gar att taga, emedan dervid icke gilves mer al
två alternativer: det ena att neutraliteten dervi
måste bortläggas och ett visst system uttala si
i sjelfva personernas utväljande; det andra, bvil
ket vi ingalunda kunna föreställa oss såsom möj
ligt, att Regeringen skulle träda i det gamla sy
stemets fotspår vid kommittåers tillsättning. de
vill säga sammanfösa ett antal ledamöter af di
verse skiljaktiga eller hvarannan motsatta opinio
ner, hvaraf frukten icke kunde blifva någon an
pan än den man såg i sednaste Konstitutions
Utskott, nemligen ingen: ett förfarande. hvilke
med ens skulle nedslå en af förhoppningarne
skönaste blommor.
Vi tage således för afgjordt. att den förra ut
vägen följes, det vill säga, att Regeringen reda
genom kommiiteens val afser för det blifvandi
arbetet någon bestämd och gemensam riktning
ech det är under denna förutsättning, som v
skole tillåta oss att söka besvara den frågan, hu-
rudan denna riktning bör blifva, för att motsvar:
en billig och rättvis förväntan.
Härtill behöfveg visserligen icke, att å nyo för-
djupa sig i detaljerna af sjelfva det vidtomfat-
tande ämnet. helst då en hvar torde hafva de
långa förhandlingarna derom under riksdagen :
någorlunda friskt minne. Vi tro tveriom att mar
kan vara ganska kort, emedan det huvudsaklig:
för ögonblicket är att betrakta Regeringens ställ
ning såsom den der kåller i sin band både er
icke ovigtig del af nationens framtid och nyckelr
till sin egen dom inför historien.
Ty hvar cch en, som med allvar vill göra sif
reda för denna ställning, skall snart inse, att Re.
geringen endast kommer att inveckla sig i all
större svårigheter, utan att skörda tacksamket i
någon sida, i fall den försöker det omöjliga, at
mäkla och sammaniemka alla opinioner. Det en
da sättet att verkligen inse hvad parti Regerin
gen har att tega ligger deremot, enligt vår öf-
vertygelse,. ofelbart inneslutet i en följande gan-
ska kort fråga, men hvars besvarande äfven lö-
ser hela problemet, och denna fråga lyder så-
lunda:
ÄR DET FÖR FOLKETS ELLER FÖR DE PRI
VILEGIERADE KLASSERNAS SKULL SOM EN
REPRESENTATIONSREFORM AF ALLMÄNNA
TÄNKESÄTTET PÅYRKAS?
Mången läsare skall kanhända påstå, att denns
fråga längesedan är besvarad, och att någon tvist
derom aldrig varit förhanden; men dermed för-
håller sig, om icke precist så som med Columb
ägg, åtminstone nära derintill. Hela hemligh-ten
af reformens möjlighet ligger deruti, att man
uppriktigt gör sig reda för dess innehåll, och
icke kryper fegt undan för den stora sanningen,
att reformen är nödvändig, icke för att tillskyn-
da Adeln eller det högre presterskapet eller öf-
verhufvud de redan gynnade i samhället ökade
rättigheter och förmåner, utan för att förskaffa
rättvisa åt alla, för att få den medborgerliga rät-
tigheten såsom sådan och dess anspråk inför la-
gen erkända, för att åstadkomma alla klassers
samverkan till det gemensamma målet af det he-
las utveckling, derigenom, att alla få sin andel i
bevakandet af samhällets angelägenheter, med ett
ord, att uti sjelfva yrkandet på reformens beho!
och nödvändighet ligger en demokratisk riktning
Likaså skall det klart inses, att det motstånd, som
yppat sig emot reformen, till en stor del, och
förnämligsst inom den så kallade justemilieu-ny-
ansen, ligger deruti, att man antingen ej haft mod
att se samma fråga öppet i ansigtet, eller också
inom sig besvarat den på ett annat sätt, än man
velat öppet bekänna. Härifrån torde man icke
ens kunna undantaga en del af Konungens råd-
gifvare. Ty hvad annat är väl egentliga orsaker
till den ljumhet, att icke säga motvilja, som ni-
gra af herrar statsråderne bittills visat att öppe
framträda med sin mening såsom representanter?
och minne icke farhågan att drifvas fram till er
bekännelse, om den innersta meningen, i en icke
ringa mån utg ort den egentliga orsaken till neu-
traliteten? Hafve vi orätt häri, så skall inger
vara gladare än vi att se en vederläggning i re
sultatet; men saken är för vigtig, för att mar
endast af artighet skulle underlåta att yrka, de
en hvar i detta ögonblick måtte träda fram :
banan med öppet visir; och att döma af de
förflutna, är det verkligen svårt att annorlund:
förklara det ytterst försigtiga återhåll och der
skygghet, som regeringsledamöter, hvilka tillik:
voro representanter, visade att gifva något be
stämdt yttrande, icke allenast öfver sjelfva de :
bane varande representationsförslagerna serskildt
utan äfven och egentligen rörande just de grund:
satser, som innefattas i den ofvan framställd:
vigtiga frågan.
Sedan vi sålunda nu angifvit den ståndpunkt
som vi för vår del anse för den enda, ifrån hvil
ken Regeringen i närvarande ögonblick kan oci
bör betrakta sin ställning i representationsfrågan
hoppas vi att ämnet, oaktadt förut så mycke
afhandladt, skall finnas nog intressant för att e
trötta läsaren, om vi i några påföljande artikla
ingå något närmare i tillämpningen.
frn oo
——8S
— Östgötha Patrioten för den 44 dennes före
läser i frågan om yttranderätten och gransknings
rätten af regeringsåtgärder med en riktig skol
magistersmine en liten kostelig afhandling, hvara
i synnerhet följande stycke förtjenar att rädda
20 It mrckan: