lätt kunde urarta till ett stående maner, som se-
dan blir svårare att borttaga. Det är sant, att
det lagoma härutinnan icke är lätt funnet, men
M:ll Österberg skall nog vinna det, om hon be-
mödar sig. Hon har deruti ett godt mönster i
fru Hjortsberg, som alltid tyckes äga den natur-
liga instinkten att träffa det riktiga.
Den, som vill muntra sig rätt behagligt ett par
timmar, skall ej ångra att hafva besökt teatern,
för att se detta stycke, i hvilket teaterkassan 0-
stridigt gjort en af sina bästa acqvisilioner.
— Uti Svenska Minerva för i tisdags läses:
Aftonbladets löjliga fraseologi om qvinnans apti-
tud (sie) att deltaga i statens ärender, visar att
phufvudredaktören laborerar under en vidunder-
lig fix idte, och att hans inbillning sväfvar uti
de sällsammaste demokratiska rymder.,
Altonbladet får erinra, att det ej talat ett ord
för qvinnans aptitud att deltaga i statens ären-
der. Aftonbladet har tvärtom sagt, att man gerna
må utelemna all tanka derpå, men deremot har
Aftonbladet försvarat såsom naturlig den tan-
kan, att jemväl qvinnan bör ega några rättighe-
ter att bevaka i samhället, och derföre äfven
borde kunna få deltaga i val af dem, som skola
representera i folKförsamlingen. Vill man veder-
lägga detta, så bör det ske med skäl och icke
med blott grin. Denna framställning åsyftade
för öfrigt icke något praktiskt resultat för ögon-
blicket, utan bott att uttala en sanning.
I sjelfva verket är väl också ingenting mera
befogadt än anmärkningen öfver den likgiltighet,
hvarmed man ännu i allmänhet vårdar qvinnans
rättigheter både i uppfostran och borgerligt hän-
seende. Redan ifrån den första skolgången är
gossens undervisning inrättad med afseende derpå,
att han skall blifva något i samhället, och så
snart han inträder i ynglingaåren, riktas den mer-
ändels till något bestämdt framtida yrke. För
flickan deremot är icke allenast en sådan omsorg
uraktlåten; så att hennes uppfostran uteslutande
riktas derpå, att bon skall blifva ett slags hus-
djur och en lekdocka åt mannen; hon kan icke
ens blifva något, emedan nästan alla vägar utom-
hus till en sjelfstävdig bergning äro för henne
stängda, både genom lagarna för det borgerliga
lifvet, som neka henne att på egen hand ingå i
näringar eller söka några sysslor, och genom för-
domen, hvilken alstrats af dessa lagar. För henne
finnes, med ett ord, nu icke något annat mål, än
att blifva gift; härpå måste alla hennes fina ut-
räkningar anläggas; och den som antingen icke
kan blifva gift eller icke vill gifta sig mot sin
böjelse, hvilket i våra gamla europeiska samhäl-
len kanske händer hälften af qvinnokönet, anser
vid en viss ålder hela sin bestämmelse för lifvet
förfelad, lycklig nog ändå om hon icke på köpet
betraktas med hån af andra såsom varande på
öfverblifna kartan,. Ar detta rätt, är det billigt,
är det kristligt? Och hvilka skatter af snille,
af förstånd och kraft hafva icke genom denna
förvända sakernas ordning gått förlorade för mensk-
ligheten?
Imedlertid skall det utan tvifvel intressera
huru Svenska Minerva, sjelf representant af da-
mern2, uttrycker sig rörande qvinnans rättigheter.
Så lyda hennes ord, i samma stycke som det
ofvannämnda:
Lägger man studenterne till elektoralpigorna
, och denna amalgamering torde ingendera par-
pten förskjuta), så bör det bli en skön Skandi-
pvism utaf. I Stockholm kan man göra sig säker
på att qvinnornas röster skola tillfalla den bästa
nipperboden och den slugaste lurendrägaren, och
på landsbygden den, som trakterar med det
mesta kaffe.n
RÖ
ÅT amnmanenådot blammarkarran PB PaAcan.