frisk igen bad han mig att jag skulle be gossen ställ
honom ennu en -ducktig bit. Och då var det son
jag gaf den tredje förgiftbiten till Pappa stortagei
samma stund jag fick den ur forsbergs hand Och de
var denna som jorde hela vårt bus Olyckliga, då ja;
gick ner från väfkammaren ungefär half tolf för at
tagå Bränvin på mina tänder Som då värkte- var spe
naten redan kokt Och pappa var tillreds att äta. mer
hur var eller när pappa tog in det dödande Arseni
ket vet jag inte. Och hur Syster Herrieth blef Sjul
Och Maja stina forsbergs död kan jag Omogligt för:
klara. Och här är nu Rätta förhållandet. Så San
min gud jelpe till lif Och Själ. — Och tro inte at
jag af Barnslig kärlik frikänner min Moder om jat
inte viste att hon vore fullkomligt Oskyldig. för si
förhärdat kan inte en Menniska vid min ålder var;
att jag kunde dö med en sådan förskräklig Löng pi
läpparna. Ehuru pappa var Rättvis så var han inte
Så sträng som jag inför domstolen har upp gett. ty
han med sitt svåra Och sjuka lynne hade många
goda Sidor. men jag ville jöra alt för att freda min
Olyckliga Moder. Och för att ennu mer bli trodd
uppgaf jag det jag var Rädd att pappa varit Emot
Adjutant Lindbergs Och min trolofning (som han inte
var) men jag insåg inte då att jag drog honom med
i detta Elände så att kanske efven han blir Misstängt.
men goda ädelmodiga minniskor ni som har magt att
jöra Oskyldiga fria för guds skull Sätt inte min mor
i fängelse från fäm faderlösa Barn jag besvär Er vid
alt vad heligt är för hon är Oskyldig. Och att inte
Mammas Och mina berättelser inte öfverensstämmer
jör att Mamma blir ennu mer Misstängt men hur
skall de det kunna jöra. då jag har tagit på mig ett
Brott som jag alldrig har begått Och vilken förskräc-
kelse om hon skall bli Bringad att taga på sig att ha
Mördat sin Man. — Må nu Världen dömma huru-
vida jag blir ansedd som fadermörderska med Mamma
till Medbrotsling Och tillställare till alt detta onda.
— men Skulle min Olyckliga Moder bli satt i fän-
gelse Och döden skulle kalla henne så kan hon med
Lung träda inför guds ansikte för hennes Samvete
är Rent! Och jag arma Barn uppsänder till himme-
len dagligen mina böner Suckar Och tårar ty det fö-
refaller mig många gänger alt för hårt att vid Nit-
ton år sitta i fängelse under Namn af Pappas Mör-
derska. men i hopp om att denna min bekännelse
blir trodd Och kommer i Rättvisans händer har jag
inte mer att tillägga.
Jönköpings Slots häkte den 29 Aug. 4845.
Sophie Marie Ekvall.v
Rätten utsatte ny ransakning till den 6 nästkom-
mande Oktober, hvarvid icke blott de tvenne häkta-
de, utan derjemte Enkefru Ekvall, sonen Vilhelm
Ekvall och dottren Henriette Ekvall skola komma
tillstädes.
Om samma mål läses i Östgötha-Corresponden-
ten en insänd artikel, hvari erinras om den för
sakens utredning vigtiga omständigheten, att en-
kan Ekvall ungefär liktidigt med sin man insjuk-
nade i förgiftningssymptomer, och först återställ-
des efter 2 !V, dygn, samt att dottren, innan hon
gjorde sin första bekännelse, ej sade, såsom förut
blifvit förmäldt: om jag först får tala vid Mam-
mapn, utan att hon gerna ginge i häkte, blott hon
finge taga afsked af sin moder, och att hon se-
dan ville gå sitt öde till mötes... I denna arti-
kel uppgifves äfven, att meningen från den ort,
der Ekvalls förut bott, är att fru Ekvall med en
böjlig karakter förenar ett godt hjerta samt alltid
varit en ordningsam och duglig husmoder, hvar-
emot ett tigerbjerta skulle erfordras, för att i
komplott med ett barn förgifva mannen och ej
bättre vårda den förgiftade maten, än att eit an-
nat bårn deraf äfventyrat lifvet och ett tjenste-
bjon dött, samt för att sedan låta sitt barn derför
i sitt ställe arresteras.
För egen del anse vi oss böra tillägga, att Sofi
Ekvalls sednare här ofvan intagna skriftliga upp-
gift, att, fadren varit sjelfmördare, förekommer
mycket osannolik, och att tankan, att genom en
sådan fiktion befria de lefvande, ganska väl kan
hafva uppstått hos henne under fängelsetiden.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.