togo det genast under sin vård. — Barnets mor ha tillika med: ett yngre barn, sedan några veckor va rit borta från hemmet. På fråga till Rudman, sad hah att hon rymt; men andra personer upplyste åt han kört bort henne, hvarvid efter gossen Gustaf uppgift tillgått så, att då fadren en afton för om kring fem veckor sedan hemkommit och efterfråga några riksdaler som han haft besparade, samt barne svarat: dem har mamma tagit, hade Rudman bör jat gräla med hustrun och äfven slagit henne. Der efter hade hon lemnat deras bostad och sedermera e återkommit dit oftare, än i mannens fränvaro, d bon smugit sig hem, för att gerom nyckelhålet in sticka några brödbitar till sin utsvultna lilla gosse Efter hvad polisbetjeningen hade sig bekant, ha Rudman under flera år visat ett högst vildsint oc! elakt uppförande både cmot sin bustru, sina bar! och andra personer. Oförklarligt Var dock att han som ådagalagt så bestämda prof på kärlekslöshet oc! likgiltighet för sitt barn, dock med häftighet vill motsälta sig det förslag, polismästaren efter förhöre yttrade, om barnets intagande på barnhuset. Nej det skall icke ske utropade fadren med en vil blick. Och sedan Kudman, som genom sitt opassan de uppförande stört förhöret, blifvit utledd ur ses sionsrummet, återinträngde ban nästan med våld dit in, och frågade med sin råa högljudda stämma: få jag igen mitt barn ? Rudmans hustru hördes en påföljande dag. MHor meddelade om mannens hbandlingssätt och up nde enahanda upplysningar, som de ofvanberörda, och förklarade att hon icke ville återvända till hans bostad: jag kan icke utbärda, sade hon; han handterar mig så rysligt. Poiismästaren lofvade draga försorg om begge barnens intagande på barnhuset. — Öfverståtbällareembetet har nyligen emottagit följande uppiysningar angående drängen eller sjömannen Johan Peiter Pettersson från Öland, hvilken, enligt hvad en i Aftonbladet d. 48 sistl. Sept. meddelad notis upplyser, i poliskammaren bekänt, att han en afton näst. års höst, med er ecldgaffel slagit ihjel sin broder Lars Persson i Gråberg på Öland. På grund af kronofogdens i orten order har fogdeskrifvaren Å. W. Löfgren, med biträde, den 30 sistl. Sept. anställt förhör med Johan Petterssons fader Petter Larsson och broder Carl Pettersson, hvarvid fadren upplyst: att ban uppgifne aftonen klockan omkring 40 hört gräl och slagsmål på gården vara å färde, hvarföre han, i anscende till Johan Petters våldsamma lynne, dragit i betänkande att gå ut på gården, men då han efter närmare besinnande gått ditlut, hade ban fått se sin son Lars ligga sanslös vid en sten; hvadan Petter Larsson af fruktan att sjelf äfven blifva misshendlad genast på sin hustrus tillsägelse aflägsnat sig och åter ingått i sin boningsstuga. Och hade han alltså icke vidare åsett uppträdet, efter hvars slut sonen Johan Petter genast aflägsnat sig från hemmet. Lars och Johan Petter hade en längre tid lefvat i osämja och vid flera tilifällen hotat hvarandra med vålasam behandling. — Brodren Carl Pettersson har berättat: att hans bröder den ifrågavarande aftonen kommit i gräl, hvarvid i öfrigt skall hafva så tillgått, som Johan Petter Pettersson inför öfverstäthållare-embetet omförmält, och att Lars, efter det han erhållit slaget med eldgaffeln, som beröfvat honom sansningen, biifvit inburen i ett rum. Johan Petter Petterssons förmodan, det han icke varit misstänkt att hafva varit vållande till mordet å brodern, är falsk; ty det har numera blifvit upplyst, att Petterson, genom Konungens befallningshafvandes kungörelse varit allmänneligen efterlyst för det förmodade brottet, och derföre blifvit eftersökt af kronobetjeningen, men medelst begagnande af en annan persons pass, som han lyckats förskatfa sig, undkommit ef terspani ngarne. Han har en jäng tid varit illa känd i sin hemort, emedan han varit begitven på fylleri och slagsmål, m. m.