ta, så betraktade hennes fader dem likväl från en
helt annan synpunkt.
Fernando kom en tid i den största förlägenhet
i följd af denna förbindelse. Han älskade lidel-
sefullt sitt hbjertas utkorade; men en, lika stark
trollkraft fängslade honom vid hans romantiska
företag. Huru skulle han kunna underhålla el-
ler släcka dessa begge flammor? — Den enkla-
ste och lättaste utvägen syntes honom vara att
gifta sig med Seraphina, njuta en del af smek-
månaden och spara resten till tiden efter de sju
städernas upptäckande.
Han skyndade till Don Ramiro, för att gilva
honom del af den förträffliga utväg, han hade på-
funnit. Men nu bröt med ens det oväder löst,
som denne så länge burit inom sig. Ramiro fö: e-
brådde honom den dumma lättrogenhet, hvarmed
han kastade sig in i det mest dåraktiga företag.
Men Don Fernando, för stolt eller för egensinnig
att fördraga gubbens kalla åsigter,; for upp; och
scenen slutades med ett gräl, hvari Don Ramiro
förklarade, att Fernando var en narr; att han
icke uppfödt sin dotter för en sådan; och alt
hvarje förbindelse dem emellan numera, och in-
till Fernandos återkomst från den fabelaktiga ön,
vore förbuden.
Don Fernando gick, mycket mera intagen a
sin drömbild, än förr. Knappt var han ur hu
set, förrän Don Ramiro begaf sig till Seraphinas
rum och för henne skildrade hennes älskares ka
rakter i de mörkaste färger. Han tryckte hen
ne med faderlig tillgifvenhet till sitt bröst och
bortkyste en tår, som rullade utför hennes kind
men vred, det oaktadt, helt sakta om nyckeln
hennes dörr, då ban gick ut; ty ehuru öfverty
gad han än var om sin dolters lydnad, så hade
han likväl en ännu högre tro på de förträfflig:
egenskaper, en god nyckel och ett godt lås be
sitta. — Jag kan icke säga, om Seraphina blifvi
omvänd genom sin faders visa tal; blott så MyC
ket kan jag försäkra, att de älskande, 1 trots a
det faderliga förbudet och det goda låset, hem
ligen träffades; och sedan Fernando hela dager