stark storm, som lördröjde fartygets algang Ir
Carlskrona.
— AÅf tidningarne för i dag erfar man,
Nya teatern öppnas nästa Thorsdag och med
handling af välgörenhet för hvilken allmänhet
utan tvifvel skall hålla dess personal räkni
Denna personal har nemligen beslutat att of
förstlingen af det nya spelårets inkomster
de brandskadade i Falkenberg, ett offer,
mycket vackrare, som den sceniske artistens Db
lägenhet i vårt land icke sällan är sådan, attfö
sta recetten måste af honom motses med samn
längtan, som första skörden af landtmannen. I
ingen insamling för Falkenbergsborne blifvit fö
anstaldad inom hufvudstaden, synas de, som tänl
på dessa olycklige, här finna ett angenämt tillfäl
att utan besvär få fram sin gåfva, och att
samma gång bereda en välförtjent uppmuntrs
åt dem, som för sin möda vid denna insamlir
ej begära annan lön, än glädjen att se den välg
rande afsigten uppnådd.
Särskildt inbjudande är, att vid denna repr
sentation gifves Holbergs bekanta Don Ranuc
di Colibrados,, om hvilken pjes väl alla hört tala
men den få sett uppförd på scenen, emedan de
numer blott som en sällsynthet kan få rum F
repertoiren.
— Sällskapet Redlige Svenskar, stiftadt (år 184!
till åminnelse af högstsalig Konung Carl XI
Johans val till thronföljare, firade d. 24 denne
sin högtidsdag å franska värdshuset å Kong
Djurgården med bal och souper. Ordförande
föreslog skålar för H. M. Konungen, H. M. Droti
ningen, H. M. Enkedrottningen, de Kongl. Prir
sarne och Prinsessan, hvilka tömdes under d
lifligaste glädjebetygelser. (P. o. I. T.)
— Dagligt Allehanda för i dag innehåller e
lång betraktelse öfver hr —u—s musikaliska re
cension i lördagens Aftonblad, och anser densam
ma likasom ett föregående anfall på herr Lind
blads sånger vara härledda från särskilde driffje
drar, hvilka beskrifvas som följer:
Det uppstår t. ex. i ett land, fattigt på konstnä
rer, en framstående artist; han är begåfvad med snil
le, han har originalitet och uppfinning; han besitte
derjemte redbara kunskaper; han vinner anseende, j:
rykte, både inom- och utomlands; hans arbeten lof
ordas af kompetente domare; de spridas öfver Euro.
pa och intaga en vacker plats inom dess konstlitte.
ratur; mannen är tillika oberoende till sin ställning
han tillhör den bästa. societeten af konstnärer och
litteratörer i sitt fädernesland; ban är personligen lie.
rad med flera af utlandets, hvilka veta uppskatta hans
värde såsom artist och akta hans personlighet: den
.sednare är för öfrigt helt anspråkslös, han går sin
väg helt stilla och lugnt fram, utan att förfördela
någon, men också utan att deltaga i dagens, vare sig
artistiska eller litterära strider; kritiken respekterar
han, så vidt den är rättvis, men bugar sig icke för
att erhålla en recension, och uppvaktar icke ens re-
Ccensenterna med presentexemplar af sina arbeten
Hvad är naturligare, än att en så sjelfständig
författare inom konstens område skall vinna afunds-
män bland hopen af inbilska medelmåttor, utan un-
derbyggnad, än mindre studier, utan spår till snille
och utan hvarje annat anseende i det allmänna, än
det lilla, en ömsesidig puffningscirkulation (helst om
de lyckats innästla sig såsom recensenter i vissa tid-
ningar), kan för en eller annan dag förskaffa dem.
Som man vet. finnes likväl intet förargligare eller
svårare att hålla ifrån sig, än just dessa myggor. —
Man slår ihjäl ett helt dussin i sender, men vips är
man ånyo besvärad af ett eller par dussin af samma
slägte. Det der är ju en vanlig företeelse. Det bör
således föga förvåna, ehuru omförmälandet deraf kan
vara en behöflig avis för allmänheten, för att hon ej
mä taga, ens ett ögonblickligt intryck af för henne
oftast obegripliga konstrecensioner, emedan de äro ut-
styrda med en hop lärda termer och mycken bom-
bast, utan heldre i detta fall lita på hvad hon sjelf
edan lärt sig förstå och tycka om.
Utan, alt ingå i något särskildt försvar för herr
—U—Ss motiver, helst han har det musikaliska
facket i Aftonbladet på sin egen ansvarighet, sy-
res det dock att Allehanda här tillgripit en min-
Ire lycklig utväg i att göra motiverna misstänkta,
in om det hade gendrifvit recensionen.
— Hr —u— har begärt rum för följande:
Med anledning af en i dagens Allehanda mot un-
lertecknad riktad anmärkning, enligt hvilken jag
kulle i Aftonbladet vid serskilda tillfällen både med
,eröm och klander omnämnt en och samma sång-
tompnsition af Hr Lindblad, nemligen Saknaden, bör
ag upplysa, att det stycke, som jag i Fredagens Af-
onblad cxempelvis nämnde såsom en bland Hr Lind-
Nlads mest lyckade sånger, genom misskrifning här
lifvit kallad Saknad, i stället för Varning, såsom
len rätteligen heter. Detta skriffel, genom hvars
ättande anmärkningen förfaller, bör för öfrigt hos
lem, som känna Hr L:s sånger. så mycket mindre
unna föranleda något missförstånd, som Varning,
emte det vid samma tillfälle lofordade stycket Mån-
ro, jojo (hvilka befinna sig i ett och samma häfte),
lmänt anses tillhöra Hr Lindblads utmärktaste
ängkompositioner, då deremot det obetydligare styc-
et Saknad mig veterligen aldrig föranledt någon I
ynnerlig uppmärksamhet. : —U—
ENERALEN GREFVE RIDDERSTOLPES TAL.
Uti ett nummer af Mariestads tidning uppgifves
yligen, med undertecknande af Hr kanten Finrothe !