SAAILUI DTC 32 UVUCID Ve JIUTIQUUD AM ULiIMIUL Tv I VA MI liga s. k. landstormskompanier; undersökningen i Brieg mot representanten Josser, som anstiftat uppror, kom icke af stället: då öppnades ändtligen de liberalas ögon öfver regeringens hondlingssätt, som åsåg allt sådant, utin att vidtaga minsta åtgird deremot, och barmanska partiet fann nödigt att tillvägabringa en förening mellan de liberala och det unga Echweitz. En kommitt, i hvilken d:r Joseph Barman, Joris, Morits Barman och ungschweitsarne Abbet och Crester, nedsattes i Martinach och erhöll af deputerade från 33 kommuner det uppdraget: matt tillgripa dej tjenligaste medel, för att, om så behöfdes, äfven med vapen tillbakaslå hvarje angrepp på folkets räit och oafhängighet; att återställa förtroendet bland alla medborgare och göra folket bekant med demokratins grundsatser och deras utöfning,. De liberala syntes äfven nu hafva kommit för sent. En ung sechweitzisk ledamot af kommitten yttrade misstroende mot dem, och genast utträdde Jos. Barman och Joris, emedan efter deras åsigt kommitten måste njuta ett odeladt förtroende. Kommitten förföll i det varliga felet, att tro sig kunna med ord försona partierna, och utfirdade den 24 April en af Morits, Barman och Abbet undertecknad proklamation till folket i Wallis. I denna proklamation uppräknas de konstgrepp; och upproriska åtgärder, som prestpartiet eller, det gamla Schweitz sedan 6 år begagnat för sina privilegiers upprätthållande eler återställande, och den slutar med att för folket tillkännagifva kommittens afsigter och inbjuda alla kommuner och enskilda att för kommitten frarolägga sina önskningar och förslag i afseende på det allmönna bästa. Medan kommitten sålunda talade, handlade motpartiet. Upprorskommitteer voro organiserade i alla Oberw:s kommuner, och regeringens lama åtgärder deremot bemöttes med öppet motstånd. De liberala i Oberw. proskriberades. Ett lönnmord försöktes ånyo, efter all anledning för att reta ungschweitzarne till första steget. Ett skott, laddadt med 20 bitar af sönderhackade kulor, lossades mot en gammal, till sängs liggande gubbe, Morisad, hvars tre söner tillhörde det unga Sci weitz; han blef blott skrubbad i hufvudet; men ungschweitzarne kommo i rörelse. Kort förut bade ett bakhåll blifvit lagdt för ungschweitsare, som dock undgmgo Get, men besiöto, att, då regeringen intet gjorde för saken, gripa anstiftarne och öfverlemna dem åt domstoln. Deita steg, hvarvid äfven några käppslängar utdelades, gaf gammaleller alt-schweitzarne anledning att skrika öfver uppror, och några medlemmar af statsrådet att begära förorten Luzerns beväpnade intervention. Skrifvelse derom afgick ock; men under tiden gick domaren i Morits, som var en alt-sehweitzare in i fängelset och uttog helt enkelt den gripne. Ungschweitzarne inträngde då i domarens hus för att åter gripa brottslingen, och då skref statsrådet, den 6 Maj, till förorten att anarkin nu kommit till den höjd, att till och med en auktoritet blifvit förfördelad; notabene skrifvelsen afgick i statsrådets namn, men hade aldrig blifvit i rådet föredragen. Precist samma dag afgick också en kungörelse, som förböd allt manskaps uppbådande utan statsrådets befallning, och hvilken således ej var välkommen för berrpartiet. Ett urtima storråd (representationsmöte) kallades och sex kompanier landtvärn ssmmandrogos i Sitten. Ungschweitsarne voro alldeles stilla, och statsrådets president blygdes och skref till förorten (Luzern) att ingen intervention var nödig. Men luzernska regeringen hade skyndat sig, sände två konservativa kommissarier och en d:o kommendant samt hade uppbådat trupper i en del kantoner och tillsagt dem i andra att hålla sig beredda. Kantonerne erinrade att icke förorten, utan blott landdagen (Tagsatzung eller förbundsdagen) ägde rätt att sammandraga edsförbundets trupper. Den 44 Maj lät statsrådet i Silten under trummande förkunna, att det aldrig äskat hvarken kommissarier eller trupper. Den 44 sammanträdde stora rådet. Medan allt detta borde ingifva ungschweitsarne säkerhet, togo altsehweitzarne de sista nödiga mått och steg till upprorets utbrytande. Order, af hvilka åtskilliga exemplar fallit i ungscheitzarnes händer och blifvit offentligt producerade, afgingo från den upproriska regeringens iSiders president : och från underordnade, samt uppbådade trupperne att samlas i Siders, försedde med proviant för 3 dagar och under herr v. Kalbermattens öfverbefäl. Dessa order gingo och åtlyddes, till trots af regeringens ofvannämde skrifvelse af d. 6 Maj, som tydligen utsatte hvad form en regeringens order om truppers uppbådande borde äga och hvilka namn derå borde finnas. Medan dessa rustningar pågingo, församlade sig cheferne för den s. k. klosterkonferensen eller sarnerligan från Luzern, Uri, Schwyz, Unterwalden och Zug i Luzern. Xx. Storrådets session öppnades af dess president M. v. Curten af oberw. partiet, med ett andra-! gande, hvari han titulerade den nya biskopen, en gunstling af Roms jesuitkollegium, för Guds utkorade och upptog den aflysta benämningen nådige herrar och högheter, (obern). Till uppslag i saken anfördes äfven några ord ur martinachskommittens proklamation, der det talades om ,mened och förräderin. Statsrådet behagade förklara att dessa ord syftade på-rådet och att inenting kunde åtgöras förr än rådet fått rättvisa. Ett utsko!t måste nödvändigt taga i hop härmed och förklara, att regeringen i all måtto handla -— RU RP FA TAR An Ad AR oo