korta, i samma mån som de mindre än föru
understöddes af öfverheten, och som en bättre
anda uppkom hos landtpresterna. Men helt ny:
ligen har Herrnhutiska församlingen i Riga ställ
sig omedeibart under dervarande Grekiska bi
skopens hägn, hvarefter poper (grekiskt-ryske
prester) af lettisk bärkomst blifvit anställda hos
dem och firat gudstjensten efter grekiska kyrkan:
sed, under stort tiltopp af folket. Här behöfver
man blott draga nätet tillsammans, för att med
ens göra ett rikt notvarp.
Värre och högst harmligt är följande: I dei
annars så bördiga landet råder just nu dyr tid,
en tryckande dyrhet; det påstås att många bön-
der redan omkommit af hungersnöd. Samtidigt
härmed erbjudes åt hvar och en, som öfver-
går till grekiska trosbekännelsen, ett understöd —
i medeltal säges detta understöd utgöra femtio
rubel. Sådana skäl, i en sådan tid, äro egnade
att skapa minga proselyter; i synnerhet då skil-
naden i tro-lära är obekant för de fleste, och då
de framför allt icke veta, eller i hungersnödens
trångival ej så lätt besinna, att det slags bildning,
som de vunnit under Lutherska handbokens led-
ning — genom kyrkosång, bibelläsning, predikan
— allt pa modersmålet, icke låter förena sig med
den grekiska kyrkans bruk, och att hos den-
na kyrkas trosbekännare plägar ibland de rin-
gare folkklasserne och det lägre presterskapet
sjelf herrska en råhet i seder och känslor, hvil-
ken måste döda det bästa folket äger qvar: den
-evavgelii anda, som tröstar de arma, trötta och
betryckta. De nyomvända äro redan så talrika,
alt protestantiska presterna i några trakter för-
ulse det ögonblick, då de skola befinna sig utan
någon församling. En mängd af dem blir snart
alldeles öfverflödig; i afseende på de öfriga åter-
står samma utväg, som vidtagits med protestan-
tiska presterskapet i Ingermanland: under före-
gifvande att kostnaden för dess underbåll är allt-
för tung för dervarande adel, har denna öf-
verlåtit protestantiska presterskapets aflönande åt
regeringen, hvilken åter nedsatt beloppet till ett
minimum; men hvarigenom protestantiska pre-
sterna derstädes ha nedsjunkit ibland den lägsta
folkklassen.
Men har en dålig sak en gång kommit väl i
farten, så pliga hånet, sveket, trolösheten, makt-
missbruket yfvas öfver det spelrum de vunnit;
och äfven härom förspörjes månget upprörande
drag. Ko:t sagdt: man uppbjuder öppet och o-
beslöjadt allt, för att öfverföra allmogen i massa
till grekiska kyrkan, och utgången kan ej vara
oviss, när å ena sidan hvarje medel vinner lagens
hägn, medan å den andra hvarje fritt yttrande a
konfessionell natur undertryckes genom polisens
mellankomst, och förräderiet redan bryter ini
prostestanternas egna leder.
Mäånne kejsaren skall för tredje gången mellan-
komma, för att afstyra delta oväsen?...Atticke
han vill så långt, som ett visst parti bakom och
genom honom påtränger och arbetar, är vältyd-
ligt redan deraf, att han två gånger öfverkorsat
dess planer. Men desse psjelfherrskare, äro för
ingen del sådana sjelfherrskare, som mängden
tror, och i synnerhet nödgas nu varande styrelse
dagligen förbise eller godkänna en mängd dålig-
heter och trolösheter hos högre och lägre tjen-
stemän , andlige så väl som verldslige, så framt
hon öfver hu vud vill fortfara att regera. Kyr-
kan sjelf är för öfrigt i Ryssland en stark makt;
så mycket mera, som kejsaren har med osten-
tation upphöjt dess trosbekännelses positiva prin-
cip till sia personliga tro, och kyrkans enhet till
en af de tre enhetsprineiperna för sin regering.
Men hafva ej dessa tilldragelser en sida, som
i hög grad påkallar uppmärksamhet äfven för oss
Tyskar? Fortgår det på sådant sätt, så ha vi
snart Ryssland omedelbart inpå oss, äfven åt detta
håll, och se östersjöprovinserna underkastade sam-
ma öde, som redan trycker Polen. Märk dig
det, Tyskland! på det att du redan må allt mer
och mer tydligt förstå din enhet, din nationali-
tet, de stora af Försynen dig tilldelade uppgifter;
ty äfven der borta lefva våra bröder, och spå-
ren af virt folks framträngande med sin tro, sitt
språk, sin kraft, sin handel, sina rättigheter, i
bättre tidehvarf, räcka långt bort om Dänaflodens
stränder. Märk det äfven du, Gustaf-Adolfs-
förening, med ditt stolta namn! Eftersinna väl,
hvilka ålisganden bekännelsen till detta namn
innefattar !