes för hvarjehanda omdömen, hvil-
ka måhända icke taga i betraktande, att det;kan för-
sonas med en utgift, som icke motsvarar mer än en
butelj fint vin per man.
Sedan Engman tilltalades vid kämnersrätten, har
till dato nära 40 år förflutit. Ifrån den tid, d. 15
Juli 4844, Engman anmälde saken hos justitieom-
budmannen, till dess hofrättens advokatfiskal blifvit
färdig med sitt slutpåstående, äro 5 år 4 månader
försvunne. Skulle hofrätten vid början af det stun-
dande äret blifva färdig med utslaget, kommer ti-
den mellan angifvelsen och utslaget i första instansen
att obetydligt öfverstiga 5 V, år; anföres besvär
öfver detta utslag, bör, efter vanlig beräkning, frå-
gan om de 30 daler böter vara afgjord 6 !, å 7 år
efter angifvelsen.
RO
— De för åtskilliga våld och djerfva rymningsbrott
reryktade kronoarbetskarlarne Anders Andersson