— Erkebistopen!... afbröt Vorhbelles. — Hvac
är det du söger?... Erkebiskopen!... Men de
är ju hos erkcbiskopen, som min onkel tillbringa!
hvarerda 2fton.
— Så mycket bättre, sade Mirabeau. Marki-
sen får siledes i afton veta, hvad han annars e
kunnat inhemta förrän i morgon.
— Bab! vihrast ändtligen den glade chevalierr
efter några sekunders tystnad. Det blir i morgor
tids nog att bekymra sig öfver hvad som hindi
ech att söka gedtgöra det orda, ifall det är någo
ondt. — Men, en sek faller mig in: — den de
polisen skall iv hindra dig från att i afton in
finna dig hos den sköna markisinnan?
— Hon väntar mig icke förrön kl. 40; nu äl
klockan endast åtta. Pu skall medtaga en biljet
till henne, hvilken biljett ckall, efter vanligheten
af Christine böras in i hennes 1um. Du skal
äfven tillsäga arlesiskan, att hon icke kommer oci
kelsar få mig i natt. Få vi blott morgon, så
ckall jag nog eftertänka någta andra medel. —
Ken du har ju icke ännu sagt mig anledningen
till ditt besök, och jag måste uppriktigt tillstå att
jag icke kan gissa ...-
— Hvad som för mig hit?... Jo, det skall
du få köra — Och Rudolf förklarade i få ord
det, bvarom han bade att bedja bonom.
— Det är omöjligt, svarade Mirabeau. Jag
Lan ej en Enda sekund framflytta upplösningen
Pen skym, som markis de La Fare har tillfoga
mig, bar varit offentlig; sådan måste ock mir
hämd vara.
Och markisinnans heder, inföll Rudolf lifligt
— Pet blir din sak, svarade Mirabeau. Der
vackra rollen öfverlemnar jag åt dig, — Du skal