tidning om försummade sig, då den ingentir förmälde derom. Imedlertid har den Konstitt tionelle nu gjort en ganska lycklig uppfinning fö att öfverskyla ett begånget fel, nemligen att he simpelt skälla på andra derför, såsom om de be gått det — Hålt örenen stifve, Henric! Man bö kanhända icke heller lemna obemärkt den egn sorts artighet, som D. K. härvid beredt sig till fälle att visa m:ll Högqvist. — Den Konstit., för hvilken, som bekant är, in genting faller sig benigt eller afskräckande, med un dantag af stafningen och användandet utaf utländsk ord och fraser, har i gårdagens nummer ånyo lemna några prof af sina bemödanden att införa en n ortografi, då han talar om Janzons metriska öl! versättning af Pindarii singer, 4 sidan, 3 spal ten; samt, uti en artikel om teatern, resonera något om Orfelias och den Svensk scenens Soro aster hr Fr. Kinmanson, och slutligen underrätta läsaren, att kgl. teatern gifvit Iortens dAuberive Red. har blifvit anmodad att meddela följande När våra utländska konsulater högst sällan är föremål för någon allmännare uppmärksamhet, oc man dels får söka anledningen härtill uti de obetyd liga inkomster, som mängden af dessa sysslor hafy att erbjuda, förnämligast hvad angår gebyhrerna a norska fartyg, hvilka äro reducerade till så godt son intet, och dels uti sjelfva aflägsenheten af nämnd befattningar, är det ändock märkligt, att de indräg tiga svenska och norska konsulaterne i Köpenhamr och Helsingör, hvilka ända tills år 1832 eller 18534 utgjort egna och från hvarandra skiljda tjenstebeställ. ningar, ännu innehafvas efter det gamla tillvidaresystemet af hr generalkonsul Ewerlöf i Köpenhamn För till och med den, som endast eger den allraobetydligaste kännedom om våra lifliga handelsoch sjöfartsförhållanden till ofvannämnde danska platser. måste det i högsta grad förefalla öfverraskande, att dessa tvenne vigliga konsulater fortfarande äro förenade under en och samma konsul, hvarigenom angelägenheterna omöjligt kunna skötas som sig bör. När imedlertid hr Ewerlöf är den enda som skördar någon reel vinst af denna konsulatalliance, men handelsinteressct likväl tycks böra ega företrädet i närvarande fall, har man trott, att förhållandet endast behöfde päpekas för att undergå en högst behöflig reform, isynnerhet som tillsättandet af en egen ordinarie konsul i Helsingör redan för flera år sedan blifvit af pressen och vissa handelssocieteter begärd. Om man icke alltför mycket missminnes, lärer tili och med kgl. norska regeringen hafva yttrat en dylik önskan, som dock på grund af det dåvarande Wetterstedtska inflytandet blef lagd ad acta, för att sedermera hemfalla till den glömska, ur hvilken man härmedelst vill söka att bringa frågan till nytt lif.