MIRABEAU OCH MIRABELLE. )
HISTORISE NOVELL AF HIPPOLYTE BADOU.
VII.
LYKTGUBBEN.
Under alla de osanna rykten, som vanligen löpa
omkring med en utspridd hemlighet, ligger van-
ligen någon sanningens grundfärg; liksom bkårdu-
ken ligger under broderiet, men döljes helt och
hållet af detsamma.
Det var sannt alt Mirabeau hade i Paris och
i Marseille tillbringat bela den tid han varit borta
från Aix, och i det hänseendet närmade sig både
erkebiskopens och förste konsulns påståenden till
verkliga förhållandet. Hvad åter den af Mira-
beäw anlagda klädesfabriken beträffade, så var
det, man må säga hvad man vill, ingenting an-
nat än ett biografiskt tillägg, en rethorisk blom-
ma, utkastad af monseigneurs virdslösa hand.
Den andre konsulns hypothes, angående den Ber-
linska korrespondensen, öfversteg blott en enda
grad det verkliga och sanna förhållandet. Det
var verkligen denna så kallade korrespondens,
som hade kallat vår hjelte till Paris. Ett par-
lamentsdekret hade förbjudit försäljnngen och
läsningen af denna bok, som för alitid gör skam
åt sin författare. Men denna exehution träffade
icke Mirabeau direkte, och det var ingen arre-
steringsorder mot honom utfärdad, såsom andre
konsuln påstått.
Afrest från hufvudstaden den 29 Februari, ef-
ter ett hemlighetsfullt vistande derstädes, bland
några få vänner, hade Mirabeau, lik åskan, infal-
lit i Aix. Tiotusende röster hade helsat bans
intåg. Explosionen af folkets glädje hade öfver-
trädt alla gränser. Aldrig har någon regerande
furste på sitt offentliga och högtidliga tåg genom
riket blifvit mottagen af sådana glädje- och för-
tjusningsrop, och af en sådan lycksalighetsgalen-
skap, som i ett ögonblick improviserar den mest
lysande af triumfer.
Det var ett slags magisk förnyelse af de ori-
entaliska traditionerna. Knappast hade Mirabeau
—
)54 Aftonb!. Az 208, 209, 210, 212, 214, 245 och
16.