— Erkebistopen!... afbröt Vorhbelles. — Hvac är det du söger?... Erkebiskopen!... Men de är ju hos erkcbiskopen, som min onkel tillbringa! hvarerda 2fton. — Så mycket bättre, sade Mirabeau. Markisen får siledes i afton veta, hvad han annars e kunnat inhemta förrän i morgon. — Bab! vihrast ändtligen den glade chevalierr efter några sekunders tystnad. Det blir i morgor tids nog att bekymra sig öfver hvad som hindi ech att söka gedtgöra det orda, ifall det är någo ondt. — Men, en sek faller mig in: — den de polisen skall iv hindra dig från att i afton in finna dig hos den sköna markisinnan? — Hon väntar mig icke förrön kl. 40; nu äl klockan endast åtta. Pu skall medtaga en biljet till henne, hvilken biljett ckall, efter vanligheten af Christine böras in i hennes 1um. Du skal äfven tillsäga arlesiskan, att hon icke kommer oci kelsar få mig i natt. Få vi blott morgon, så ckall jag nog eftertänka någta andra medel. — Ken du har ju icke ännu sagt mig anledningen till ditt besök, och jag måste uppriktigt tillstå att jag icke kan gissa ...— Hvad som för mig hit?... Jo, det skall du få köra — Och Rudolf förklarade i få ord det, bvarom han bade att bedja bonom. — Det är omöjligt, svarade Mirabeau. Jag Lan ej en Enda sekund framflytta upplösningen Pen skym, som markis de La Fare har tillfoga mig, bar varit offentlig; sådan måste ock mir hämd vara. Och markisinnans heder, inföll Rudolf lifligt — Pet blir din sak, svarade Mirabeau. Der vackra rollen öfverlemnar jag åt dig, — Du skal