lighet förhindra en närmare politisk förening och
hopblandning, som med pressens tillbjelp vore
möjlig. Post- och stämpel-afgifterne, hvarmed
hvarje kanton belastar de öfrigas tidningar, verka
derhän, att i allmänhet hvari:e kanton blott läser
sma egna tidningar och blott i läsesällskaperna
håller de andras, hvilka alltså ej komma till fol-
ket. Under sådane naturliga och politiska för-
hållanden vore det väl möjligt, att förnyandet af
ett jesuiterkollegium i Brieg, en aflägsen del af
den aflägsna Walliserdalen, och till hvilket vägen
under vintern kan spärras med en jernketting,
blefve förr bekant och diskuteradt i Tyskland
och Frankrike, än i Zurich och Bern. Sålunda
återkommo jesuiterna 1844 till Schweitz. Från
kanton Wallis förlade de några år sednare sitt
hufvudsäte till Freiburg, i kantonen af samma
nanän (till följe af ett freiburgerrådets beslut d. 15
Sept. 4848). Visserligen blefvo derigenom den
högre vetenskapliga undersökningen och de för
detta ändamål anslagna statsmedel af nära en million
francs anförtrodde åt jesuiterne, hvarföre äfven sex
af Kantonens anseddaste män offentligen förklarade
sig mot jesuiternas intagande; icke dessmindre är
det obestridligt, att jesuiternas närvaro och deras
storartade uppfostringsanstalter tillfört och ännu
tillföra landet stora pekuniära fördelar. Antaletj:
af deras elever utgör sedan flera år emellan åtta
och nio hundrade, för det mesta söner från
Frankrikes, Tysklands, Italiens, Spaniens och Eng-
lands förnämsta familjer. Schweitzarnes antal var
i proportion ganska ringa. Före 4830 hade dål
bestående schweitziska regeringarne ingen anled-
ning att taga parti hvarken för eller emot jesui-
terna. Blott en skrifvelse från dåvarande berner-
regeringen till den freiburgska gjorde den sed-
nare uppmärksam på de oberäkneliga följderna af
jesuiternas intagande, och uppmanade kantonens:
styrelse att icke förhasta sig i ett beslut, som
utan tvifvel skulle uppväcka de största bekym-
mer och farhågor hos de öfriga kantonerna. Po-
litiska rörelser funnos då icke, och äfven efter
1830, då sådane började uppkomma, har före
18539 icke något fall förekommit, då jesuiterne
tagit del deri. Medelbarligen kunde de väl verka
något genom biktstolen och genom inflytelsen på
sina schweitziska elever, som frivilligt blifvit
lemnade till deras vård af ansedda schweitzer-
familjer ; imedlertid är deröfver ingen klagan anförd,
hvaremot på andra sidan ett faktum talar till deras
förmån: en af bröderna Barman, som vid Wal-
liser-oroligheterna stodo i spetsen för det konsti-
tutionen trogna, liberala partiet, herr Joseph Bar-
man, har anförtrott sina söner åt jesuiter-kollegiet
i Freiburg. Framgången af detta institut satte
jesuiterna i stånd, att icke blott köpa ett som-
marställe i Freiburgs grannskap, der eleverne höl-
los till kroppsöfningar, tornering, fäktning, dans,
ridning, utan äfven grunda en filialanstalt i Esta-
vayer, vid Neuenburger-sjön, på Freiburgs gebiet.
Deras rykte utbredde sig småningom till de öf-
rige kantonerna. Schweitzarne lägga, som bekant
är, mycken vigt på pekuniära fördelar, och då,
före år 1839, i de andra katolska kantonerna,
synnerligen i de fattiga Wald-kantonerna, Uri,
Schwytz och Unterwalden, den önskan uttalades,
att likasom Freiburg få jesuiter-inrättningar, så
bör detta tillskrifvas, jemte den aktning jesuiter-
ne såsom lärare förvärfvat sig, förnämligast ma-
teriella och icke politiska intressen. För öfrigt
betraktades jesuitsaken då såsom, en ren uppfo-
stringsfråga, och om myndigheterna i en evange-
lisk kanton försökt att höja sin stämma och vilja
förbjuda jesuitanstalterna i en katolsk, skulle det
förefallit lika oerhördt, som om i Tyskland preus-
siska regeringen ville föreskrifva hur den bayer-
ska skall inrätta sina skolor. En annan vändning
tog saken efter de olycksdigra tilldragelserna den
6 September 41839, i kanton Zärich, hvilka äro
att betrakta såsom den pandora-ask, ur hvilken
de blodiga dagar uppkommo, hvilka sedan inom
kort tid följt hvarandra i Schweitz. Denna zä-
richska Septemberdag gaf tecknet till det bor-
gerliga kriget. I kanton Aargau 4844, i Wallis
vid Trient och vid Emmenbryggan i Luzern 1844,
och ännu för kort tid sedan hafva träffningar ägt
rum, och upphäfver man ej orsakerna härtill, så
är ett peloponnesiskt krig i Schweitz ingenting
omöjligt, om det än för tillfället skulle lyckas
Jandtdagen att stifta frid, så vida ej tilläfvyentyrs
en konferens mellan de stora makterna genom
en ny mediationsakt gör slut på striden.
II.
Förändringarne af statsförfattningen efter juli-
revolutionen hade inom de kantoner, der sådane
egde rum, kommit till stånd på folkförsamlingar-
nes fredliga väg, så vida det berodde af de fri-
sinnade, och på intet stälte har folkpartiet först
gripit till vapen eller först utgjutit blod; det var
reformer, icke revolutioner. De gamla regerin-
garne, med undantag af Basels), gåfvo vika och
) Kantonen Basels kommuner hade få representan-
ter i stora rådet. Efter franska revolutionen 1830
begärde de blott en fullständigare representation
efter folkmängden. Man måste betänka, att på
landet i Schweitz finnas flera fläckar, hvilkas invå-
nare i seder och lefnadsart likna städernas, än e-
gentliga byar, och då man i många tyska monar-
kier inrymt landtborna till och med en dubbelre-
resentation, — ty riddargodsens ägare äro ju äf-
ven landtbor — skulle man då icke föreställt sig,
ss - 1. mAnRRKI Lo ov hc NM 2 TT
-—-—-— 0 a 0 -
Må
SS TA a as Ck