desgemeinden)) eller åtminstone rätt till ome-
delbart val af folkets representanter samt veto för
församlingarne vid lagstiftningen. Om tryckfrihet
bekymrar sig gemene man icke; han känner icke
en staten . värdig lagskipningsinrättning, förstår
icke en statsförvaltning. En sådan belägenhet är
mest blottställd för att af herrsklystnaden begag-
nas. Detta har ock ofta skett i Luzern, en af
de tre kantoner, som hvartannat år alternera i
ledningen af edsförbundets angelägenheter, och
som derföre kallas Förorter (Vororte). Ischweit-
ziska statsförfattningarne föreskrifves gemenligen,
att efter en viss tid, vanligen 40 år, stundom oftare,
en författningsrevision skall äga rum. Denna tid
hade i Luzern förflutit; samma missnöje herr-
skade der, som i de andra kantonerna mot den
nya regeringen och det liberala partiet led såle-
des ett fullkomligt nederlag vid valet till författ-
ningsrevision. På sådant sätt var kantonen Lu-
zerns öfvergång till. konservativa partiet redan
inom första hälften af 4840 afgjord, ehuru följ-
derna af denna ändring, besättande af statsembe-
tena och publicerande af den nya författningen
först följande året ägde rum. En ny författning
föreslogs och antogs i stora rådet (representatio-
nen). De gamla ätternas parti trädde 41844 åter
till statens roder. Rättimann och Meyer heta de
män, åt hvilka partiet synes skänka mesta för-
troendet. En öfvergick från de liberalas läger
till detsamma, nemligen Sigwart-Möller. At ge-
meindeförsamlingarne inrymdes rättigheten att ge-
nom omröstning förkasta de af stora rådet, be-
slutna lagar, på det sättet nemligen, att de, som
röstade mot lagen, måste infinna sig och anteckna
sina namn i församlingen, hvaremot de, som blifva
hemma, anses hafva bifallit. Censur infördes väl
icke; men genom domstolarnes beroende af rege-
ringen, samt en sträng och tvetydig strafflag in-
skränktes yttrandefriheten inom ganska trånga
gränser. Äfven de Luzernska liberala hade velat
i skolor uppfostra folket till politisk frihet, der-
före blefvo deras undervisningsplaner förstörda
och af stora rådet det beslut fattadt, att lemna
undervisningen i jesuiternas händer. Två för-
orter voro nu i de konservativas våld, och
denna framgång uppmuntrade till raskt fort-
gående. Detta skedde 4840 och de krafter,
som nu verka mot hvarandra i Schweitz, börja-
de att skiljas från hvarandra och framstå i tyd-
lig begränsning. Man har tre sådane att taga i
betraktande: de gamla ätternas regeringslystna
parti, hvilket i katolska liksom i reformerta kan-
tonerna betjenar sig af presterna till folkets bear-
betande, är smidigt mot utlandet och de frem-
mande gesandterna, beslutsamt, slipadt, begag-
nar förräderi och list, hyckleri och ränker, är
oroligt, arbetande i mörkret, skenheligt, rofgirigt
och - blodtörstigt. De slägter, som utgöra detta
parti, utgå från den grundsatsen, att de äro an-
borna herrar öfver det öfriga folket, hvilket Guds
nåd gjort till deras undersåter. Den som ej kän-
ner : detta, utan begär frihet, den sätter sig mot
den af Gud sjelf stiftade ordning, är alltså en
gudlös, och det- är icke blott rätt utan pligt
att med eld och svärd uppehålla eller återställa
den gudomliga inrättningen af herrar och un-
dersåter. Allt medborgerligt blod, som sedan
48530 flutit i Schweitz, har blifvit offradt åt den-
na princip, som uppstått af den afskyvärdaste
kristendomens vanställning och förvridning under
medeltiden och i sekler kommit strömmar af
blod att gjutas i Europa. Besagde parti hette
förut det legitima, kallar sig sjelf det konserva-
tiva och kallas af folket, i de reformerta kanto-
nerne det svarta, i de katolska det röda. Det
andra partiet är det liberalas, som genom rörel-
serna efter franska julirevolutionen kommit till
styrelsen i några kantoner, och som vill hålla
presterskapet aflägsnadt från politiker, söker upp-
lysa folket genom skolor, ryggar tillbaka för alla
afgörande och genomgripande mått och steg, blif-
vit stående på tröskeln till de politiska reformer-
na, förnärmar och aflägsnar genom ett falskt be-
grepp om värdighet, utlandet, de fremmande ger
sandterne och sjelfva folket, oerfaret i statsaffi-
rer och den högre politiken, fåfängt och inbilskt;,
svagt för smicker, försumligt och overksamt un-
der lugnet, obeslutsamt i faran, i alla saker halft,
kärt efter lugnet, förskräckt för blod och endast
i yttersta nödfall och merendels för sent färdigt
alt gripa till vapen. Sådane äro det aldra stör-
sta antalet af de män, som sedan 1831 ännu sitta
vid styret i kantonerne Bern, Aargau, Solothurn
) Landesgemeinden kallas i Schweitz de under fri
himmel hållna församlingar af alla landets stats-
borgare, der folket utöfvar högsta makten genom
lagstiftning, beskattning, val till de högsta embe-
ten, redogörelsers mottagande m. m. Schweitz,
Uri, Unterwalden, Zug, Glarus och Appenzell hålla
PS Yann dammaltvuoka församlingar merandale