ska revolution, hvaremot denna del i förening med borgarståndet i städerna utgör vår egentlige medelklass, samt då den är så godt som uteslutande i besittning af all jord på landet, så är det klart att den städse må och bör komma att af gifva de flesta representanterna från amten, och då dessas samlade antal efter grundlagen (S 359 bör utgöra två tredjedelar af hela national-församlingen, måste naturligtvis bondeståndet alltid komma att utgöra en väsendtlig bestående del al representationen. Men det är i sin ordning; och liksom det icke kan antagas, att det der någonsin skall blifva allrådande, så kan man äfven med fog trösta sig åt, att de befarade betänkliga följderna af dess talrika närvaro i nationens stora råd skola försvinna i samma mobn som upplysningen och bildningen är i ständigt stigande hös den mera ansedda och bemedlade delen af bondeståndet, och det är endast den, som afgifver kandidater till storthings-valen. Man tager således mycket felt, om man tror att bondeståndets: öfvervägande inflytelse på de offentliga angelägenheterna hos oss skulle medföra faran af eft pöbel-välde. Bönderna äro bär, liksom ftters-etat öfverallt; likaså måna om att uppstålla skrankor och gränsskillnader nedanifrån, som de varit ifrige att nedbryta alla sådana ofvanom sig. De hafva en lika stor fasa för packet, som någonsin den höga adelsaristokratien, och begreppet mesallianee i betydelsen al äktenskap under sitt stånd är hos deni mångenstädes likaså utveckladt och handhafvet som hos det Slesvig-Holsteinska ridderskapet, under det att skillnaden i socialt hänseende till och med ibland drifves ända till löjlighet. Det är äfven säkert, att en förhöjning i val-census alldeles icke skulle möta något allvarligt motstånd ifrån våra storthings-mäns sida, då de omöjligt deraf kunde sjelfva träffas, så vida man ej tog till en alltför orimlig norm; men det interesserar dem icke ännu, att drifva på en sådan förändring, då man knappast har exempel på, att de obetydlige jordägare och arrendatorer som nu äro röstberättigade och valbare, någonsin hafva lagt någon afgörande vigt i valens vågskål. (Forts. e. a. g.)