huden? JRR
de. Då nu allardessa plågomedel icgenting kunde
uträtta, befallde Siemiaszko att med knölpåkar
drifva nunnorna till Cerkiew. Diakonerna förde
dem således ur klostret och drefvo dem tillsam-
mans framför sig, i det de obarmhertigt slogo
dem. Förestånderskan, efter hvars muntliga be-
rättelse detta är nedskrifvet, bade i följd af dessa
käppslag två djupa sår i hufvudet, hvaraf ett var
så stort, att, i brist af läkarevård, maskar växt
deruti och detsamma länge varit öppet och ef-
terlemnat djupa ärr. Siemiaszko, prydd med kors
och orden, stod utanför Cerkiew, omgifven af sitt
Ppresterskap, och såg på huru man dref fram nun-
norna. En af dessa tog, då hon gick förbi tim-
mermannen, som bygde ett vagnsskjul för bisko-
skopens räkning, en träkubb, som hon nedkastade
på marken under det förestånderskan fattade tim-
mermansbilan, framträdde till Siemi2szko och sade:
Se der, tag bilan och afhbugg våra bufvuden, och
kasta dem in i Cerkiew, ty våra fötter komma
icke öfver dess trösklar. Då slog Siemiaszko bi-
lan ur handen på henne, så att den nedföll och
sårade foten på den bredvid stående nunnan. Med
andra handen slog han henne i ansigtet, så att
en tand gick ut. Andtligen, då han såg att alla
hans ansträngningar voro fåfänga, lät han återföra
nunnorna i klostret, gick in i Cerkiew och slun-
gade banniysningen emot dem. Under -ä2 an-
strängande tvångsarbetena hade nunnorna ofta li-
dit af hunger; men tiggande qvianor gålvo dem
då och då en bit bröd i hemlighet, och likaså
lemnade välmående innevårare på andra sidan
Däna näringsmedeil och sände penningekellekter,
men måste likväl förut rikligen begåfva prototo-
pen och Czernici-nunnorna, för att utverka sig
tillåtelsen att medtaga klider, mat och dylikt.
Förlidet nyår hände det att, genom isgången på
Däna, förbindelsen med andra stranden sbelt och
hållet afskars, så att icke några förråder af något
slag kunde öfverföras. Under denna tid ledo-nun-
norna ofantligt af hunger, och blefvo många i
följe deraf ett offer för sjukdomar. HNunnorna
hade i två år ech tre månader vistats i Spas, då
man i anledning af det understöd, de erhöllo al
ortens invånare, höll för rådligast att transportera
dem till en annan ort. TI guvernementet Minsk,
Willjsska kretsen, ligger en liten stad, Niadziaty,
på en landtunga mellan tvenne sjöar. Fordom
tillhörde den familjen Hvimnickis, nu är den kej-
serlig. Fordom stod här ett karmeliter-kloster,
berömdt för underverk, och talrika pilgrimer vall-
färdade hit, hvarigenom den lilla staden var väl-
mående. Nu för tiden är -orten öde ock endast
bebodd af judar. Kyrkan var omskapad i en
Cerkiew, och sklostret hade Czernici-nurbor in-
rymt. Hit förvisades Basilianer-nunnorna och Mi-
chajlowicz följde dem äfven snart efter. De blef-
vo inpackade i en af klostrets verkstäder och be-
gagnade till allehanda tjenster och uträttningar.
Bland annat måste de bortrymma gruset efier det
gamla, till en del förfallna klostret, och af detta
jemte andra nya materialier uppbygga en oflicin
för Michajlowicz. Ställets läge vid en sjö fostra-
de i protopopens tankar ett nytt medel till nun-
nornas pinande. Man delade nunorna i fyra af-
delningar och förde dem på okka ställen ned till
sjön, beledsagade al poper och diakoner, hvilka
gingo från den ena afdelningen till den andra och
sökte förmå dem till affall, i det de upprepade
för dem: Se blott, alla hafva återvändt till den
gamla tron, gören detsamma! Se, eder förestån-
darinna är redan öfvergången, följen då hennes
exempel! Men då nunnorna icke af dessa före-
ställningar kunde göras vacklande, ekred man ändt-
ligen till att svämma dem i sjön. Till den ärtdan
stack man dem i säekar och band ett streck om
halsen på dem. Ändan af strecket hölls af dia-
konerna, hvilka rodde i en båt och drogo nun-
nerna efter sig i vattnet, så långt ut, att vattnet
sted dem till munnen, och hotade att dränka
dem, i fall de ej ville affalla feån sin tro. Michaj-
lowiez stod imedlertid på stranden och ropade:
Dränk dem som hufdvalparl Andtligen, då
detta icke heiter ville hjelpa, blefvo de tagna i
land ech drefves till arbete, våta som de voro.
Denna svämning fortsattes tre gånger, i närvaro
af den på stranden församlade folkmängden, och
tre nunnor drunknade dervid. Liken nedgrofvos
på stranden. När imedlertid en borgare om nat-
ten ville uppgräfva dem, för att jorda dem på en
mera passande plats, fann han dem icke mer.
Hvad som blifvit af dem, vet ran icke; dylikt!
blir i Ryssland vanligtvis inhöljdt i hemblighet,:
och spåren deraf utplånade. Assessor Zaborowski!
blef derföre, att han i bref bekräftade sannfär-!
digheten af att nunnorna blifvit svämmade på dy- l
likt sätt, häktad och slutade sina dagar i fängelse. ;
Wankoricz, fordom marskalk i Minsks gubernium,r
blef transporterad till Siberien, blott derföre, attt
han talade om dessa skändligheter. Protopopen t
ann ändtligen i Niadziaty ett värdigt slut. Han a
var nemligen begifven på starka drycker, och end
p
g
Y
0
n
a
t
!
l
q
I
i
I
f
gång, midt på ljusa dagen, föll han i en pöl och
råkade derunder med hufvudet så djupt i smut-
sen, att han deraf ljöt sin död. Det var en lyc-
ka, alt detta inträffade under ljusa dagen, ty fö-
restånderskan för Czernici-nunnorna yttrade, att
om det skett nattetid, hade säkert de arma une-
ade nunnorna i följe deraf blifvit dragna till nya
indersökningar och nya qval. Efter tvåårigt vi-P
tande i Niadziaty lyckades det sju af nunnorna
tt vid tillfälle af ett dryckeskalas, tillstäldt med
nledning af Siemiaszkos ankomst, bedraga väk-
arnaz NNNMmMmäÄäPrkasaamhat AaAnh AM TN dolde t 30
(
un