sena utgöra bådas sanna fördel Hvad åter ägandet angår, så vet man, att just de rent demokratiska samhällena aldrig visat sig njugga emot sina embetsmän; denna böjelse förråder sig snarare der, hvarest den ena klassen beständigt måste anse sig stå på vakt emot andra klassers girighet eller maktbegär. Uti dessa omständigheter ligger också den stora hittills alltför mycket förbisedda kraften af en monarki på rent demokratisk grund, ehuru en sådan visserligen fordrar, att Regenten skall anse sig för den högste representanten af folket, och icke blott af någon serskild högre makt för att beherrska folket; och likaså kan man häruti söka den bestämda anledningen till det, vare sig medvetna eller instinktmässiga hat, som de privilegierade af alla slag bära till en sådan form af monarkien, ehuru de icke omtala detta, utan i stället tilligga demokratin en upplösande och destruktif riktning, samt dervid hemta sina exempel och förmenta bevis endast från revolutionära kriser och ifrån länder, hvarest de demokratiska inrättningarne blifvit upphäfda genom antingen yttre våld eller de privilegierades ränker, men deremot icke vilja erkänna någon sådan erfarenhet, som t. ex. Norge till en del lemnat, ehuru den demokratiska representationen der blott är ofullständigt utförd. (Forts. följer.) LA