TAC TE OLI. De på f. m. ankomna utländska tidningar innehålla underrättelser från Paris af d. 45, från London af den 46, samt från Hamburg af den 49 der nes. FRANERIKE. Med politiska nyheter är det magert. Tidningarne sysselsätta sig mest med spanska sakerna, och engelska drottningens besök i Eu. Tjurfäktningen i P.mplona ger franska pressen anledning till samma anmärkningar, som den engelska redan haft i anledning af den stora ketsjagten vid Gotha. Det är likväl ej endast tjurblod som flyter i Spanien, utan äfven menniskobiod; och den andel franska politiken deri har, synes blifva alltmer påtaglig. Herr Mon, som genom sitt olidliga beskattningssystemi (detta är nu så uppdrifvet att efter nya bestattningslagen skatterna för många hus och egendomar är större än hyror och arrenden, hvilket gifvit en husegare i Cadix anledning att skänka sitt hus till finansministern) har nu få!t hederslegionens storkors; och franska regeringen förhåller så mycket den kan, alla upplysningar om verkliga förhållandet i Spanien. Så t. ex. bade den med telegrafen underrättelser om sista upploppet i Madrid, men lät ej offentligen meddela det, och nu berättas, att den fått del af nya oroligheter den 40, som äfven undanhållas allmänhetens kännedom. Don Carlos och hans gemål voro anlände till Moarseille. Marskaik Bugesud hade återkommit till Toulouse, men ej såsom man förmodat i sällskap med marskalk Soult. Det påstås likväl att de begge marskalkerne försonat sig, och att Bugeand yttrat det han säkert kommer att återvända till Algier. Monitören för den 44 innehåller förordningen om nordbanans öfverlåtande till Rotschild:ka bolaget. Såsom eit bevis på denna judiska barons inflytelse på kristna konungar anför en fransk tidning, att då Bourdeaux-Orleans jernvägs-sällskapet icke på 3 månader kunde få underskrift på sitt privilegium, bade för Rotschilds räkning en kurir afgått till Ev, med det den 40 fattade beslutet angående nordbanan, och d. 42 återkommit med kungliga underskriften. SPANIEN. Krigsrätterna hålla sina ransakningar angående sista upproret mycket hemliga. Man hörer ej mera talas om att några mera ansedda personer skulle vara invecklade i upproret; men flera dödsdomar lära iedan vara fällda. Det påstås, att dessa genast koroma att verkställas. Antalet af dem, som ännu hållas arresterade, skall vara mellan 30 och 40. Progressistiska blad våga icke ännu meddela sandra uppgifter om de sista händelserna, de som innehållas i de officiella; men enskilda bref skildra ställningen högst olycklig. Folkets sinnesstämning är sådan, att oaktadt alla regeringens segrar å gatorna den ena dagen, nya oroligbeter förefeila den följande, och det är omöjligt,, säger ett franskt blad, att längre fortfara i den motståndspolitik, som Narvaez antagit på hr Guizotz inrådan. Oroligheterna i Madrid hafva påskyndat drottningens hemresa. Man tredde att bon skulle redan den 43 återkomma till hufvudstaden, och Noarvacz väntades redan den 42; men efter andra underrättelser lärer ankomsten icke kunnat ske förr än den 43. Franska ministern br Bresson åtföljer drottningen. Eit nytt slagsmål mellan folket och militären lärer ägt rum den 40, men som icke haft politisk anledning. Det påstås att Maria Christina med all kraft arbetar på att aflägsna Narvaez, som hon skall hata, och att få baron de Meer till att intaga hans plats; men de Måeer är högst impopulär, och man tror ej att det lyckas henne. AW Narvaez välde länge kan bestå, på det sätt sakerna nu gå, synes dock icke heller troligt. Vigtiga saker föreslå säkert. PORTUGAL. Enligt underrättelser från Lissabon af den 40 dennes hade drotiningen och hennes gemål hedrat ministesn Costa Cabral med ett besök i Thomar, hvars guvernör han tillika är och der kan har ett vackert landtgods i gramnskapet. Man trodde alt han skulle få titel af Visconde af Thomar. Drottningen skall under sin resa ilandsorterna göra allt för att åter uppfriska sin popularitet, genom gunstbetygelser af alla slag. TYSKLAND. I Sachsen öppnades ständernes sammankomst d. 44 dennes af Konungen i egen person med ett tal. i hvilket det märkligaste är hvad detinnehåller rörande de religiösa rörelserna. En allvarlig ur pmärksamhet kräfver den i mångfaldiga riktningar sig visande jäsning i sinnena i afseende på de kyrkliga angelägenheterna, hvilken hotar att störa all erdrägt, all laglig ordning, och att öfverskrida allt mått,. Konungen uttrycker derefter silt hopp, alt ständerna måtte underslödja hans bemödanden snå dot den kyrkliga principen icke måtte hlifva