korta, i samma mån som de mindre än föru understöddes af öfverheten, och som en bättre anda uppkom hos landtpresterna. Men helt ny: ligen har Herrnhutiska församlingen i Riga ställ sig omedeibart under dervarande Grekiska bi skopens hägn, hvarefter poper (grekiskt-ryske prester) af lettisk bärkomst blifvit anställda hos dem och firat gudstjensten efter grekiska kyrkan: sed, under stort tiltopp af folket. Här behöfver man blott draga nätet tillsammans, för att med ens göra ett rikt notvarp. Värre och högst harmligt är följande: I dei annars så bördiga landet råder just nu dyr tid, en tryckande dyrhet; det påstås att många bönder redan omkommit af hungersnöd. Samtidigt härmed erbjudes åt hvar och en, som öfvergår till grekiska trosbekännelsen, ett understöd — i medeltal säges detta understöd utgöra femtio rubel. Sådana skäl, i en sådan tid, äro egnade att skapa minga proselyter; i synnerhet då skilnaden i tro-lära är obekant för de fleste, och då de framför allt icke veta, eller i hungersnödens trångival ej så lätt besinna, att det slags bildning, som de vunnit under Lutherska handbokens ledning — genom kyrkosång, bibelläsning, predikan — allt pa modersmålet, icke låter förena sig med den grekiska kyrkans bruk, och att hos denna kyrkas trosbekännare plägar ibland de ringare folkklasserne och det lägre presterskapet sjelf herrska en råhet i seder och känslor, hvilken måste döda det bästa folket äger qvar: den -evavgelii anda, som tröstar de arma, trötta och betryckta. De nyomvända äro redan så talrika, alt protestantiska presterna i några trakter förulse det ögonblick, då de skola befinna sig utan någon församling. En mängd af dem blir snart alldeles öfverflödig; i afseende på de öfriga återstår samma utväg, som vidtagits med protestantiska presterskapet i Ingermanland: under föregifvande att kostnaden för dess underbåll är alltför tung för dervarande adel, har denna öfverlåtit protestantiska presterskapets aflönande åt regeringen, hvilken åter nedsatt beloppet till ett minimum; men hvarigenom protestantiska presterna derstädes ha nedsjunkit ibland den lägsta folkklassen. Men har en dålig sak en gång kommit väl i farten, så pliga hånet, sveket, trolösheten, maktmissbruket yfvas öfver det spelrum de vunnit; och äfven härom förspörjes månget upprörande drag. Ko:t sagdt: man uppbjuder öppet och obeslöjadt allt, för att öfverföra allmogen i massa till grekiska kyrkan, och utgången kan ej vara oviss, när å ena sidan hvarje medel vinner lagens hägn, medan å den andra hvarje fritt yttrande a konfessionell natur undertryckes genom polisens mellankomst, och förräderiet redan bryter ini prostestanternas egna leder. Mäånne kejsaren skall för tredje gången mellankomma, för att afstyra delta oväsen?...Atticke han vill så långt, som ett visst parti bakom och genom honom påtränger och arbetar, är vältydligt redan deraf, att han två gånger öfverkorsat dess planer. Men desse psjelfherrskare, äro för ingen del sådana sjelfherrskare, som mängden tror, och i synnerhet nödgas nu varande styrelse dagligen förbise eller godkänna en mängd dåligheter och trolösheter hos högre och lägre tjenstemän , andlige så väl som verldslige, så framt hon öfver hu vud vill fortfara att regera. Kyrkan sjelf är för öfrigt i Ryssland en stark makt; så mycket mera, som kejsaren har med ostentation upphöjt dess trosbekännelses positiva princip till sia personliga tro, och kyrkans enhet till en af de tre enhetsprineiperna för sin regering. Men hafva ej dessa tilldragelser en sida, som i hög grad påkallar uppmärksamhet äfven för oss Tyskar? Fortgår det på sådant sätt, så ha vi snart Ryssland omedelbart inpå oss, äfven åt detta håll, och se östersjöprovinserna underkastade samma öde, som redan trycker Polen. Märk dig det, Tyskland! på det att du redan må allt mer och mer tydligt förstå din enhet, din nationalitet, de stora af Försynen dig tilldelade uppgifter; ty äfven der borta lefva våra bröder, och spåren af virt folks framträngande med sin tro, sitt språk, sin kraft, sin handel, sina rättigheter, i bättre tidehvarf, räcka långt bort om Dänaflodens stränder. Märk det äfven du, Gustaf-Adolfsförening, med ditt stolta namn! Eftersinna väl, hvilka ålisganden bekännelsen till detta namn innefattar !