OM MISSIONSVERKET I LUND. Rörande detta, förekommer i Skånska Corrspor denten en längre, ganska läsvärd artikel, hvar: vi här meddela slutet, såsom innefattande sjelfv resultatet af undersökningen. Vi sade att det i sanning är ett stort och be tydelsefullt uppdrag, att bära kulturen ut öfvc de trakter af jorden, der den ännu icke sor triumfator hållit sitt intåg. Men med uppdrage: vigt sammanfaller jemväl ansvarets. Lättsinnc och obetänksamheten kunna utan synnerliga om svep kasta sig in i stora företag; men de sakn esomoftast både lusten och förmågan att föra der tillända. De experimentera gerna, alldeles obe kymrade om den slutliga utgången. Men experi menter äro äfventyrliga i samma min som d sakna ett bredt underlag af erforderliga insigte och bepröfvad energi. Och framför allt der e ny verksamhet skall öppnas för ett helt folk, ä det af nöden att omsorgsfullt pröfva, huruvida d för ::sättningar ega rum, utan hvilka hela företa ge är en vacker drömbild allena. Eger då vårt fädernesland inom sig den har moniska enhet, som gör att folket kan rigta sh verksamhet utåt, medelst kristliga missioner? Det kan icke gerna undgå uppmärksamheten att Svenskarne, till följe af kristendomens våld samma historiska utveckling hos dem, äro allde les i afsaknad af tillbörligt kristligt saktmod och kristlig fördragsamhet. Tidens oafvisliga fordra på sann mensklighet har visserligen inom mång: sferer redan skaffat sig gehör; och dock står för. dragsamheten ännu utom porten till det religiös: området. Sjelfva lagstiftningen är inom detta ge. bit af en ojemförlig råhet, och utgör sannerliger det pålitligaste intyg om folkandens verkliga stånd. punkt. Draga vi oss derjemte till minnes de hätska denuntiationer mot vetenskapen, till hvilka vi på sednare tider, till vår blygd, nödgats vars vittnen, så står den motbjudande taflan af svensk intolerans i hela sin vidr.ga färgläggning framföi oss, och vi kunna icke annat än förneka möjligheten för ett folk af denna andeliga beskaffenhet, att med hopp om framgång uppträda som kristliga lärare. Och än vidare. Hvilka kämpande elementer inom oss sjelfva! Vi hafva nämnt statskyrkans kamp emot den fria vetenskapen. Läggom härtill å ena sidan indifferentismens förhållande till