huden? JRR de. Då nu allardessa plågomedel icgenting kunde uträtta, befallde Siemiaszko att med knölpåkar drifva nunnorna till Cerkiew. Diakonerna förde dem således ur klostret och drefvo dem tillsammans framför sig, i det de obarmhertigt slogo dem. Förestånderskan, efter hvars muntliga berättelse detta är nedskrifvet, bade i följd af dessa käppslag två djupa sår i hufvudet, hvaraf ett var så stort, att, i brist af läkarevård, maskar växt deruti och detsamma länge varit öppet och efterlemnat djupa ärr. Siemiaszko, prydd med kors och orden, stod utanför Cerkiew, omgifven af sitt Ppresterskap, och såg på huru man dref fram nunnorna. En af dessa tog, då hon gick förbi timmermannen, som bygde ett vagnsskjul för biskoskopens räkning, en träkubb, som hon nedkastade på marken under det förestånderskan fattade timmermansbilan, framträdde till Siemi2szko och sade: Se der, tag bilan och afhbugg våra bufvuden, och kasta dem in i Cerkiew, ty våra fötter komma icke öfver dess trösklar. Då slog Siemiaszko bilan ur handen på henne, så att den nedföll och sårade foten på den bredvid stående nunnan. Med andra handen slog han henne i ansigtet, så att en tand gick ut. Andtligen, då han såg att alla hans ansträngningar voro fåfänga, lät han återföra nunnorna i klostret, gick in i Cerkiew och slungade banniysningen emot dem. Under -ä2 ansträngande tvångsarbetena hade nunnorna ofta lidit af hunger; men tiggande qvianor gålvo dem då och då en bit bröd i hemlighet, och likaså lemnade välmående innevårare på andra sidan Däna näringsmedeil och sände penningekellekter, men måste likväl förut rikligen begåfva prototopen och Czernici-nunnorna, för att utverka sig tillåtelsen att medtaga klider, mat och dylikt. Förlidet nyår hände det att, genom isgången på Däna, förbindelsen med andra stranden sbelt och hållet afskars, så att icke några förråder af något slag kunde öfverföras. Under denna tid ledo-nunnorna ofantligt af hunger, och blefvo många i följe deraf ett offer för sjukdomar. HNunnorna hade i två år ech tre månader vistats i Spas, då man i anledning af det understöd, de erhöllo al ortens invånare, höll för rådligast att transportera dem till en annan ort. TI guvernementet Minsk, Willjsska kretsen, ligger en liten stad, Niadziaty, på en landtunga mellan tvenne sjöar. Fordom tillhörde den familjen Hvimnickis, nu är den kejserlig. Fordom stod här ett karmeliter-kloster, berömdt för underverk, och talrika pilgrimer vallfärdade hit, hvarigenom den lilla staden var välmående. Nu för tiden är -orten öde ock endast bebodd af judar. Kyrkan var omskapad i en Cerkiew, och sklostret hade Czernici-nurbor inrymt. Hit förvisades Basilianer-nunnorna och Michajlowicz följde dem äfven snart efter. De blefvo inpackade i en af klostrets verkstäder och begagnade till allehanda tjenster och uträttningar. Bland annat måste de bortrymma gruset efier det gamla, till en del förfallna klostret, och af detta jemte andra nya materialier uppbygga en oflicin för Michajlowicz. Ställets läge vid en sjö fostrade i protopopens tankar ett nytt medel till nunnornas pinande. Man delade nunorna i fyra afdelningar och förde dem på okka ställen ned till sjön, beledsagade al poper och diakoner, hvilka gingo från den ena afdelningen till den andra och sökte förmå dem till affall, i det de upprepade för dem: Se blott, alla hafva återvändt till den gamla tron, gören detsamma! Se, eder föreståndarinna är redan öfvergången, följen då hennes exempel! Men då nunnorna icke af dessa föreställningar kunde göras vacklande, ekred man ändtligen till att svämma dem i sjön. Till den ärtdan stack man dem i säekar och band ett streck om halsen på dem. Ändan af strecket hölls af diakonerna, hvilka rodde i en båt och drogo nunnerna efter sig i vattnet, så långt ut, att vattnet sted dem till munnen, och hotade att dränka dem, i fall de ej ville affalla feån sin tro. Michajlowiez stod imedlertid på stranden och ropade: Dränk dem som hufdvalparl Andtligen, då detta icke heiter ville hjelpa, blefvo de tagna i land ech drefves till arbete, våta som de voro. Denna svämning fortsattes tre gånger, i närvaro af den på stranden församlade folkmängden, och tre nunnor drunknade dervid. Liken nedgrofvos på stranden. När imedlertid en borgare om natten ville uppgräfva dem, för att jorda dem på en mera passande plats, fann han dem icke mer. Hvad som blifvit af dem, vet ran icke; dylikt! blir i Ryssland vanligtvis inhöljdt i hemblighet,: och spåren deraf utplånade. Assessor Zaborowski! blef derföre, att han i bref bekräftade sannfär-! digheten af att nunnorna blifvit svämmade på dyl likt sätt, häktad och slutade sina dagar i fängelse. ; Wankoricz, fordom marskalk i Minsks gubernium,r blef transporterad till Siberien, blott derföre, attt han talade om dessa skändligheter. Protopopen t ann ändtligen i Niadziaty ett värdigt slut. Han a var nemligen begifven på starka drycker, och end p g Y 0 n a t ! l q I i I f gång, midt på ljusa dagen, föll han i en pöl och råkade derunder med hufvudet så djupt i smutsen, att han deraf ljöt sin död. Det var en lycka, alt detta inträffade under ljusa dagen, ty förestånderskan för Czernici-nunnorna yttrade, att om det skett nattetid, hade säkert de arma uneade nunnorna i följe deraf blifvit dragna till nya indersökningar och nya qval. Efter tvåårigt vi-P tande i Niadziaty lyckades det sju af nunnorna tt vid tillfälle af ett dryckeskalas, tillstäldt med nledning af Siemiaszkos ankomst, bedraga väkarnaz NNNMmMmäÄäPrkasaamhat AaAnh AM TN dolde t 30 ( un