de åtgärd om den befinnes icke på denna författnings föreskrift vara grundad. Mom. 2. Klagan öfver sockenstämmas beslut, hvilket sist å 435:de dagen efter dess fattande bör den vådlig förklarade tillställas, anföres genom besvär hos Korgi. Maj:ts Befallningshafvande före kl. 12 å 30:de dagen derefter; och öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution; som inom 43 dagar bör klaganden tillställas, medelst underd. besvär, hvilka före kl. 42 å 30:de dagen efter delfåendet aflemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som det åligger, att samma besvär, beledsagade af vederbörandes förklaring om den tarfyvas, samt öfrige till målet hörande handlingar och eget utlåtande, innefattande a!la nödige upplysningar, så fort ske kan, till Kongl. Maj:ts just. revisionsexpedition insända; men beslutet länder imedlertid till efterrättelse. s 7. Sockennämnd eger öfver för allmänna säkerheten vådliga personer samma myndighet, som gällande Tjenstehjonsstadga tillägger husbonde öfver tjenstehjon; och kan såsom husaga jemväl användas fängelse i ljust rum, högst 44 dagar, med eller utan arbete, om lägenhet dertill finnes; kommande nödtorftig fångkost då att af socknen bekostas, för så vidt den ej af fångens arbete ersättes. S 8. Mom, 1. Sockennämnd bör tillse, att vådlig person varder behörigen mantalsskrifven, och, så vidt möjligt är, förskaffar sig nödig sysselsättning, men i annat fall anvisa honom sådan. Nämnden eger ock, att honom i laga tjenst insätta hos välkänd husbonde, som vill honom emottaga, och med i orten för tjenstehjon vanligt arbete sysselsätta; men bibehålle icke desto mindre sin tillsyningsoch bestraffningsrätt öfver honom, dock utan intrång i husbondens rättigheter. Mom. 2. Den, som vådlig person i tjenst antagit, vare pligtig att densamma hos sig mantalsskrifva, och, så vidt ej laga skäl till vräkning förekommer, den bestämda tiden behålla, vid bot af 6 Rdr 32 sk. Banko, som tillfalla socknens fattiga. Då den i tjenst antagne derifrån flyttar eller afviker, eller ock derur vräkes, bör husbonden, innan påföljande dagens utgång, vid enahanda bot derom göra anmälan hos Sockennämnden och Församlingens presterskap. S 9. Mom. 1. Sockennämnd eger anbefalla vådlig person att på bestämda tider infinna sig hos någon af Nämndens ledamöter, för att redogöra, huru han sin tid använder. Mom. 2. Den, som under Sockennämnds tillsyn i 9:ne år ådagalagt ett oklanderligt uppförande, upphör att såsom vådlig anses. S 40. Afviker vådlig person, bör Sockennämnden derom genast göra skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som går i författning om den rymdes efterspanande, och, då den vådlige personen till länet återkommit, eger att döma densamme till arbete i länets arbetshus, första gången under två till sex månader, och andra gången under sex månader till ett år; men till allmänt arbete, tredje gången under två eller tre år, och fjerde gången, under tre eller fyra år. S 41. Mom. 1. Visar vådlig person olydnad emot Nämnden, eller den ledamot deraf, som öfver honom har serskild tillsyn, eller mot sin husbonde, eller ådagalägger han lättja, liderlighet eller eljest ett vanartigt eller oskickligt uppförande, och låter han sig ej af varningar eller husaga rätta, må, sedan husaga eller strängare varningar inför Sockennämnden minst 2:ne gånger blifvit använda, Nämnden om förhållandet göra anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som eger, om det befinnes som sagdt är, att döma den vanartige till arbete å länets arbetshus under två eller flere, dock högst sex månader, efter hvilkas förlopp han till Nämnden återlemnas. Mom. 2. Nödgas Nämnden om honom ånyo göra enahanda anmälan, innan 2:ne år förflutit efter hans befrielse från arbetshuset, varde han då dömd, att der förblifva sex eller flere månader, dock ej öfver ett år.—— 42, Mom. 1. Låter vanartig, som sålunda varit 2:ne gånger till länets arbetshus dömd, sig ej deraf rätta, utan Nämnden finner sig nödsakad att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göra ytterligare sådan anmälan, som sagd är, innan ne år förflutit efter den vanartiges afgång ifrån länets arbetshus, cge då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att döma den vanartige till allmänt arbete under två eller tre år efter vanartens mer eller mindre svåra beskaffenhet. tf Mom. 2. Har den vanartige icke uppnått 45 års ålder, varde i stället intagen vid länets räddningsanstalt för vanvårdade barn, eller ock, derest sådan tj finnes, vid den inrättning, som Kongl. Maj:t för berörde ändamål vill låta bilda, och njute der nödig vård och uppfostran. 413. Fa Blifver någon, som redan varit, enligt denna författning, till allmänt arbete dömd och derifrån frigifvits, å nyo innan 2:ne år förflutit, dertill förfallen, varde då arbetstiden bestämd till tre eller fyra år. S 44. Förlängning i arbetstiden må efter denna författDing ej ega rum för den, som 9:ne år varit ifrån arhetshus, eller allmänt arbete frigifven, utan varde arbetstiden för sådan person bestämd så, som då någon första gången gör sig till arbete vid länets arbetshus förfallen. S 45. Mam I Då fråga Nnstår om vådlig persons dö