toner mitte undandraza sig jesuiternas inflytande.
En petition hade för jesuiternas fördrifvande,
kort före storrådets sammankallande, cirkulerat
och vunnit 10,000 underskrifter, och den menin-
gen var allmän, att de konservativa i Zärich sto-
do i förbund med luzernerpartiet i denna sak;
också var det naturligt att de förre, som i poli-
tiken följt bemäide partis riktning, icke kunde
uppträda med kraft mot d-tsamma ijesvitfrågan.
Den 235 Juni sammanträdde urtima förbunds-
dagen och diskuterade fråvan, huruvida en eds-
förbundets intervention i Wallis vore nödvändig
och befogad under närvarande förhållanden: den
besvarzsdes a! pluraliteten, nemligen Zärich, Uri,
Freiburg, Unterwalden, Schwytz, Luzern, Zug,
Wallis, Tessin, Neuenburg, Appenzell, Innerrko-
den, Baselstadt, S:t Gallen och Waadt med nej.
Men den 530 Juni firades vid Basel fjerde se-
kularfesten af slaget vid S:t Jacob an der Birs,
och följande dagen öppnades på samma gång lagtima
förbundsdagen och edsförbundets stora skyttfest
vid Basel. Förbundsdagen uppsköt likväl sina
sessioner under skyttveckan. Bland kantonernes
skyttsäl!skaper uteblef det från Wallis helt och
hållet. Folkets sinnesstämning uppenbarade sig
snart. En transparang aftonen före festen, då
staden var illuminerad, drog folket oupphörligt
till sig, och uppfinnaren, d:r Brenner, helsades
med vivstrop. Den hade till underskrift: Ett
Tells-skott i våra dagar, och föreställde en skytt
i modern diägt, som stod triumferande på en.
bergshöjd, och nedanför hvilken syntes en af
skottet tröffad jesuit, uppridande på en drake,
men färdig att störta tillbaka i afgrunden, från
hvilken djeflarne uppstego att mottaga honom.
Antalet af skyttar från Bern, Waadt och Neuen-
burg skattades ensamt till 3C00, och under det
skyttsäll-kaperne dagligen ankommo eller aftåga-
de, voro dock zlltid 5 till 6000 närvarande, till
ojemförligt största delen bestående af ung:chweit-
zare eller liberala.
Vid middagen, första dagen, uppträdde doktor
Pfyffer från Luzern i tribuoen, och uppmanade
folket att skydda den republikanska friheten ge-
nom jesuiternas fördrifvande.
Kantonen Wallis och jesuiternas fördrifvande
voro sedan bhufvudföremål för talen under festen,
men sensstionen steg till sin höjd, då ifrån Wal-
lis arkommo, icke dess skyttsällskap, utan tre
altselweitzare med en rmilitärfau2, och anförarn,
advoketen Pererig, uppstod och höll ett tal, som
syftade på att Oberwallis eröfrat Uuterwallis.
Talet mottogs med stormande ovilja; man ropa-
de: ;ned med Oberwallis; talare besvuro wal-
liserregeringens rcpresertanter att upphäfva un-
dentagsdomstoarne och utfirda en allmän am-
nestli; på eftermiddagen sköts en kula genom wal-
liserfanan, och den skulle blivit nedrifven, om
skyttkommitten ej för-äkrat, alt walliserne följan-
de dagen skulle draga dädan. Festens central-
kommitt uppmenade alla skyttsällskaperna att
samla bidrag för de ol; ckliga walliserne. Under
festen höllo de nationales chefer en konerens
rörande medlen att göra ända på intrigerna i
Luzern och tillvägabrings jesuiternas fördrifvande;
beslut fattades icke då, men tankan på en be-
väpnad intervention röjde sig öfverallt. Vid för-
bundsdaten föreföllo saker, som gåfvo denna tanka
Dy näring.
vv
Ae
Förortens (Luzeins) förhållande i Walliserfrå-
gan hade kommit under diskussion och ogillades
mot en minoritet af blot 7 röster, tillhörande
Sarnerligan. Deref:er förekom frågan om edsför-
bundets kommissariers handiingssätt i Sitten. Den
ofta omnämnde Brnhard Meyer uppsteg dåil
presidenistolen och höll ett häfiigt försvarstal för
sina och förortens åtgärder. Dervid erkände han
att truppernas samlande icke varit ett verk af
tillfället, utan redan under de föregående åren
förberedt. Han yttrade trotsigt, bland annat, att
utgången (nederlaget på unterwaliliserne). rättfär-
digat förevarande åtgärder, bröstade sig öfver att
hafva varit med och sifvit goda råd, och be-
svarade förebråelsen att bafva gjutit borgerligt
blod med det skamlösa svaret: Jag skyr icke
alt visa mina blodiga händer; jag vill visa dem
för hela schweitziska folkelw. Man kan föreställa
sig hvilken vedervilja dessa uttryck skulle väcka.
Den väckta frågan afgjordes imedlertid icke,
och för jesuiternas utdrifvande röstade blott Ba-
selland och Aargau, eller halfannan röst.
Flera demonstrationer för och mot jesuiterna
skedde imedlertid, synnerligast inom Freiburg,
der de hade sitt tillhåll och sitt kollegium. Men
d. 24 Oktober beslöt storridet i Luzern, med 70
röster mot 24, jesuiternas inksllende i den kan-
tonen, och befullmäktigade regeringen att begag-
na en utomordentlig kredit till lugnets upprätt-
bållande vid detta steg. Motståndarne deremot
förklarade det för ett förräderiv mot fosterlan-
det och en grundlagskränkning,, och dessa ord
blefvo nu lösen för de frisinnade i Luzern och
de nationala i allmänhet. Beslutet förkastades
af hela staden Luzerns kommun, och regeringen
lät derföre hökta flera personer; landtkommu-
nerne röstade i allmänbet för bifall: Derpå
föjde nu jesniterkriget, som friskarorne började