gar att taga, emedan dervid icke gilves mer al två alternativer: det ena att neutraliteten dervi måste bortläggas och ett visst system uttala si i sjelfva personernas utväljande; det andra, bvil ket vi ingalunda kunna föreställa oss såsom möj ligt, att Regeringen skulle träda i det gamla sy stemets fotspår vid kommittåers tillsättning. de vill säga sammanfösa ett antal ledamöter af di verse skiljaktiga eller hvarannan motsatta opinio ner, hvaraf frukten icke kunde blifva någon an pan än den man såg i sednaste Konstitutions Utskott, nemligen ingen: ett förfarande. hvilke med ens skulle nedslå en af förhoppningarne skönaste blommor. Vi tage således för afgjordt. att den förra ut vägen följes, det vill säga, att Regeringen reda genom kommiiteens val afser för det blifvandi arbetet någon bestämd och gemensam riktning ech det är under denna förutsättning, som v skole tillåta oss att söka besvara den frågan, hurudan denna riktning bör blifva, för att motsvar: en billig och rättvis förväntan. Härtill behöfveg visserligen icke, att å nyo fördjupa sig i detaljerna af sjelfva det vidtomfattande ämnet. helst då en hvar torde hafva de långa förhandlingarna derom under riksdagen : någorlunda friskt minne. Vi tro tveriom att mar kan vara ganska kort, emedan det huvudsaklig: för ögonblicket är att betrakta Regeringens ställ ning såsom den der kåller i sin band både er icke ovigtig del af nationens framtid och nyckelr till sin egen dom inför historien. Ty hvar cch en, som med allvar vill göra sif reda för denna ställning, skall snart inse, att Re. geringen endast kommer att inveckla sig i all större svårigheter, utan att skörda tacksamket i någon sida, i fall den försöker det omöjliga, at mäkla och sammaniemka alla opinioner. Det en da sättet att verkligen inse hvad parti Regerin gen har att tega ligger deremot, enligt vår öfvertygelse,. ofelbart inneslutet i en följande ganska kort fråga, men hvars besvarande äfven löser hela problemet, och denna fråga lyder sålunda: ÄR DET FÖR FOLKETS ELLER FÖR DE PRI VILEGIERADE KLASSERNAS SKULL SOM EN REPRESENTATIONSREFORM AF ALLMÄNNA TÄNKESÄTTET PÅYRKAS? Mången läsare skall kanhända påstå, att denns fråga längesedan är besvarad, och att någon tvist derom aldrig varit förhanden; men dermed förhåller sig, om icke precist så som med Columb ägg, åtminstone nära derintill. Hela hemligh-ten af reformens möjlighet ligger deruti, att man uppriktigt gör sig reda för dess innehåll, och icke kryper fegt undan för den stora sanningen, att reformen är nödvändig, icke för att tillskynda Adeln eller det högre presterskapet eller öfverhufvud de redan gynnade i samhället ökade rättigheter och förmåner, utan för att förskaffa rättvisa åt alla, för att få den medborgerliga rättigheten såsom sådan och dess anspråk inför lagen erkända, för att åstadkomma alla klassers samverkan till det gemensamma målet af det helas utveckling, derigenom, att alla få sin andel i bevakandet af samhällets angelägenheter, med ett ord, att uti sjelfva yrkandet på reformens beho! och nödvändighet ligger en demokratisk riktning Likaså skall det klart inses, att det motstånd, som yppat sig emot reformen, till en stor del, och förnämligsst inom den så kallade justemilieu-nyansen, ligger deruti, att man antingen ej haft mod att se samma fråga öppet i ansigtet, eller också inom sig besvarat den på ett annat sätt, än man velat öppet bekänna. Härifrån torde man icke ens kunna undantaga en del af Konungens rådgifvare. Ty hvad annat är väl egentliga orsaker till den ljumhet, att icke säga motvilja, som nigra af herrar statsråderne bittills visat att öppe framträda med sin mening såsom representanter? och minne icke farhågan att drifvas fram till er bekännelse, om den innersta meningen, i en icke ringa mån utg ort den egentliga orsaken till neutraliteten? Hafve vi orätt häri, så skall inger vara gladare än vi att se en vederläggning i re sultatet; men saken är för vigtig, för att mar endast af artighet skulle underlåta att yrka, de en hvar i detta ögonblick måtte träda fram : banan med öppet visir; och att döma af de förflutna, är det verkligen svårt att annorlund: förklara det ytterst försigtiga återhåll och der skygghet, som regeringsledamöter, hvilka tillik: voro representanter, visade att gifva något be stämdt yttrande, icke allenast öfver sjelfva de : bane varande representationsförslagerna serskildt utan äfven och egentligen rörande just de grund: satser, som innefattas i den ofvan framställd: vigtiga frågan. Sedan vi sålunda nu angifvit den ståndpunkt som vi för vår del anse för den enda, ifrån hvil ken Regeringen i närvarande ögonblick kan oci bör betrakta sin ställning i representationsfrågan hoppas vi att ämnet, oaktadt förut så mycke afhandladt, skall finnas nog intressant för att e trötta läsaren, om vi i några påföljande artikla ingå något närmare i tillämpningen. frn oo ——8S — Östgötha Patrioten för den 44 dennes före läser i frågan om yttranderätten och gransknings rätten af regeringsåtgärder med en riktig skol magistersmine en liten kostelig afhandling, hvara i synnerhet följande stycke förtjenar att rädda 20 It mrckan: