af grefve Gabriel-Honore de Riquety. Han had
dessutom slagit vad med sin vän, chevalier di
Vorbeilles, om den obetsdliga småsaken att föl
hela lifvet förstöra markisinnav de fa Fares lug
och rykte, och hade till det ändamålet beväpna
sig, och det för alla oförutsedda bändelser, met
ett säkert och ofelbart preservativ. Detta pe
servaliv var Christine, den intagande unga flic
kan, hvars naiva öfverlåtande i hans ögon vid
öfverträffade Ermelindas häftiga och ascetisk
natur.
Alltifrån den första kyss, som hen, under folk
trängseln, tryckte på hennes kind, och synnerli
gast från det ögovblick då bon upptäckte mar
kisinnan de La Fares mordan-lag, hade den ung
flickan på Mirabeau öfverflyttat all den ömnhe
och alla de kärleksfulla omsorger, hvilka hot
förut egnade sin ädla matmor, sin älskade di
syster.
00:e derföre bafva vi redan sett hur hon lydd
den, minsta vink af sitt sköna missfoster,; att ho:
blindt lydde hans vilja, utan att bry sig om hvilk.
följder detta kunde hafva för markisinnan.
Hvad åter chevalier de Vorbelles ancick, s
leddes han alldeles obarmhetigt i Prov-nece, oci
var derföre ingalunda missnöjd med att skåd
uppränningen af en liten intrig, som kunde i nå
gon mån sysselsätta hans i öfrigt sysslolösa in
billning, under det han io, pades på en glad oci
Hustig upplösning af densamma.
— Men denna iatriv skulle ju upplösas til
skada för hans t.nt och hans onkel? ....
— Så mycket bittre, sade han till sig sjel
Den komm r då att sta na inom femiljen; oc!
som det är blott ett oskyidigt puts, skall ma
snart glömma det.
Med denna letthet i grundsatser, förenad me
hans vänskap för Mir.beau, kan man lätt begrips
det den lättsinnize chevalern icke det ringast
satte sig emot sin väns lörslag.
Men å en annan sida ver han ju Mirabeau