— Utdrag af ett bref från S:t Barthelemy. Den sista Juni erhöllo vi Europeiska posten, med bref från Stockholm af d. 20 Maj. De vigtiga underrättelser de meddelade oss voro Konungens dagen förut lemnade bifall till den lika arfsrätten, och riksdagens beslutade afblåsande den 23:dje s. m. — Tärningen är således kastad; det af v. H. beredda, betydelsefulla eldprofvet lyckligen genomgånget, och man känner äå ömse sidor på hvad fot man står! Arfsfrågans afgörande väckte hos oss Svenskar en så mycket lifligare glädje, som Högsta Domstolens afstyrkande och den starka oppositionen inom sjelfva Statsrådet (om vi nemligen få sätta tro till tidningsutdragen) tydligt tillkännagifvit, att det erfordrades ett ganska stort personligt mod för att utöfva denna rättvisa handling, ett mod som mer än en gång kommer att framdeles anlitas, och som ovilkorligen var af nöden, för att med det fyrmastade skeppet våga sig in i de bränningar, hvilka numera måste genomseglas, skulle också tvenne af masterna dervid gå förlorade. — Den med samma post inhändigade Engelska tidningen Spectator innehöll dessutom en utförlig, väl och sansadt skrifven, och, såsom det synes, fullkomligen opartisk artikel om närvarande ställningar och förhållanden i Sverige, författad af någon medlem af Riksdagen. Detta lilla sammandrag af Dagens Hi.loriu lästes, omlästes och diskuterades med största interesse af stadsboerne, hvilka nu för första gången i sin lefnad fingo någon reda på isoch jernbärarlandets inre förhållanden. De förtorkade Svenska sympatierne uppspirade ånyo hos innevånarne, alldeles säsom då de någon gång få se en Svensk örlogsinan i hamnen, och den lifliga entusiasmen för Konung Oscar förmådde dem förklara, att They felt qvite true Swedes! såsom de sade. Allt detta hade till följd, at den 4:de Juli firades med hjertlig fröjd och gamman, och att den blef en verklig hyllningsdag i kolonien. Tillställningarne kunde naturligtvis ej mäta sig med edra i Stockholm; men hvar och en drog sitt lilla strå — icke såsom Norrska bönderne vid Storthingsmans-valet! — och de glada. ansigtena gjorde resten. En liten beskrifning på festen torde derföre roa dig. Se här är den: Då man har ljus inom sig, så älskar man — äfven utan att vara en skinande broder — att se allt utom sig i en strålande klarhet; då man är glad, så sjunger och dansar man; då man sjunger och dansar, så dricker man; och då man är trött på allt detta, sä äter man, och hemtar nya krafter för att begynna igen. Derföre ser du ingen större fest utan illumination, sång, ans, champagne och-supå, och dessa nödvändiga relvisita saknade icko heller vi. Om aftonen var sta