Jfanns ingen spisel, anmärker han; det är er lyx, som man här ej träffar, utom hos konungen, prinsarne och de högförnäma (les grands seigneurs). För min del, så anser jag en kakelugn för någonting bedröfligt. Den värmer ej bättre än en välgjord spisel, men beröfvar er nöjet att ansa om elden, och att se allahanda glödfigurer tillskapas som af ett feeri, genom en stöt med eldtången, gjord på slump. Italienarne ha ej annat än sina glödfat, Tyskarne och hela norden ej annat än sina kakelugnar; spiseln skulle ensam vara tillräcklig för att utmärka Frankrikes öfverlägsenhet; framförallt sedan vi ej mera försmå kalorifererna för våra förmak, våra förstugor och fängelserna. — Omedelbart derefter anmärker han om sängen, som han i öfrigt fann ganska god — å la francaise, — att den saknade omhänge; han tillägger att sängomhängen äro föga i bruk i dessa kalla länder; det är besynnerligt,, menar han; men det förhåller sig så,. Hade hr Clausade vistats här en vinter, så skulle frånvaron af sängomhängen blifvit förklarad för horom just genom frånvaron af franska spislar — hvilka sakna spjell. Det drag, som uppkommer genom dessa ,öfverlägsenhetbevisande eldstäder gör sängomhängen oumbärliga, så vida man ej vill vakna med tandvärk eller örsprång. I våra rum åter, med de bedrötliga kakelugnarne, herrskar som oftast en temperatur, hvilken ger oss tillfälle att odla tropikvexter i våra fönster; men vid en sådan temperatur behöfs föga det nyssnämnda hägnet emot dragluft medan man sofver. Bland det mest intressanta och lärorika i detta arbete, är den underrättelse författaren lemnar om de smiåakliga polisspionerierna på främlingar, som ännu för ett par år sedan utöfvades — vi känne ej huruvida de ännu äga rum — och som voro föga bättre än i det despotiska Ryssland eller Osterrike. Knappt hade jag vistats en half timma i mitt nya rum, förr än en polistjensteman infann sig och framlade ett pappersblad med tryckta frågor på svenska, franska och engelska, dem jag anmodades att komplettera med svar. Jag fick sålunda beskritva kvart jag ärnade mig, hvarifrån jag kom, hvarföre jag reste till Sverige, huru länge jag tänkte dröja gqvar derstädes och hvilken borgensman (råpondant) jag kunde ställa, om så påfordrades. Doktorn medförde bref till H. M. Konung Carl Johan sjelf; och redan tredje dagen efter ankomsten fick han företräde, samt sedan så ofta och så länge, att, om vi ej missräkna oss, han befann sig i högstdensammes närvaro öfver trettio fulla timmar sammanräknadt. Händelsen fogade äfven så, att man till hyrlakej bade skaffat honom en M:r Ulrie, (?) fz. d. kammartjenare hos konung Carl Johan och stark berättare af historier. Doktorn var alltså genast likasom omfläktad af den tidens hofluft, och han andades densamma under hela sin vistelse i Stockholm. Det är nogsamt bekant, att högsalig Konungen ej var den som försummade att taga hand om hvarje utlänning, om hvilken det i ringaste grad kunde förmodas, att han ämnade utgifva beskrifning öfver sin resa. Också är det, som berättas i detta hänseende om konungens hulda omsorg för den resande, ett af de roligaste stäl(en i boken. : Jag är förlägen, säger Förf. öfver sättetatt beätta läsaren huru Carl XIV Jeban lemnat mig öreträde, mig, en så obetydlig person, vid mer in 10 audienser, hvardera om minst tre timmar, och huru han under dessa långa samtal, rvilkas hågkomst aldrig försvinna ur mitt miane, fhandlade (traitait) de högsta frågor, i politiken ch för mig upprullade den dramatiska taflan af in händelserika lefnad., — — Stunden för min första audiens var utsatt till I dockan sex; klockan haif sex inställde jag mig i örmaket; men jag hade knappt inträdt, förrän rr Lewenhaupt, Lovisin och Weidemann pre-! enterade mig för åtskilliga vid tillfället närvaande personer, och H. M. Konungens kammarerre sade mig, att H. M. hade befallt bonom isa mig taflorna, statyerna och vaserna i galleriet, redan jag väntade på tiden för audiensen. Man li dsagade mig alltså i det vackra galleri, som varb tanför konungens salong; det är ett något långtb im, i förhållande till bredden, siradt med föryllningar i Ludvig XV:s stil, samt vackra taflor ch statyer af värde. Jag fiek likväl föga tid, d en dagen, att beundra dessa den goda smakens nm yrbarheter; ty man kom snart för att erinra g s att klockan vore sex, och jag blef nu genast!h förd till H. M:t.n Carl XIV Johan stod midt i salongen; han hadem blå drägt med krage och uppslag af slätt sammet, st EKOT ETERN Kar Ut NN RENEE ISRN STILAR KTRS