SS sitt ounds rskaffa, derest ingen finnes, som är villig eller pligtig att detsamma bekosta, åtnjuta nödig vård och underhåll i den socken, den fattiga tillhör; dock böra de socknar, som personer förut bevisligen tillhört, deltaga uti ersättning för kostnadens bestridande, beräknad efter det antal hela eller halfya år, som den fattige hvardera socknen tillhört. Mom. 2. Vid hvarje års slut aflemnar sockennämnden uppgift på berörde kostnad till Kongl. Moj:ts Befallningsbafvande, som ifrån vederbörande socknar beloppet infordrar för alt sockennämnnden tillställas. Mom. 3. På det att en säker kontroll i afseende På riktigheten af beräkningen å berörde kostnads ersättning må finnas, skall det ovilkorligen äligga vederbörande presterskap att vid ansvar såsom för tjenstefel, i enlighet med det formulär, som derför varder faststäldt, upprätta alla prestättester så, att de innehålla, ej allenast upplysning om hvilka socknar den attesterade personen tillhört och tiden, när han ifrån cn till annan församling afflyttat, utan äfven uppgift å de år, för hvilka sådan upplysning ej kan meddeles; börande vederbörande pastorer och sockennämnder låta sig särdeles angeläget vara, att, i afseende på de socknens medlemmar, rörande hvilka nämnde upplysningar äro mer eller mindre ofullständiga, söka att denna brist afbjelpa. Mom. 4. Varder frågan om serskilda socknars skyldighet, att utiden fattiges underhållskostnad deltaga, underställd Kongl. Maj:ts Befaliningshafvandes pröfning. bör ofvannämnde prest-attest uti dess protokoll ordagrannt intagas, för att tjena Sockennämnden till efterrättelse. LL AR MM mA AR mA Mt AA S 26. De nu befintliga straffångar och till allmänt arbete dömde personer, hvilka fyllt 50 lefnadsär, eller äro fsjuklige ssmt ej inom sednast förflutne 10 år bevisligen tillhört någon viss socken och till hvilkas emottagande vid deras frigifning ingen sådan är benägen, må int2gas å det arbetshus, som Kongl. Maj:t villl för sådant ändamål låta inrätta och komma att der sysselsättas med efter deras krafter afpassadt arbete, intill dess de kunna i behörig ordning varda i någon socken intagne. S 27. Mom. 1. Vådlig person må uti angeläget ärende begifva sig till nästgränsande socken, då den vådlige är försedd med Sockennämndens dertill lemnade skriftliga tillstånd, men ej längre, utan att dertill hafva erhållit behörigt resepass. Mom. 2. Med resepass må vådlig person ej förses ! i annat ändamål än, att antingen begifva sig till den socken, person tillhör, eller för att emottaga honom erbjuden tjenst hos välkänd och pålitlig husbonde utom socknen, eller uti något annat för den förpassades välfärd angeläget ärende, hvars vigt blifvit af. Kongl. Maj:!s Befallningshafvande pröfvad och godkänd: börandes, innan resepass i sistnämnde tvenne fall bevilias, hos Kongl. Moj:ts Befallningshafvande . företes vederbörande Befälhafvares, Föreståndares eller Sockennimnds intyg derom, ej allenast att passsökanden eger nödige kläder, utan äfven att de för vandringen erforderlige underhållsmedel innehafvas af Befölbafvaren, Föreståndaren eiler Sockennämnden, som ombesörja, att, i händelse resepass erhålles, af samma medel tillsändas Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de län, som skola genomvandras, så mycket som, med beräkning af 4 sk. Banko milen, erfordras för vandringen ifrån det ena läne-residenset till det andra, och att å resepasset antecknas beloppet, så väl af de medel, den förpassade vid afgängen innehar, som äfven af dem, han vid hvarje Jäneresidens eger att för sin fortkomst uppbära. FiMom. 3. Resepass för vådlig person bör, jemte de i passförfottningarne föreskrifna upplysningar om personens ålder och utseende m. m., innehålla bestämd föreskrift, ej allenast om den väg, som skall följas, till närmaste stad, utan äfven om dagen, när den förpassade bör der inträffa och passet uppvisa hos stadens polis-auktoritet, som å passet meddelar enahanda föreskrift för vandringen till nästa stad 0. S. V. 1: Mom 4. Den autoritet, som meddelar vådlig person resepass, skall genast öfversända ett duplettexemplar deraf till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, cer resan slutar; och bör Nämnden i den socken, der den förpassade ärnar stadna, om dess ankomst genom Kongl. Maj:ts sistnämnde Befallningshafvandes försorg skyndsamt underrättas. 28. Mom. 1. Anträffas icke välkänd person utan resepass å väg, der den med sådant borde vara försedd, varde genast öfverlemnad till Sockennämnd eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, för att med sådan person förfara i enlighet med denna författnings innehåll. a EiMom. 2. Är den passlöse okänd och vägrar uppgifva namn, födelseort och lefnadsomständigheter, eller beträdes den, att härutinnan hafva osann uppgift gjort, och kan rätta förhållandet ej af Kongl. Maj:ts Befallningshafyande utredas, varde, om personen synes vara minderårig, försänd till den anstalt eller inrättning för vanvårdade barn, som i 12 8 2 mom. omnämnes, men i annat fall insatt i enskildt rum å allmänt fängelse inom länet, eller, om enskildt rum der ej finnes att tillgå, å allmän arbetsinrättning, att der förvaras och, sä vidt sig göra låter, till sysselsättning båilas, intill dess personen tillförlitligen känd blifver, då med densamme, på sätt ofvan stadgadt är, förfaras bör. 29. Mom. 1. Den, som a och till Sockennämnd eller vederbörande kronobetjente aflemnar förrymd vådlig person, erhåller i belöning En Rdr 32 sk. Banko. Mom. 2. Var den ertappade, då den afvek, redan dömd till länets arbetshus, eller allmänt arbete, utgår nämnde belöning, i förra fallet med Tre Rår 46 sk. och i det sednare med Sex Rdr 32 sk., allt Banko, hvilken belöning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, der personen ertappas, genast emot behörigt qvitto utbetalas till den, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvar vara dertill berättigad; och varde denna utgift ersatt af den rymde: tillgångar, eller arbetsförtjenst, då sådane finnas. S 30. Hvad i denna författning Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till iakttagande föreskrifves, länder äfven Öfverståthållare-embetet till efterrättelse.