lighet förhindra en närmare politisk förening och hopblandning, som med pressens tillbjelp vore möjlig. Postoch stämpel-afgifterne, hvarmed hvarje kanton belastar de öfrigas tidningar, verka derhän, att i allmänhet hvari:e kanton blott läser sma egna tidningar och blott i läsesällskaperna håller de andras, hvilka alltså ej komma till folket. Under sådane naturliga och politiska förhållanden vore det väl möjligt, att förnyandet af ett jesuiterkollegium i Brieg, en aflägsen del af den aflägsna Walliserdalen, och till hvilket vägen under vintern kan spärras med en jernketting, blefve förr bekant och diskuteradt i Tyskland och Frankrike, än i Zurich och Bern. Sålunda återkommo jesuiterna 1844 till Schweitz. Från kanton Wallis förlade de några år sednare sitt hufvudsäte till Freiburg, i kantonen af samma nanän (till följe af ett freiburgerrådets beslut d. 15 Sept. 4848). Visserligen blefvo derigenom den högre vetenskapliga undersökningen och de för detta ändamål anslagna statsmedel af nära en million francs anförtrodde åt jesuiterne, hvarföre äfven sex af Kantonens anseddaste män offentligen förklarade sig mot jesuiternas intagande; icke dessmindre är det obestridligt, att jesuiternas närvaro och deras storartade uppfostringsanstalter tillfört och ännu tillföra landet stora pekuniära fördelar. Antaletj: af deras elever utgör sedan flera år emellan åtta och nio hundrade, för det mesta söner från Frankrikes, Tysklands, Italiens, Spaniens och Englands förnämsta familjer. Schweitzarnes antal var i proportion ganska ringa. Före 4830 hade dål bestående schweitziska regeringarne ingen anledning att taga parti hvarken för eller emot jesuiterna. Blott en skrifvelse från dåvarande bernerregeringen till den freiburgska gjorde den sednare uppmärksam på de oberäkneliga följderna af jesuiternas intagande, och uppmanade kantonens: styrelse att icke förhasta sig i ett beslut, som utan tvifvel skulle uppväcka de största bekymmer och farhågor hos de öfriga kantonerna. Politiska rörelser funnos då icke, och äfven efter 1830, då sådane började uppkomma, har före 18539 icke något fall förekommit, då jesuiterne tagit del deri. Medelbarligen kunde de väl verka något genom biktstolen och genom inflytelsen på sina schweitziska elever, som frivilligt blifvit lemnade till deras vård af ansedda schweitzerfamiljer ; imedlertid är deröfver ingen klagan anförd, hvaremot på andra sidan ett faktum talar till deras förmån: en af bröderna Barman, som vid Walliser-oroligheterna stodo i spetsen för det konstitutionen trogna, liberala partiet, herr Joseph Barman, har anförtrott sina söner åt jesuiter-kollegiet i Freiburg. Framgången af detta institut satte jesuiterna i stånd, att icke blott köpa ett sommarställe i Freiburgs grannskap, der eleverne höllos till kroppsöfningar, tornering, fäktning, dans, ridning, utan äfven grunda en filialanstalt i Estavayer, vid Neuenburger-sjön, på Freiburgs gebiet. Deras rykte utbredde sig småningom till de öfrige kantonerna. Schweitzarne lägga, som bekant är, mycken vigt på pekuniära fördelar, och då, före år 1839, i de andra katolska kantonerna, synnerligen i de fattiga Wald-kantonerna, Uri, Schwytz och Unterwalden, den önskan uttalades, att likasom Freiburg få jesuiter-inrättningar, så bör detta tillskrifvas, jemte den aktning jesuiterne såsom lärare förvärfvat sig, förnämligast materiella och icke politiska intressen. För öfrigt betraktades jesuitsaken då såsom, en ren uppfostringsfråga, och om myndigheterna i en evangelisk kanton försökt att höja sin stämma och vilja förbjuda jesuitanstalterna i en katolsk, skulle det förefallit lika oerhördt, som om i Tyskland preussiska regeringen ville föreskrifva hur den bayerska skall inrätta sina skolor. En annan vändning tog saken efter de olycksdigra tilldragelserna den 6 September 41839, i kanton Zärich, hvilka äro att betrakta såsom den pandora-ask, ur hvilken de blodiga dagar uppkommo, hvilka sedan inom kort tid följt hvarandra i Schweitz. Denna zärichska Septemberdag gaf tecknet till det borgerliga kriget. I kanton Aargau 4844, i Wallis vid Trient och vid Emmenbryggan i Luzern 1844, och ännu för kort tid sedan hafva träffningar ägt rum, och upphäfver man ej orsakerna härtill, så är ett peloponnesiskt krig i Schweitz ingenting omöjligt, om det än för tillfället skulle lyckas Jandtdagen att stifta frid, så vida ej tilläfvyentyrs en konferens mellan de stora makterna genom en ny mediationsakt gör slut på striden. II. Förändringarne af statsförfattningen efter julirevolutionen hade inom de kantoner, der sådane egde rum, kommit till stånd på folkförsamlingarnes fredliga väg, så vida det berodde af de frisinnade, och på intet stälte har folkpartiet först gripit till vapen eller först utgjutit blod; det var reformer, icke revolutioner. De gamla regeringarne, med undantag af Basels), gåfvo vika och ) Kantonen Basels kommuner hade få representanter i stora rådet. Efter franska revolutionen 1830 begärde de blott en fullständigare representation efter folkmängden. Man måste betänka, att på landet i Schweitz finnas flera fläckar, hvilkas invånare i seder och lefnadsart likna städernas, än egentliga byar, och då man i många tyska monarkier inrymt landtborna till och med en dubbelreresentation, — ty riddargodsens ägare äro ju äfven landtbor — skulle man då icke föreställt sig, ss 1. mAnRRKI Lo ov hc NM 2 TT -—-—-— 0 a 0 Må SS TA a as Ck