nelsen pa 55 lIitcda nHaägOon annan: MHadant ar vd
tänkbart hös en person som redan är förvunnen till
lifssak, och följaktligen utan egen risk kan göra en
tredje denna tjenst. Men att åtaga sig ett döden
medförande brott hvaruti man är oskyldig, för att
dymedelst freda en annan, förutsätter i så hög grad
en sjelfuppoffrande karakter, en sentimentalitet och
derjemte en förvillelse om rätt och orätt, att man
svårligen kan föreställa sig allt detta på en gång in-
karneradt i den förevarande personen. Hedda Thor-
mans psychologi är då något möjligare att reda, e-
huru svår och mörk äfven den visar sig. Hade hon
blifvit mor till ett oäkta barn, så kan hon tänkas
hafva velat mörda det: det är ett bekant motiv. Har
pigan Forsberg varit i gerningen delaktig, så kunde
Thorman vilja mörda henne, för att dölja händelsen:
det är ock ett begripligt motiv. Men hvarföre skulle
hon vilja mörda sin husbonde, såsom första bekän-
nelsen lät? För att hindra honom lägga ett hinder
i vägen för något, som — berättas. Detta kunde
väl ock antagas som psychologiskt motiv; ehuru det
snarare tyckes böra vara det för en annan person, att
göra gerningen, ifall nemligen hela detta hinder egde
rum, ens i de intresserades föreställning; hvilket är
föga troligt, då man tar i betraktande den aflidne
Ekvalls retirerade, med familjens angelägenheter, så-
som det säges, föga sig befåttande personlighet. Men
allt detta å sido, då nu Thorman återtagit de flesta
bekännelserna om missgerningar för egen del, hvad
motiv har hon då från början kunnat hafva att på-
stå sådana om sig? Har hon dertill blifvit mutad?
Men — mutas till en sak, som medför lifvets förlust
— huru stora skola då sjelfva mutorna vara? Det
är orimligt. Har hon blifvit torterad till denna be-
kännelse? Det har hon icke uppgifvit. Ar hon be-
röfvad förståndet? Det är icke ådagalagdt.
Så många gåtor synas, efter hvad sakens nuvaran-
de läge utvisar, icke gerna kunna ega mera än en
antaglig lösning: att man nemligen föreställer sig
bringa hela målet till intet genom bekännelser och
återtagelser fram och åter, hvilka väl ännu kunna
komma att utsträckas till möjligen flere personer än
hittills, men alla dock slutande med ett outredbart
chaos, görande för en svensk domstol, utan jury, o-
möjligt att meddela ett omsider fällande utslag.
Skulle någonting slikt vara i fråga, så motarbetas
det otvifvelaktigt genom en domstols åtgärder, som
har i sin makt att utsträcka undersökningarna vida
längre än hittills skett. En person, som för upplys-
ningars meddelande mäste vara af betydlig vigt, nem-
ligen enkefru Ekvall sjelf, har tills dato ganska obe-
tydligt kunnat tjena domstolen härmed, emedan sjuk-
lighet hindrat henne att lemna Attarp. Men då för
urtima tings hållande intet visst ställe är föreskrifvet,
utan de tvertom ofta sättas just på den lokal der ett
brott föröfvats, för att desto bättre och lättare kun-
na anställa sina forskningar; så är det tänkbart att
domstolen här, i fall fru Ekvall fortfar med illamå-
endet, flyttar sina sessioner till Attarps gård.
Vid sista ransakningen, förliden Måndag den 15,
hörde domstolen endast Sofi Ekvall, men hvarken so-
nen, Vilhelm Ekvall, eller pigan, Hedda Thorman,
ehuru de närvoro vid tinget. Sofi Ekvall åberopade
sin vid tillfället ingifna skrift, och fortfor ihärdigt
att vidhålla utsaägorna deruti, ehuru hon vid de:
muntliga förhöret dock beträddes med hvarjehanda
motsägelser. Fråga tycktes vara angående skriftens
egentliga författare; men afstannade. — Flere vittnen
afhördes i öfrigt, men hade intet särdeles nytt att
berätta. En tit. Lindberg, Sofi Ekvalls uppgifne el-
ler tilltänkte fästman, förevar, vittnade och företed-
de bref ifrån fru Ekvall och dottren Sofi, skrifna ef-
ter fadrens frånfälle. Innehållet af dessa bref kunna
vi icke nu meddela, emedan tingsprotokollerna ej än
hunnit göra dem tillgängliga. Det märkvärdiga an-
föres om pigan Thorman, att hon, icke inför dom-
stolen, men dock för alla, som tala med henne i
häktet, lärer bestämdt förneka sin gjorda bekännelse
om barnamordet, äfvensom bestrida att hon ens varit
hafvande.
Sofi Ekvalls ofvan omtalade till tinget inlemnade
äterkallelseskrift, aftryckt med diplomatisk noggrann-
het, lyder som följer:
Uppmanad af herr Pastor Wadell en huld Mor-
broder Och mitt eget samvete får jag här nedskrifva
en fullständig Och san bekännelse angående Pappas
död. så att min Olyckliga Och af Sorg Nedtrykta
moder måtte få bli fri från det Brott hvaruti man
säker hon skall vara delaktig, ett par dagar förut
innar jag ba forsberg köpa mig Opium Så kom pap-
pa upp till mig en afton Och såg Ledsen ut. han
sa då åt mig (just med dessa ord) du sophi är den
ende som jag tror skulle kunna bevara en hemlighet.
men du får inte jppa den varken för eller äfter min
död. Och jag svarade ja innan jag någonsin viste
vad Pappa Ville för jag insåg inte då att min —
Barnsliga Lydnad skulle Störta mig i detta fördärf.
pappa sa då det är inte nog med ja utan du skall
lägga två finger på bibel Och svära denna ed tre
särskilta gånger Som jag nu förestafvar dig. Och den
lydde så här: jag låfvar Och svär vid gud Och hans
heliga Evangelium ätt alldrig omtala för någom Men-
niska Eho det vara: månde. nämligen Pappas Rysliga
veslut att medelst gift begå ett Själfmord. Och detta
pekräftade jag med dessa orden Så sant min gud
elpe till lif Och själ. Och dessa eder är det som
har hålt mig från att tala sanningen: Och då jag Haä-
le svurit hela Brottet på mig så har jag gått i dö-
len inför Världen Som fadermörderska Bara inte
namma har blifvit Misstängt att vartt min med-
orotsling Och jag hoppas att hon nu skall blifva fri-
känd då all sanning kommer i dager. — — — Och
edan jag håde svurit dessa grufliga Eder. ba Pappa
nig ställa Sjg lite Opium. för, det vill jag taga
n en afton så att jag somnar, Och alldrig
raknar mer. Och jag mins då att jag svarad att
Pappa det jör jag inte för det kan komma att jöra
nig Olycklig en gång. men (pappa) han Svarade då
nins vad du har svurit Och det skall du hålla Och
lesutom kan det ju alldrig komma att skada dig.
)ch jag frågade pappa varföre han hade fattat detta
srufliga Beslut. Och han sade då efven ået skall
ag Säga dig men du skall inte blifya Ledsen, men
nina affärer står på så Orediga fötter så att innom
tt år äro vi fattiga, men Mor Och ni Barn kan alt
fter min död Bärga er endå om ni äro arbetsamma.
)ch husålsaktiga. Och inte trifs jag här på Attarp
om på Borghamn. Och lifvet är mig så tungt för
ag har lefvat länge nog. Så föllo Pannas ord t;ll