tidning om försummade sig, då den ingentir
förmälde derom. Imedlertid har den Konstitt
tionelle nu gjort en ganska lycklig uppfinning fö
att öfverskyla ett begånget fel, nemligen att he
simpelt skälla på andra derför, såsom om de be
gått det — Hålt örenen stifve, Henric! Man bö
kanhända icke heller lemna obemärkt den egn
sorts artighet, som D. K. härvid beredt sig till
fälle att visa m:ll Högqvist.
— Den Konstit., för hvilken, som bekant är, in
genting faller sig benigt eller afskräckande, med un
dantag af stafningen och användandet utaf utländsk
ord och fraser, har i gårdagens nummer ånyo lemna
några prof af sina bemödanden att införa en n
ortografi, då han talar om Janzons metriska öl!
versättning af Pindarii singer, 4 sidan, 3 spal
ten; samt, uti en artikel om teatern, resonera
något om Orfelias och den Svensk scenens Soro
aster hr Fr. Kinmanson, och slutligen underrätta
läsaren, att kgl. teatern gifvit Iortens dAuberive
Red. har blifvit anmodad att meddela följande
När våra utländska konsulater högst sällan är
föremål för någon allmännare uppmärksamhet, oc
man dels får söka anledningen härtill uti de obetyd
liga inkomster, som mängden af dessa sysslor hafy
att erbjuda, förnämligast hvad angår gebyhrerna a
norska fartyg, hvilka äro reducerade till så godt son
intet, och dels uti sjelfva aflägsenheten af nämnd
befattningar, är det ändock märkligt, att de indräg
tiga svenska och norska konsulaterne i Köpenhamr
och Helsingör, hvilka ända tills år 1832 eller 18534
utgjort egna och från hvarandra skiljda tjenstebeställ.
ningar, ännu innehafvas efter det gamla tillvidare-
systemet af hr generalkonsul Ewerlöf i Köpenhamn
För till och med den, som endast eger den allraobe-
tydligaste kännedom om våra lifliga handels- och
sjöfartsförhållanden till ofvannämnde danska platser.
måste det i högsta grad förefalla öfverraskande, att
dessa tvenne vigliga konsulater fortfarande äro för-
enade under en och samma konsul, hvarigenom an-
gelägenheterna omöjligt kunna skötas som sig bör.
När imedlertid hr Ewerlöf är den enda som skördar
någon reel vinst af denna konsulatalliance, men han-
delsinteressct likväl tycks böra ega företrädet i när-
varande fall, har man trott, att förhållandet endast
behöfde päpekas för att undergå en högst behöflig
reform, isynnerhet som tillsättandet af en egen or-
dinarie konsul i Helsingör redan för flera år sedan
blifvit af pressen och vissa handelssocieteter begärd.
Om man icke alltför mycket missminnes, lärer tili och
med kgl. norska regeringen hafva yttrat en dylik önskan,
som dock på grund af det dåvarande Wetterstedtska
inflytandet blef lagd ad acta, för att sedermera hem-
falla till den glömska, ur hvilken man härmedelst vill
söka att bringa frågan till nytt lif.