från London med anledning deraf, pål följand äfven för oss och våra handelsförhållanden märl värdiga, att ej säga hotande sätt: England ka micke täfla med de nordtyska staterna och Skar dinavien i fraktfartens billighet, och derföre mir askas brittiska sjöfarten på Österoch Nordsjö snarare, än den tilltager. Förhållandet försämra ytterligare derigenom, att ångfartygen, som dana några matroser, allt mer och mer bemäk tiga sig kustfarten, och att till och med kol transporten på :jernbanorna stiger oupphörlig under det att den aftager på kolfartygen. S indragas ögonskenligt de vigtigaste skolorna fö vår matrosbildning, och man har redan börja anlita regeringen om åtgärder för denna olycka afvärjande. Men det enda medel, som i vis mån skulle leda till ändamålet, vore upphäfvan det af reciprocitetsfördragen med Tyskland oci Skandinavien; frågan är blott, om man våga tillgripa det, emedan det skulle föranleda d pallvarsammaste repressalier. TYSKLAND. Det tycks som högtidligheterna vid Rhen kom: mit att slutas skyndsammare än som var ämnadt ty fastän drottning Victoria ännu stadnar ett pa veckor qvar i Tyskland, så afreste hon dock redan den 46 Augusti från Stolzenfels, utan at någon af de tillämnade teatraliska föreställningarne hade hunnit dessförinnan gifvas (hvariblad t. ex Norma) och två dagar sednare, den 48, for konungen af Preussen sjelf från Stolzenfels. Drottning Victoria och prins Albert hade anländt till Mainz, samma dag som de lemnade Stolzenfels; de qvarstadnade till den 48, men foro då vidare inåt Tyskland — till Koburg, som bekant är. Ångjakten blef qvar vid Mainz, för att åter mottaga dem om tre veckor, efter hvad som, berättades. I de tyska tidningarne ville man från det ihärdiga regnvädret härleda högtidligheternas förkortning; men det ordas äfven, i den censurerade pressens vanliga försigtiga stil, om att engelsmännen nu en gång icke vilja särdeles lämpa sig efter landets (der unsrigen) seder, och man talar, heter det derföre äfven i de anseddaste kretsar om många drag af en verkligen älskvärd vårdslöshet,. — Måhända har denna vårdslöshet träffat någon ömtålig sida af etiketten, och man vet hvad det vill säga vid Tysklands hof. Vid den förut omnämnda hofkoncerten, på slottet i Brähl, voro konungarne af Preussen och Belgien, samt drottningarne af Storbritannien, Preussen och Belgien bland åhörarne; och såsom virtuoser, anförda af Meyerbeer, uppräknas Jenny Lind, Viardot-Garcia, Tuczek, Staudigl, Mantius, Bötticher, Pischek, Batta, Moeser och Liszt; Jenny Lind sjöng flera stycken och måste på konungens af Preussens önskan äfven föredraga några svenska folksånger; Liszt spelade äfven två solostycken och blef i synnerhet utmärkt af de höga herrskaperna., Knappt hade de stora illuminationerna, fyrverkerierna, jubelropen, 0. s. v. börjat förkunna huru belåtna Rhensträndernas invånare voro med att äfven å sin sida kunna visa uppmärksamhet för sin konungs höga gäster, förr än tjenstvilliga personer sökte förklara belåtenheten med preussiska styrelseåtgärderna såsom enthusiasmens egentliga källa och derifrån göra slutsatser angående grundlösheten i rhenska provincialständernas framställningar om konstitutionella förbättringar. Rhenländarne ha blifvit ganska uppbragta öfver denna tolkning, och i flera tidningsartiklar, från olika trakter kring Rhen, kallas den utan omständigheter för en misstydning, mot hvilken formligen protesteras. Men för att ej stadna vid tidningsprotester, så har borgerskapet i Köln begagnat tillfället af konungens närvaro och inlemnat en underdånig petition af den 14 Augusti, hvari begäres införandet af en kommunal-ordning, såsom grundvalen för en allmän folkrepresentation, hvars införande det trogna folket förväntar, i full öfverensstämmelse med sina representanterp; vorgerskapet anhåller derföre, om en kommumnalordning för Rhenprovinsen, sådan som den blifvit föreslagen vid sjunde rhenska landtdagen — den i år hållna. Så väl Ronge och Czersky, hufvudmän för de i Preussen nu sig utbildande dissidenter från romersk-katolska kyrkan, som äfven den evangeliska pastor Uhlich, hafva blifvit förbjudna att resa från de orter, der de blifvit serskildt anbefallda utt uppehålla sig. Den förstnämnde är i Breslau, len andre i Schneidemähl; den sistnämnde skulle ust resa genom Magdeburg till Berlin, då förbudet meddelades honom; och han skref derföre till vangeliska föreningen ett bref, hvari han underrättade den om det oväntade hindret för sin resa. Som nu äfven i preussiska landet det Blifvit förbjudet, att vid sammankomster uppläsa dylika skrifter, bref, o. s. v. ifrån reformatorerna, så vidtog man den utvägen att sjunga upp brefvet,