från London med anledning deraf, pål följand
äfven för oss och våra handelsförhållanden märl
värdiga, att ej säga hotande sätt: England ka
micke täfla med de nordtyska staterna och Skar
dinavien i fraktfartens billighet, och derföre mir
askas brittiska sjöfarten på Öster- och Nordsjö
snarare, än den tilltager. Förhållandet försämra
ytterligare derigenom, att ångfartygen, som
dana några matroser, allt mer och mer bemäk
tiga sig kustfarten, och att till och med kol
transporten på :jernbanorna stiger oupphörlig
under det att den aftager på kolfartygen. S
indragas ögonskenligt de vigtigaste skolorna fö
vår matrosbildning, och man har redan börja
anlita regeringen om åtgärder för denna olycka
afvärjande. Men det enda medel, som i vis
mån skulle leda till ändamålet, vore upphäfvan
det af reciprocitetsfördragen med Tyskland oci
Skandinavien; frågan är blott, om man våga
tillgripa det, emedan det skulle föranleda d
pallvarsammaste repressalier.
TYSKLAND.
Det tycks som högtidligheterna vid Rhen kom:
mit att slutas skyndsammare än som var ämnadt
ty fastän drottning Victoria ännu stadnar ett pa
veckor qvar i Tyskland, så afreste hon dock re-
dan den 46 Augusti från Stolzenfels, utan at
någon af de tillämnade teatraliska föreställningarne
hade hunnit dessförinnan gifvas (hvariblad t. ex
Norma) och två dagar sednare, den 48, for ko-
nungen af Preussen sjelf från Stolzenfels. Drott-
ning Victoria och prins Albert hade anländt till
Mainz, samma dag som de lemnade Stolzenfels;
de qvarstadnade till den 48, men foro då vidare
inåt Tyskland — till Koburg, som bekant är. Ång-
jakten blef qvar vid Mainz, för att åter mottaga
dem om tre veckor, efter hvad som, berättades.
I de tyska tidningarne ville man från det ihärdiga
regnvädret härleda högtidligheternas förkortning;
men det ordas äfven, i den censurerade pressens
vanliga försigtiga stil, om att engelsmännen nu
en gång icke vilja särdeles lämpa sig efter lan-
dets (der unsrigen) seder, och man talar, heter det
derföre äfven i de anseddaste kretsar om många
drag af en verkligen älskvärd vårdslöshet,. —
Måhända har denna vårdslöshet träffat någon öm-
tålig sida af etiketten, och man vet hvad det vill
säga vid Tysklands hof.
Vid den förut omnämnda hofkoncerten, på slot-
tet i Brähl, voro konungarne af Preussen och
Belgien, samt drottningarne af Storbritannien,
Preussen och Belgien bland åhörarne; och såsom
virtuoser, anförda af Meyerbeer, uppräknas Jenny
Lind, Viardot-Garcia, Tuczek, Staudigl, Mantius,
Bötticher, Pischek, Batta, Moeser och Liszt; Jenny
Lind sjöng flera stycken och måste på konun-
gens af Preussens önskan äfven föredraga några
svenska folksånger; Liszt spelade äfven två solo-
stycken och blef i synnerhet utmärkt af de höga
herrskaperna.,
Knappt hade de stora illuminationerna, fyrver-
kerierna, jubelropen, 0. s. v. börjat förkunna huru
belåtna Rhensträndernas invånare voro med att
äfven å sin sida kunna visa uppmärksamhet för
sin konungs höga gäster, förr än tjenstvilliga per-
soner sökte förklara belåtenheten med preussiska
styrelseåtgärderna såsom enthusiasmens egentliga
källa och derifrån göra slutsatser angående grund-
lösheten i rhenska provincialständernas framställ-
ningar om konstitutionella förbättringar. Rhen-
ländarne ha blifvit ganska uppbragta öfver denna
tolkning, och i flera tidningsartiklar, från olika
trakter kring Rhen, kallas den utan omständig-
heter för en misstydning, mot hvilken formligen
protesteras. Men för att ej stadna vid tidnings-
protester, så har borgerskapet i Köln begagnat till-
fället af konungens närvaro och inlemnat en un-
derdånig petition af den 14 Augusti, hvari begä-
res införandet af en kommunal-ordning, såsom
grundvalen för en allmän folkrepresentation,
hvars införande det trogna folket förväntar, i
full öfverensstämmelse med sina representanterp;
vorgerskapet anhåller derföre, om en kommu-
mnalordning för Rhenprovinsen, sådan som den
blifvit föreslagen vid sjunde rhenska landtdagen
— den i år hållna.
Så väl Ronge och Czersky, hufvudmän för de i
Preussen nu sig utbildande dissidenter från ro-
mersk-katolska kyrkan, som äfven den evangeli-
ska pastor Uhlich, hafva blifvit förbjudna att resa
från de orter, der de blifvit serskildt anbefallda
utt uppehålla sig. Den förstnämnde är i Breslau,
len andre i Schneidemähl; den sistnämnde skulle
ust resa genom Magdeburg till Berlin, då förbu-
det meddelades honom; och han skref derföre till
vangeliska föreningen ett bref, hvari han under-
rättade den om det oväntade hindret för sin resa.
Som nu äfven i preussiska landet det Blifvit för-
bjudet, att vid sammankomster uppläsa dylika
skrifter, bref, o. s. v. ifrån reformatorerna, så
vidtog man den utvägen att sjunga upp brefvet,