af grefve Gabriel-Honore de Riquety. Han had dessutom slagit vad med sin vän, chevalier di Vorbeilles, om den obetsdliga småsaken att föl hela lifvet förstöra markisinnav de fa Fares lug och rykte, och hade till det ändamålet beväpna sig, och det för alla oförutsedda bändelser, met ett säkert och ofelbart preservativ. Detta pe servaliv var Christine, den intagande unga flic kan, hvars naiva öfverlåtande i hans ögon vid öfverträffade Ermelindas häftiga och ascetisk natur. Alltifrån den första kyss, som hen, under folk trängseln, tryckte på hennes kind, och synnerli gast från det ögovblick då bon upptäckte mar kisinnan de La Fares mordan-lag, hade den ung flickan på Mirabeau öfverflyttat all den ömnhe och alla de kärleksfulla omsorger, hvilka hot förut egnade sin ädla matmor, sin älskade di syster. 00:e derföre bafva vi redan sett hur hon lydd den, minsta vink af sitt sköna missfoster,; att ho: blindt lydde hans vilja, utan att bry sig om hvilk. följder detta kunde hafva för markisinnan. Hvad åter chevalier de Vorbelles ancick, s leddes han alldeles obarmhetigt i Prov-nece, oci var derföre ingalunda missnöjd med att skåd uppränningen af en liten intrig, som kunde i nå gon mån sysselsätta hans i öfrigt sysslolösa in billning, under det han io, pades på en glad oci Hustig upplösning af densamma. — Men denna iatriv skulle ju upplösas til skada för hans t.nt och hans onkel? .... — Så mycket bittre, sade han till sig sjel Den komm r då att sta na inom femiljen; oc! som det är blott ett oskyidigt puts, skall ma snart glömma det. Med denna letthet i grundsatser, förenad me hans vänskap för Mir.beau, kan man lätt begrips det den lättsinnize chevalern icke det ringast satte sig emot sin väns lörslag. Men å en annan sida ver han ju Mirabeau