FÅNGVÅRDS-STYRELSENS UTLÅTANDE MED
FÖRSLAG TILL FÖRORDNING HURU MED
FÖR ALLMÄNNA SÄKERHETEN VÅDLIGA
PERSONER FÖRHÅLLAS BÖR.
(Förts. fr. gårdagsbl!.)
På det att antalet af till allmänt arbete dömde
för allmänna säkerheten vådliga personer raå blifva
så ringa som möjligt och statens utgifter för fång-
vården sålunda jemväl i förhållande dertill må
minskas, har styrelsen som, på sätt förut nämndi
är, sökt att uppställa denna författnings föreskrif-
ter så att kommunen skall finna med sin egen för-
del mest förenligt, att endast i nödfall anmäla
någon att varda dömd til! allmänt arbete, uti 19,
11, 12 och 43 SS föreslagit, att med undantag
af rymning och brott, hvarföre styrelsen trott
den vådlige genast böra kunna dömas till länets
arbetshus, ingen skulle kunna der intagas innan
husaga eller strängare varningar inför socken-
nämnden tvenne gånger blifvit förgäfves använda,
och ej till allmänt arbete dömas förr än han
tvenne gånger varit å sådant arbetshus intagen;
att arbetstiden bör bestämmas vid länets arbets-
hus första gången från 2 till 6 månader och an-
dra gången från 6 månader till 4 år, men för
den till allmänt arbete dömde första gången till
2 eller 3 år och andra gången till 3 eller 4 år;
hvarjemte styrelsen, af enahanda skäl som här
ofvan blifvit i und. anfört till stöd för det gjorda
förslaget, att den vådlig förklarade, som under
loppet af tvenne år oafbrutet ådagalagt ett oklan-
derligt uppförande, skulle upphöra att såsom våd-
lig anses, uti 44 N bemställt att förlängning i
arbetstiden ej må efter denna författning ega rum
för den, som tvenne år varit ifrån arbetshusern
eller allmänt arbete frigifven, utan att arbetstiden
för sådan person i stället skulie bestämmas så,
som då någon första gången gjorde sig till arbete
vid länets arbetshus förfallen.
Då de uti allmänna lagen bestämda straff ej
må ådömas förbrytare under 43 års ålder, synes
det icke heller vara rättsenligt att personer un-
der denna ålder dömas till allmänt arbete der-
före, a!t de visat sig vara för allmänna säkerhe-
ten vådlige, helst egentliga orsaken härtill torde
böra tillskrifvas försummad tillsyn hos deras upp-
fostrare, samt hos den kommun, inom hvilken
de vistats, och har fördenskull styrelsen, som
ansett det vara i högsta måtto önskligt att en
ändamålsenligt inrättad räddningsanstalt för van-
vårdade barn inom hvarje lån kunde tillvägabrin-
gas, uti 12 N 2 mom. föreslagit att den, som ge-
nom sin vanart gjort sig förfallen att varda dömd
till allmänt arbete, men ännu ej uppnått 435 års
ålder, i stället bör för erhållande af nödig vård
och uppfostran intagas vid länets räddningsanstalt
för vanvårdade barn eller ock, derest sådan ej
finnes, vid den inrättning, som K. M. enligt dess,
på sätt ofvan nämndt är, redan år 1838 tillkän-
nagifna nåd. afsigt för berörde ändamål vill låta
inrätta.
I afseende på föreskrifterne för sjelfva proces-
sen då fråga uppstår om vådlig persons dömande
till länets arbetshus eller till allmänt arbete, har
styrelsen, som ansett sockennämnd dervid alltid
böra vara kärande part, i öfrigt, på sätt 4, 2 och