desgemeinden)) eller åtminstone rätt till omedelbart val af folkets representanter samt veto för församlingarne vid lagstiftningen. Om tryckfrihet bekymrar sig gemene man icke; han känner icke en staten . värdig lagskipningsinrättning, förstår icke en statsförvaltning. En sådan belägenhet är mest blottställd för att af herrsklystnaden begagnas. Detta har ock ofta skett i Luzern, en af de tre kantoner, som hvartannat år alternera i ledningen af edsförbundets angelägenheter, och som derföre kallas Förorter (Vororte). Ischweitziska statsförfattningarne föreskrifves gemenligen, att efter en viss tid, vanligen 40 år, stundom oftare, en författningsrevision skall äga rum. Denna tid hade i Luzern förflutit; samma missnöje herrskade der, som i de andra kantonerna mot den nya regeringen och det liberala partiet led således ett fullkomligt nederlag vid valet till författningsrevision. På sådant sätt var kantonen Luzerns öfvergång till. konservativa partiet redan inom första hälften af 4840 afgjord, ehuru följderna af denna ändring, besättande af statsembetena och publicerande af den nya författningen först följande året ägde rum. En ny författning föreslogs och antogs i stora rådet (representationen). De gamla ätternas parti trädde 41844 åter till statens roder. Rättimann och Meyer heta de män, åt hvilka partiet synes skänka mesta förtroendet. En öfvergick från de liberalas läger till detsamma, nemligen Sigwart-Möller. At gemeindeförsamlingarne inrymdes rättigheten att genom omröstning förkasta de af stora rådet, beslutna lagar, på det sättet nemligen, att de, som röstade mot lagen, måste infinna sig och anteckna sina namn i församlingen, hvaremot de, som blifva hemma, anses hafva bifallit. Censur infördes väl icke; men genom domstolarnes beroende af regeringen, samt en sträng och tvetydig strafflag inskränktes yttrandefriheten inom ganska trånga gränser. Äfven de Luzernska liberala hade velat i skolor uppfostra folket till politisk frihet, derföre blefvo deras undervisningsplaner förstörda och af stora rådet det beslut fattadt, att lemna undervisningen i jesuiternas händer. Två förorter voro nu i de konservativas våld, och denna framgång uppmuntrade till raskt fortgående. Detta skedde 4840 och de krafter, som nu verka mot hvarandra i Schweitz, började att skiljas från hvarandra och framstå i tydlig begränsning. Man har tre sådane att taga i betraktande: de gamla ätternas regeringslystna parti, hvilket i katolska liksom i reformerta kantonerna betjenar sig af presterna till folkets bearbetande, är smidigt mot utlandet och de fremmande gesandterna, beslutsamt, slipadt, begagnar förräderi och list, hyckleri och ränker, är oroligt, arbetande i mörkret, skenheligt, rofgirigt och blodtörstigt. De slägter, som utgöra detta parti, utgå från den grundsatsen, att de äro anborna herrar öfver det öfriga folket, hvilket Guds nåd gjort till deras undersåter. Den som ej känner : detta, utan begär frihet, den sätter sig mot den af Gud sjelf stiftade ordning, är alltså en gudlös, och detär icke blott rätt utan pligt att med eld och svärd uppehålla eller återställa den gudomliga inrättningen af herrar och undersåter. Allt medborgerligt blod, som sedan 48530 flutit i Schweitz, har blifvit offradt åt denna princip, som uppstått af den afskyvärdaste kristendomens vanställning och förvridning under medeltiden och i sekler kommit strömmar af blod att gjutas i Europa. Besagde parti hette förut det legitima, kallar sig sjelf det konservativa och kallas af folket, i de reformerta kantonerne det svarta, i de katolska det röda. Det andra partiet är det liberalas, som genom rörelserna efter franska julirevolutionen kommit till styrelsen i några kantoner, och som vill hålla presterskapet aflägsnadt från politiker, söker upplysa folket genom skolor, ryggar tillbaka för alla afgörande och genomgripande mått och steg, blifvit stående på tröskeln till de politiska reformerna, förnärmar och aflägsnar genom ett falskt begrepp om värdighet, utlandet, de fremmande ger sandterne och sjelfva folket, oerfaret i statsaffirer och den högre politiken, fåfängt och inbilskt;, svagt för smicker, försumligt och overksamt under lugnet, obeslutsamt i faran, i alla saker halft, kärt efter lugnet, förskräckt för blod och endast i yttersta nödfall och merendels för sent färdigt alt gripa till vapen. Sådane äro det aldra största antalet af de män, som sedan 1831 ännu sitta vid styret i kantonerne Bern, Aargau, Solothurn ) Landesgemeinden kallas i Schweitz de under fri himmel hållna församlingar af alla landets statsborgare, der folket utöfvar högsta makten genom lagstiftning, beskattning, val till de högsta embeten, redogörelsers mottagande m. m. Schweitz, Uri, Unterwalden, Zug, Glarus och Appenzell hålla PS Yann dammaltvuoka församlingar merandale