Jfanns ingen spisel, anmärker han; det är er
lyx, som man här ej träffar, utom hos konungen,
prinsarne och de högförnäma (les grands seigneurs).
För min del, så anser jag en kakelugn för någon-
ting bedröfligt. Den värmer ej bättre än en välgjord
spisel, men beröfvar er nöjet att ansa om elden, och
att se allahanda glödfigurer tillskapas som af ett
feeri, genom en stöt med eldtången, gjord på slump.
Italienarne ha ej annat än sina glödfat, Tyskarne
och hela norden ej annat än sina kakelugnar;
spiseln skulle ensam vara tillräcklig för att ut-
märka Frankrikes öfverlägsenhet; framförallt se-
dan vi ej mera försmå kalorifererna för våra
förmak, våra förstugor och fängelserna. — Ome-
delbart derefter anmärker han om sängen, som
han i öfrigt fann ganska god — å la francaise,
— att den saknade omhänge; han tillägger att
sängomhängen äro föga i bruk i dessa kalla län-
der; det är besynnerligt,, menar han; men det
förhåller sig så,. Hade hr Clausade vistats här
en vinter, så skulle frånvaron af sängomhängen
blifvit förklarad för horom just genom frånvaron
af franska spislar — hvilka sakna spjell. Det
drag, som uppkommer genom dessa ,öfverlägsen-
hetbevisande eldstäder gör sängomhängen oum-
bärliga, så vida man ej vill vakna med tandvärk
eller örsprång. I våra rum åter, med de bedröt-
liga kakelugnarne, herrskar som oftast en tem-
peratur, hvilken ger oss tillfälle att odla tropik-
vexter i våra fönster; men vid en sådan tem-
peratur behöfs föga det nyssnämnda hägnet emot
dragluft medan man sofver.
Bland det mest intressanta och lärorika i detta
arbete, är den underrättelse författaren lemnar
om de smiåakliga polisspionerierna på främlin-
gar, som ännu för ett par år sedan utöfvades —
vi känne ej huruvida de ännu äga rum — och
som voro föga bättre än i det despotiska Ryss-
land eller Osterrike.
Knappt hade jag vistats en half timma i mitt nya
rum, förr än en polistjensteman infann sig och fram-
lade ett pappersblad med tryckta frågor på svenska,
franska och engelska, dem jag anmodades att kom-
plettera med svar. Jag fick sålunda beskritva kvart
jag ärnade mig, hvarifrån jag kom, hvarföre jag
reste till Sverige, huru länge jag tänkte dröja gqvar
derstädes och hvilken borgensman (råpondant) jag
kunde ställa, om så påfordrades.
Doktorn medförde bref till H. M. Konung
Carl Johan sjelf; och redan tredje dagen efter
ankomsten fick han företräde, samt sedan så ofta
och så länge, att, om vi ej missräkna oss, han befann
sig i högstdensammes närvaro öfver trettio fulla
timmar sammanräknadt. Händelsen fogade äfven
så, att man till hyrlakej bade skaffat honom en
M:r Ulrie, (?) fz. d. kammartjenare hos konung
Carl Johan och stark berättare af historier.
Doktorn var alltså genast likasom omfläktad af
den tidens hofluft, och han andades densamma
under hela sin vistelse i Stockholm.
Det är nogsamt bekant, att högsalig Konungen
ej var den som försummade att taga hand om
hvarje utlänning, om hvilken det i ringaste grad
kunde förmodas, att han ämnade utgifva be-
skrifning öfver sin resa. Också är det, som
berättas i detta hänseende om konungens hulda
omsorg för den resande, ett af de roligaste stäl-
(en i boken. :
Jag är förlägen, säger Förf. öfver sättetatt be-
ätta läsaren huru Carl XIV Jeban lemnat mig
öreträde, mig, en så obetydlig person, vid mer
in 10 audienser, hvardera om minst tre tim-
mar, och huru han under dessa långa samtal,
rvilkas hågkomst aldrig försvinna ur mitt miane,
fhandlade (traitait) de högsta frågor, i politiken
ch för mig upprullade den dramatiska taflan af
in händelserika lefnad., — —
Stunden för min första audiens var utsatt till I
dockan sex; klockan haif sex inställde jag mig i
örmaket; men jag hade knappt inträdt, förrän
rr Lewenhaupt, Lovisin och Weidemann pre-!
enterade mig för åtskilliga vid tillfället närva-
ande personer, och H. M. Konungens kammar-
erre sade mig, att H. M. hade befallt bonom
isa mig taflorna, statyerna och vaserna i galleriet,
redan jag väntade på tiden för audiensen. Man li
dsagade mig alltså i det vackra galleri, som varb
tanför konungens salong; det är ett något långtb
im, i förhållande till bredden, siradt med för-
yllningar i Ludvig XV:s stil, samt vackra taflor
ch statyer af värde. Jag fiek likväl föga tid, d
en dagen, att beundra dessa den goda smakens nm
yrbarheter; ty man kom snart för att erinra g
s att klockan vore sex, och jag blef nu genast!h
förd till H. M:t.n
Carl XIV Johan stod midt i salongen; han hadem
blå drägt med krage och uppslag af slätt sammet, st
EKOT ETERN Kar Ut NN RENEE ISRN STILAR KTRS