frisk igen bad han mig att jag skulle be gossen ställ honom ennu en -ducktig bit. Och då var det son jag gaf den tredje förgiftbiten till Pappa stortagei samma stund jag fick den ur forsbergs hand Och de var denna som jorde hela vårt bus Olyckliga, då ja; gick ner från väfkammaren ungefär half tolf för at tagå Bränvin på mina tänder Som då värktevar spe naten redan kokt Och pappa var tillreds att äta. mer hur var eller när pappa tog in det dödande Arseni ket vet jag inte. Och hur Syster Herrieth blef Sjul Och Maja stina forsbergs död kan jag Omogligt för: klara. Och här är nu Rätta förhållandet. Så San min gud jelpe till lif Och Själ. — Och tro inte at jag af Barnslig kärlik frikänner min Moder om jat inte viste att hon vore fullkomligt Oskyldig. för si förhärdat kan inte en Menniska vid min ålder var; att jag kunde dö med en sådan förskräklig Löng pi läpparna. Ehuru pappa var Rättvis så var han inte Så sträng som jag inför domstolen har upp gett. ty han med sitt svåra Och sjuka lynne hade många goda Sidor. men jag ville jöra alt för att freda min Olyckliga Moder. Och för att ennu mer bli trodd uppgaf jag det jag var Rädd att pappa varit Emot Adjutant Lindbergs Och min trolofning (som han inte var) men jag insåg inte då att jag drog honom med i detta Elände så att kanske efven han blir Misstängt. men goda ädelmodiga minniskor ni som har magt att jöra Oskyldiga fria för guds skull Sätt inte min mor i fängelse från fäm faderlösa Barn jag besvär Er vid alt vad heligt är för hon är Oskyldig. Och att inte Mammas Och mina berättelser inte öfverensstämmer jör att Mamma blir ennu mer Misstängt men hur skall de det kunna jöra. då jag har tagit på mig ett Brott som jag alldrig har begått Och vilken förskräckelse om hon skall bli Bringad att taga på sig att ha Mördat sin Man. — Må nu Världen dömma huruvida jag blir ansedd som fadermörderska med Mamma till Medbrotsling Och tillställare till alt detta onda. — men Skulle min Olyckliga Moder bli satt i fängelse Och döden skulle kalla henne så kan hon med Lung träda inför guds ansikte för hennes Samvete är Rent! Och jag arma Barn uppsänder till himmelen dagligen mina böner Suckar Och tårar ty det förefaller mig många gänger alt för hårt att vid Nitton år sitta i fängelse under Namn af Pappas Mörderska. men i hopp om att denna min bekännelse blir trodd Och kommer i Rättvisans händer har jag inte mer att tillägga. Jönköpings Slots häkte den 29 Aug. 4845. Sophie Marie Ekvall.v Rätten utsatte ny ransakning till den 6 nästkommande Oktober, hvarvid icke blott de tvenne häktade, utan derjemte Enkefru Ekvall, sonen Vilhelm Ekvall och dottren Henriette Ekvall skola komma tillstädes. Om samma mål läses i Östgötha-Correspondenten en insänd artikel, hvari erinras om den för sakens utredning vigtiga omständigheten, att enkan Ekvall ungefär liktidigt med sin man insjuknade i förgiftningssymptomer, och först återställdes efter 2 !V, dygn, samt att dottren, innan hon gjorde sin första bekännelse, ej sade, såsom förut blifvit förmäldt: om jag först får tala vid Mammapn, utan att hon gerna ginge i häkte, blott hon finge taga afsked af sin moder, och att hon sedan ville gå sitt öde till mötes... I denna artikel uppgifves äfven, att meningen från den ort, der Ekvalls förut bott, är att fru Ekvall med en böjlig karakter förenar ett godt hjerta samt alltid varit en ordningsam och duglig husmoder, hvaremot ett tigerbjerta skulle erfordras, för att i komplott med ett barn förgifva mannen och ej bättre vårda den förgiftade maten, än att eit annat bårn deraf äfventyrat lifvet och ett tjenstebjon dött, samt för att sedan låta sitt barn derför i sitt ställe arresteras. För egen del anse vi oss böra tillägga, att Sofi Ekvalls sednare här ofvan intagna skriftliga uppgift, att, fadren varit sjelfmördare, förekommer mycket osannolik, och att tankan, att genom en sådan fiktion befria de lefvande, ganska väl kan hafva uppstått hos henne under fängelsetiden. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER.