de öppnas ifrån Sikforss bruk i Helleforss socke genom sjöarne Sörelgen, Torrvarpen, Skomakar sjöarne, Lokasjöarne, Trösvattnet, Tröselfver Timselfven, Alkvettern, Frövettern, Ulvettern oci till Sjöändan i Bergsjön, hvarifrån ej lärer var mer än en mils väg till Christinehamn, hvilke; lätt skulle kunna apteras till railväg. Detta pro jekt omfattades med lifligaste deltagande, och h kapten Olivecrona, som vid sammankomsten va närvarande för upplysningars meddelande, anmo dades och åtog sig, emot 300 rdr bko, att an ställa en preliminär undersökning af lokalen fö nämnde kanal och hafva densamma, så vidt ski kan, fulländad till nästa bergsting i Maj 1846, d bruks och hytteegarne ville närmare bestämm sig för företagets genomdrifvande. Till bestri dande af undersökningskostnaden, 300 rdr bko åtogo sig bergslagets bruksoch hytteintressen ter att betala 2 rdr på hvarje 400 skeppund smi de och 40 rdr för hvarje hytta. a — Om röstvärfning vid prestval. Då begrep pen om röstvärfning vid prestval, så väl som vi andra tillfällen, der sådan värfning kan komm i fråga, i allmänhet äro temligen dunkla, tord en framställning om de åsigter, lagskipningen ny ligen deröfver uttalat, icke vara ovälkommen; der är hemtad ur Svensk E. T. Ofver kyrkoherdevalet i Össeby Garns pastora 4842, vid hvilket komministern Sparling erhöll 27 och komministern Wallenström 21 röster, anfördt åtskillige hemmansegare, deribland G. Fredlund, be svär och beskyllde dervid Sparling och rusthällarer Öström för röstvärfning. Långhundra häradsrätt un dersökte angifvelsen, och insände ransakningshand: lingarna hvad Sparling angick till konsistorium : Upsala att deröfver döma. Men då, vidkommande angifvelsen mot rusthållaren N. Öström för röstvärf. ning, afhörde vittnen berättat: presidenten G. Pop: pius, att Öström vid ett möte med honom å lands vägen nyss före valet föreställt vittnet det fördelaktiga för Össeby Garns försemling att välja Sparling till kyrkoherde framför Wallenström; betjenten Hellsvik, att vid samma tillfälle Öström anmodat presidenten Poppius att votera på Sparling och mot Wallenström anmärkt, det denne egde för stor familj som vid hans död möjligen kunde falla socknen til last, samt att han skulle vara sniken och söka att på sockenboerres bekostnad bereda sig större inkomster; samt statkarlen Sundqvist, att vid omförmälde ti!ifälle Öström förklarat, det de borde komma öfverens om att votera på Sparling m. m.; så och då Öström, ehuru han bestridt, det han sökt inleda presidenten Poppius att rösta på Sparling, dock medgilvit sig hafva med honom öfverlagt om kyrkoherdevalet, fann häradsrätten Öström förvunnen att hafva sökt skaffa röster åt Sparling och dymedelst begått den i 12 af 4739 års prestyals-förordning omförmälde förseelse; till följd hvaraf han fälldes att böta 46 rdr 32 sk. bko och förklarades vara från voteringen vid valet utesluten. Rätten förklarade äfven, att då Öströms röst afdrogs från det röstetal Sparling erhållit, så blef högsta röstetalet Wallenström till del, Svea hofrätt hade en annan åsigt om beskaffenheten af röstvärfning. Hofrätten ansåg nemligen, att då det icke kunnat vara Öström förment att vid ofvannämnde tillfälle med vresidenten Poppius, såsom jemväl fastighetsegare inom Garns församling, angående kyrkoherdevalet samråda, samt att då Öströms förfarande härvid icke varit förenadt med användande af sådane medel och föreställningar till vinnande af bans röst eller eljest af den beskaffenhet, att det kunde kallas röstvärfning, Öström borde från allt ansvar i målet frikännas, hvarigenom ock dennes på Sparling afgina röst skulle honom tillgodoberäknas. PBenna hofrättens åsigt delades äfven af högsta domstolen, som fastställde hofrättens utslag. Mot Sparling förekom intet bevis om olagligt förhållande och Englund dömdes för sin angifvelse til böter och afbön, från hvilken sednare han dock genom Sparlings död befriades. Processen räckte vid pass två och ett halft år. anse ET TEE UTLÄNDSK LITTERATUR ÖFVER SVERIGE (Sut fr. gårdagsb!.) Fastän de utgångspunkter, hvarifrån författa tt Il fel las Jann 4A vd