ska revolution, hvaremot denna del i förening
med borgarståndet i städerna utgör vår egentlige
medelklass, samt då den är så godt som uteslu-
tande i besittning af all jord på landet, så är det
klart att den städse må och bör komma att af
gifva de flesta representanterna från amten, och
då dessas samlade antal efter grundlagen (S 359
bör utgöra två tredjedelar af hela national-för-
samlingen, måste naturligtvis bondeståndet alltid
komma att utgöra en väsendtlig bestående del al
representationen. Men det är i sin ordning; och
liksom det icke kan antagas, att det der någonsin
skall blifva allrådande, så kan man äfven med fog
trösta sig åt, att de befarade betänkliga följderna
af dess talrika närvaro i nationens stora råd skola
försvinna i samma mobn som upplysningen och
bildningen - är i ständigt stigande hös den mera
ansedda och bemedlade delen af bondeståndet, och
det är endast den, som afgifver kandidater till
storthings-valen. Man tager således mycket felt,
om man tror att bondeståndets: öfvervägande in-
flytelse på de offentliga angelägenheterna hos oss
skulle medföra faran af eft pöbel-välde. Bön-
derna äro bär, liksom ftters-etat öfverallt; likaså
måna om att uppstålla skrankor och gränsskill-
nader nedanifrån, som de varit ifrige att nedbryta
alla sådana ofvanom sig. De hafva en lika stor
fasa för packet, som någonsin den höga adels-
aristokratien, och begreppet mesallianee i betydel-
sen al äktenskap under sitt stånd är hos deni
mångenstädes likaså utveckladt och handhafvet
som hos det Slesvig-Holsteinska ridderskapet, un-
der det att skillnaden i socialt hänseende till
och med ibland drifves ända till löjlighet. Det
är äfven säkert, att en förhöjning i val-census
alldeles icke skulle möta något allvarligt motstånd
ifrån våra storthings-mäns sida, då de omöjligt
deraf kunde sjelfva träffas, så vida man ej tog
till en alltför orimlig norm; men det interesserar
dem icke ännu, att drifva på en sådan förändring,
då man knappast har exempel på, att de obe-
tydlige jordägare och arrendatorer som nu äro
röstberättigade och valbare, någonsin hafva lagt
någon afgörande vigt i valens vågskål.
(Forts. e. a. g.)