AM -— Såsom läsaren torde erinra sig, omnämnde i detta blad för någon tid sedan, att öfverståt hållare-embetet, på Regeringens befallning, affor drat kyrkoherden i Adolf Fredriks församling N. J. Ekdahl, en slutlig redovisning för ett upp drag, kyrkoberden Ekdahl erhållit, att såson svenskt ombud i Christiania öfvervara och tillvä gabringa delningen af åtskilliga de skandinavisk: rikena rörande historiska akter, hvilka, tillhörande konung Christian II:s arkiv, blifvit af konungen i Bayern förärade till Kongl. Maj:t, och a professorn vid Fredriks universitet, Gregers Fougner Lundh, år 4829 hemförda från Miänchen til Norge. Denna redovisning bar Hr Ekdahl nu af. gifvit, och ur densamma, som i sin helhet ståt att läsa i Dagbladet, meddela vi följande: Hr Ekdabl nämner först, att han, med understöc af Stipendium Ahllöfvianum, företagit en resa til Norge, för att inhemta närmåre upplysning om Jemt lands gamla landskista, som i den s. k. Balzarfejden skall hafva blifvit öfverflyttad till Norge, dels att utrtöna huruvida de från Mänchen ankomna samlingar innehö!lo någonting af vigt för Sverge: Den förstnämnda omständigheten hade misslyckats, men i afseende på den sednare hade universitetets kansler, grefve Herman Wedel-Jar!sberg, beredt Hr E. tillfälle att se och afskrifva åtskilligt. Härom hade Hr E. vid återkomsten till Stockholm afgifvit muntlig framställning i Samfundet för handlibgars utgifvande, rörande Skandinaviens historia. Sommaren 41832 hade Hr Ekdahl erhållit Kongl. befallning att såsom Hans Maj:ts berullmäktigade ombud afresa till Christiania, för att påskynda delningen af de från Mänchen ditkomna akterna. Ehuru den för detta ändamål meddelade instruktion var bestämd, vägrades likväl, efter Hr E:s uppgift, allt begagnande af urkunderna, och 2;ne månader åtgingo under oafbruten libellering med universitetskollegium, innan detsamma i slutet af September, jemte ett af professor Lundh och rektor Keyser knapphändigt och Sverges rätt förnärmande delningsförslag, tillställde Hr E. en räsonnerande katalog i två band öfver arkivalierna, med tillkännagifvande att de endast 42 dagar voro till Hr E:s disposition. Katalogerna afskrefvos, men voro icke tillräckligt upplysande för ett afgörande omdöme. om hvad som tillhörde det ena eller det andra af de tre nordiska rikena, och originalernas rådfrågande förnekades bestämdt. Hr E. vände sig nu till norska Regeringen och genom dess befallning, som först utfärdades den 7 December, erhöll han tillstånd att dagligen 4 timmar, under Lundhs och Keysers tilisyn, genomgå originalerna och i korthet anteckna det, som hufvudsakligen rörde Sverge, oaktadt en föregående debatt, deri universitetets ombud sökte göra denmening gällande, att handlingarnes intressen för Norge förringades, derest exeerpter gjordes ur den. Den-26 Januari 1833 var detta arbete färdigt, och Hr E:s delningsförslag inlemnades till norska Regeringen, hvarefter Hr E. afreste till Stockholm. Denna delningsåtgärd blef af K. M:t i norskt statsråd bifallen d. 2 Juli 1834. För den försummelse, man velat tillägga Hr E. i afseende på den konungariket Danmark tillkommande ande!ens öfverlemnande, hvilket bordt ske i ministeriel väg, har Hr E. redan uppgifvit, att detta öfverlemnande skett, honom ovetande och oåtspord, af universitetets ombud, professor Lundh, hvilket upplyses af generalkonsuln Gierlews den 3 September 1832 utfärdade betyg, hvarom Hr E. skyndsammeligen underrättat utrikesministern grefve af Wetterstedt. Hr E. anför ytterligare, att det löfte om snar befordran, han vid erhållande af ofvannämnde uppdrag erhållit, icke gått i fullbordan, utan att han gått miste om Skellefteå pastorat. — Imedlertid hade afskrifningen af handskrifterna fortgått med biträde af en studerande, Ekström, som af Hr Ekdahl blifvit handledd i läsningen af urkunder, och för hvilken Hr E. utverkat ett arfvode af 4 Spdr om dagen. Hr E. hade äfven på befallning måst antaga och af egna medel aflöna f. d. kammarherren baron Roxendorff, såsom biträde vid afskrifningen af franska handskrifter, men af honom, såsom saknande både vilja och förmåga, haft ringa nytta. Mot slutet af år 4834 hemkallades Hr E.; afskrifningen fortgick Nu långsammare, och de afskrifter, som sedermera ommoöo honom tillhanda, voro okollationerade. emelan Ekström icke kunde göra sädant ensam. Hr EkJahl hade sedermera, på grefve al Wetterstedts beallning, börjat i tryck utgifva bandlingar till Norrbys historia, hvarpå han gjorde en större förlust. Genom ett Kongl. Bref af den 4 Februari 1836 ndrogs Hr E:s arfvrode i och för hans befattning ned manuskripterna, och sedermera har han följaktigen. varit urståndsatt att fullfölja det uppdragna irbetet. Enligt Kongl, bibliothekets qvittenser, äro lemnade 2404 nummer och ytterligare 514 n:r samt) 140 nr, som äro intagna i Norrbyska handlingarne. ch för hvilka, med grefve af Wetterstedts tillstånd, fskrifter icke behöfva afgifvas, sedan de tryckta temnlaran hlifvit hilagda Taän näinvarnn anda Pattna fl