ler lofvade, att, efter egarens gifna bifall till eftergö
randet, vid sin mekaniska verkstad framdeles låta för
färdiga dylika såningsmachiner.
Klockan V, 4 hade de täflande slutat profplöjnin
gen: Priserna tilldömdes följande plogmän: M 2
rättaren Sven Olsson från Guttarne under Krokstac
egendom i Wermland, högsta priset, ett-hundrad
riksdaler banko; Wermlands plog, efter engelsk mo
dell. JM 4: rättarelärlingen L. G. Hedström frär
Degeberg, född i Wermland, andra priset, fyratio rd
b:ko; engelsk plog, tillverkad på Degeberg. JM 3
Engelbrecht Andersson i Björke uti Bohuslän, tredj
priset, tjugefem rdr b:ko; Bohusläns plog af vanlig
sort, egen tilliverkning.
Medborgaren yttrar:
Med Just och punktlighet inställde man sig på ut
satt tid, oaktadt det svåra väglaget och visstickean
genäma vädret: med spänd uppmärksamhet åsåg mar
instruktionsplöjningen, och likaledes åhörde herr di-
rektören och riddaren E. Nonnens förklaringar der
vid: dessa praktiska förtydliganden liksom slukade:
af den tätt kringstående massan af landtbrukare; med
varmt intresse följdes, om aftonen af den i salen pac-
kade massan af åhörare, förhandlingarne vid kongl
sällskapets allmänna sammankomst, och bland dessa
med märkligaste deltagandet, herr Nonnens föredrag
om dikning: ett ämne, som sällskapets utskott i sina
promemorior till ombuden särdeles förordat. I sam.
manhang härmed föredrog herr Nonnen en praktisk
afhandling om täckta diken, som vann allmän upp:
märksamhet. Att denna metod, af så högt värde fö!
vår ort, icke der är alldeles okänd, vittnade på et!
glädjande sätt så väl herr öfversten och riddaren v.
Heidemanns, som Erik Jonassons på Hinsbacka, Foss
socken, muntliga föredrag om hvad de i denna väg
utfört; men i alla fall böra de sakrika underrättelser
om dessa diknings-metoder, som herr Nonnen med
största beredvillighet och tålamod meddelade, anses
såsom särdeles förtjenstfulla och nyttiga för sakens
större allmängörande. Märkeliga och fägnande för
ordningsvännen, fvoro den talrika samlingens lugn,
sämja och särdeles beröraliga hållning hela dagen i-
genom; så mycket mera, som vi tro oss med visshet
veta, att hela polisen på stället var, då länsmannen
i distriktet af tjenstärender hindrades att vara när-
varande, af landshöfdingen uppdragen blott åt 2:ne
kronorättare, hvilkas tillsägelser — t. ex. under täf-
lingsplöjningen, då ingen på vissa afstånd fick nalkas
fältet — utan ringaste svårigheter efterkommos. Att
täflingsplöjarnes antal var inskränkt, må ej förundra.
Betänkom att saken här var alldeles ny; ett annat år
få vi nog glädjas åt ett större. Den subskriberade
middagen på Lilla Edet, hvaruti mellan 60 och 70
personer deltogo, var god, enkel och glad. Första
skålen egnades, som sig borde, Konungen. Sedan
tömdes flera, föreslagne än af den ema, än af den
andra medlemmen i sällskapet; såsom för Göteborgs
och Bohusläns välgång, för prisdomarne, för de tal-
rika fremmande gästerne, för general Löwenhjelm,
för första upphofsmannen till detta landtbruksmöte,
herr ÅA. Otterdahl, m. fl. Efter några muntra sånger
åtskiljdes laget, då genast derefter kongl. hushåll-
ningssällskapets allmänna sammankomst på Ström bör-
jades. Diskussionerna voro af interesse och fördes med
allvar, lugn och urbanitet., i
Här följer slutligen det omnämnda brefvet, in-
nehållande en anekdot, som är ganska kuriös på
sitt vis:
Sedan dea annonserade profplöjningen samt ex-
position af kreatur och redskap egt rum, samman-
trädde på eftermiddagen länets husbållssällskap un-
der ordförandeskap af landshböfdingen, den välbekante
grefven C. G. Lövenhjelm, hvilken förut uppmanat
ech inbjudit de närvarande från alla län att, så långt
utrymmet medgaf, öfvervara sammanträdet, men vid
detsammas öppnande tillät sig herr grefven att i nog
bittra och hånfulla ordalag utfara mot en af ortens
tillstädesvarande dannemän. Jag, som vid detta till-
fälle icke var inne i rummet, utan befann mig utan-
för den öppna dörren i samtal med någon, under-
rättades genast om hvad som förelupit. Nyfiken att
få utröna orsaken till herr grefvens förfarande och
om detta var ändamålet med hans dervaro och sam-
manträdet, gick jag in, då jag erfor att en annan
person, som jag vid efterfrågan fick veta vara öfver-
sten baron Åkerhjelm (grefve Lövenhjelms beställ-
samma echo här på orten), fått ordet och hörde ho-
nom i hög ton yttra: Det är ganska ledsamt att se
er här, det säger jag, och står för hvad jag säger
Troende att här var fråga om någon af Lilla Edets
hamnbusar, som tilläfventyrs inträngt bland den he-
dervärda samlingen, förundrade jag mig öfver att
man ej utan att såmedelst expostulera kunde bli en
dylik passagerare qvitt, synnerligast som tillräcklig
kronobetjening fanns på stället, men min förundran
stegrades ej litet då jag fick höra att utbrottet af
de ofvan besagde högvälborne personernes dåliga hu-
mör var rigtadt emot f. d. riksdagsmannen från Bo-
hus län, Lars Rassmusson, hvilken gjort sig känd
för en hederlig och rättskaffens man, samt jemväl
på förståndets vägnar fullt ut så god som hr Åker-
bjelm. Jag forskade efter anledningen till den onåd
som riksdagsmannen sålunda fått röna, då en del på-
stodo det vara derför, att icke Lars Rassmussen un-
der riksdagen uppvaktat herr grefven och landshöf-
dingen, andre åter att han skulle uppbära smälek för
det .han vid riksdagen haft sina kommittenters bästa
till föremål och författat satser, de der icke varit
förenlige med grefve Lövenhjelms åsigter. Jag kän-
ner icke huruvida Lars Rassmusson är medlem i
hushållssällskapet, men han hörer till ortens jord-
brukare samt röner allmän aktning och samhällets
förtroende; att han således skulle förmenas inträde
vid ett sammanträde, det han, synnerligast vid be-
traktande af inbjudningens lydelse, hade största skäl
att öfvervara, förefaller en hvar förundransvärdt.
(Insändt.)