al sitt embete, rent af på fri hand, efter någon li ten vånda kommit fram med ett tal, som sedan, till lika med alla symptomerna af skott, hurrarop m.m fått en plats i Statstidningen. Dessa förtjusnings paroxysmer voro då så reguliära, att man icke alle nast kunde på förband beräkna tiden för skälfvan under talets skrifvande, utan äfven timman och stun den för sjelfya kalasfebern och för krisis, skålen, d det glädjedrypande talet framsades — hvarefter all kom i sin gamla gång och vederbörande i sina åt häfvor åter blefvo menniskomen like. Nu är förhållandet annorlunda, och detta gifver be lackaren rum att tro, det dessa herrar der och hva kommit ur sin magnetiska rapport t till Konungen oci att de på den 4 Juli ej hafva några känningar a den glädje och belåtenhet, som nu genomströmma folket, helst man i annat fall ej behöfde kronofogde rapporter för att få reda på samma belåtenhet. Det är ej möjligt annat, än att herrar landshöf dingar och andra chefer, som från gammalt ansett si: böra fira Konungens födels2dag, icke äfven nu ön skat att kunna göra det värdigt det höga föremålet ty det är rent af omöjligt, att de velat uttrycka nå gon sin opinion med sin tystnad, emedan de väl veta att den i det hela betyder rätt och jemnt intet, cnä Konungen kan skapa så många landshöfdingar har vill och äfven förklara dem förlustige sitt förtroend: när han vill. Det är ju en helig lära, att det ä: Konungen allena som styr riket; att den, som klan. drar eller underlåter beröma en regeringsåtgärd, öl en fiende till Konungens person, eller missminna vi oss om de principer, som för omkring ett år sedan predikades i vissa beskyddade tidningar — nå väl, hvad är då orsaken till att vederbörande icke på Oscar I:s födelsedag ansågo sig kunna begagna tillfället till lika mycken vördnadsoch tillgifvenhetsbetygelse, som på Carl XIV:s namnsdag. Vi tvifla visst icke på vederbörandes goda vilja, och att herrar landshöfdingar, både de som dragits med pliten och med fliten för sin plats, äro intagne af kärlek och vördnad för Konungen; lika litet tvifla vi på att de gerna velat tillställa en fest på hans födelsedag, om ej annat, för att ej gå från en gammal vana; icke heller kunna vi finna någon orsak till underlåtenheten uti ovanligt höga priser på matvaror och vin eller på krut; och lika litet förmoda vi, att man kunnat få ondt om gäster, helst folket sjelf i allmänhet röjt ett förut ej spordt begär att tillställa glädjefester, utan måste (naturligtvis vederbörandes husliga ekonomi och beqvämlighet oförkränkt) söka en annan orsak, hvarföre man så allmänt låtit bli att officiellt fira d. 4 Juli, och åtnöjt sig med kammarspisning, uteslutande hvarje annan skål än soppskålen. Denna orsak finna vi uti sjelfva nödvändigheten af att hålia tal; man kunde naturligtvis ej nu vända på fjerdingen och börja medNapoleons jernspira och Buropas förtryck,, slaget vid Dennewits m. m., utan mäste börja tala om annat, och specielt om flere i vår egen statsorganism ingripande ätgärder. Man kan således hoppas, att det nog tar upp sig med tiden, och imedlertid får folket sjelf tillställa sina hyllningsoch glädjefester, med risk att få en smula gnabb i tidningarne som efterrätt. När Konung Oscar ännu några år hållit spiran öfver Svea land, är det sannolikt, att vederbörande småningom få sina koncepter i ordning och andans gåfvor komma uti flytning —. och då fä vi höra och läsa tal i bela Juli månad. Och detta är nära nog allt hvad man kan säga om den saken. Ute —-—rARE EAA