FARM Be
Hällström och Stork, härefter tillsagde att sig för-
klara, förmälde, med vitsordande af Jäderins uppgif-
ter rörande det anställda förhöret med enkan Upp-
man jemte hustru Thorell och qvinspersonen Asp,
samt Uppmans behandling dervid, att sedan Häll-
ström, på sätt och af anledning Jäderin anfört, blif-
vit tillsagd från skrifrummet utföra enkan Uppman
samt serskildt med henne anställa förhör; Hällström
till följd häraf, biträdd af Stork, fört Uppman från
skrifrummet till i arrestantrummet förvarade personer,
hvarvid Hällström och Stork dock icke med Uppman
gått den väg öfver gatan samt uppför trapporna,
denna föregifvit, utan begagnat vanliga vägen genom
poliskammarens förmak; samt att, efter omkring tio
minuters förlopp, Jäderin åter inkallat Hällström.
jemte Stork och enkan Uppman; hvarefter denna
icke vidare blifvit till arrestantrummet återförd, utan
kort derefter sedan förhöret är vordet slutadt, jemte
öfriga båda angifna qvinnorna, till häktet medtagen;
bestridande Hällström och Stork, så väl att den för-
re, eller någon af dem, vid tillfället innehaft och be-
gagnat käpp, som äfven att de å enkan Uppman till-
knutit kläde kring munnen eller henne i annan måtto
våldfört eller misshandlat, än att, då enkan Uppman,
under det hon blifvit från skrifrummet förd till ar-
restantrummet, utfarit uti de gröfsta otidigheter och .
smädelser emot så väl Hällström och Stork, som ge-
valdigern Jäderin, först Hällström med en rotting
tilldelat enkan Uppman två slag öfver nedre delen
af ryggen och derefter jemväl Stork, enär Uppman
häraf icke kunnat förmås till tystnad, med samma
rotting gifvit henne två slag, utan att Stork iaktta-
git å hvilken kroppsdel desamma träffat.
I ordningen hördes nu hustru Thorell, som under
visad oreda och mindre sammanhang i sin berättel-
se, hufvudsakligen förmälde, att sedan hon förut-
nämnde eftermiddag blifvit i det s. k. skrifrummet.
inställd till förhör samt dervid genast, efter åsynen
af qvinspersonen Asp, utbrustit i klagan öfver de!
svåra omständigheter, hvari hustru Thorell genom
dennas angifvelse blifvit försatt, Jäderin genast till-
delat hustru Thoreil ett slag å kinden, så att hon
straxt omkullfallit, samt derefter, då hustru Thorell
upprest sig och bedt om förskoning, ytterligare till-
fogat henne ett lika svårt slag, hvaruppå Jäderin,
medan hustru Thorell varit liggande å golfvet, medl
foten sparkat henne; äfvensom att, under vidare fort-
gången af förhöret, Jäderin dels skuffat omkull hu-
stru Thorell, dels med en käpp, den han haft gömd
under rocken, tillfogat hustru Thorell sju eller åtta
hårda slag, som träffat rygg och axlar samt särdeles
hufvudet; förklarande deremot hustru Thorell, att
Hällström eller Stork icke emot henne utöfvat någon
misshandling.
Gevaldigern Jäderin bestridde sanningen af hustru
Thorells berörde uppgifter, under anmärkning att å
hennes hufvud något tecken till äkomma icke kunde
skönpjas, samt försäkrade, att han icke emot hustru;
Thorell utöfvat annat väld, än att, sedan under fort-
gängen af förhöret, Jäderin satt sig ned vid ett i
rummet befintligt bord för att verkställa några skrift-
liga anteckuingar, hvarunder hustru Thorell jemväl
varit sittande å en stol i rummet, hvilken, i anled-
ning deraf att densamma varit ställd öfver en å golf-
vet varande afsats, stått lutande; så hade, enär hu-
stru Thorell oaktadt upprepade tillsägelser icke kun-
nat förmås iakttaga, tystnad, Jäderin från sin plats
uppstigit samt i hastighet stött till stolen, derå hu-
stru Thorell varit sittande; i följd hvaraf denne fal-
lit omkull och jemväl hustru Thorell störtat i golf-
vet, dock utan att hon deröfver yttrat någon klagan.
Videre förekom nu icke, i anledning hvaraf förhö-
ret afslutades, samt enkan Uppman och hustru Tho-
rell till fängelserummen äterfördes och öfrige närva-
rande afträdde.
Sedan herr polismästaren Bergman förfogat sig till
poliskammarens vanliga sessionsrum, hvarest, i när-
varo af gevaldigern Jäderin jemte uppsyningsmännen
Hällström och Stork, förhöret fortsattes med qvins-
personen Asp, som från Kastenhoffshäktet inställdes,
förklarade dervid denna sistnämnda, på upprepade
frågor, att, vid det förhör, som den 30 i sistl. må-
nad blifvit af gevaldigern Jäderin med henne jemte
enkan Uppman och hustru Thorell anställdt, hvarken
Asp för egen del blifvit tillfogad något våld eller
misshandling, eller sett sådant emot Uppman eller
Thorell utöfvas, till hvilken förklaring Asp jemväl
tillade, att hon vid ransakning inför öfverstäthållare-
embetet samma dag rörande stölden hos lärftskram-
handlaren Gagge, m. fl. mot f. korrektionisten Ois-
son angifne stölder, inför öfverståthållareembetet väl
förnekat all delaktighet uti eller medvetenhet om
nyssnämnde stöld; men sedermera vid det af Jäderin
å eftermiddagen med Asp enskildt anställda förhör,
bragt till besinning genom dennes föreställningar, er-
känt hvad hon rörande tjufnaden hade sig bekant;l
äfvensom hennes egen med en del af det stulna god-
set tagne befattning.
För vidare upplysningar uppsköts målet till den 6
dennes; och beslöts tillika, med anledning af den fö-
rekomna skiljaktigheten uti de två särskilda, angå-
ende enkan Uppmans helsotillstånd afgifna betyg, det
skulle adjunkten vid kongl. Carolinska institutet,
medicinedoktorn m. m. F. Sundevall, hvilken under
förste stadsläkaren m. m. doktor Ahlberg för närva-
rande åkommen sjuklighet, blifvit föreslagen förrätta
de doktor Ahlberg äliggande embetsgöromål, anmo-
das skyndsammast å enkan Uppman å nyo anställa
behörig läkarebesigtning samt derjemte i enahanda
afseende besigtiga hustru Thorell och qvinspersonen
Asp, och med betyg deröfver till öfverståthållare-
embetet fordersamlingen inkomma.
Den 6 Oktober företogs ransakningen till förnyad
handläggning, hvarvid de för ofvanberörde våld och
misshandling angifne polisbetjente voro tillstädes. —
Från hr doktor Sundevall hade inkommit ett läkare-
betyg, så lydande:
Till följe af öfverståthållareembetets för polisären-
der särskilda reqvisition, bar undertecknad i dag be-
sigtigat följande häktade personer; ä stadshushäktet:
4:0 enkan Christina Elisabeth Uppman, femtiosex
år gammal, af grof och stark kroppsbyggnad, befanns
hafva en större ytlig blånad längs yttre sidan af hö-
gra öfverarmen. En likaledes ytlig blånad å venstra
skulderbladet, samt en dylik af en flat hands storlek,
på venstra öfverarmen. En liten obetydlig blånad
fanns äfven vid venstra höftarmen. Alla dessa blå-
nader voro vid besigtningstilifället uti återgångs (re-