stark storm, som lördröjde fartygets algang Ir Carlskrona. — AÅf tidningarne för i dag erfar man, Nya teatern öppnas nästa Thorsdag och med handling af välgörenhet för hvilken allmänhet utan tvifvel skall hålla dess personal räkni Denna personal har nemligen beslutat att of förstlingen af det nya spelårets inkomster de brandskadade i Falkenberg, ett offer, mycket vackrare, som den sceniske artistens Db lägenhet i vårt land icke sällan är sådan, attfö sta recetten måste af honom motses med samn längtan, som första skörden af landtmannen. I ingen insamling för Falkenbergsborne blifvit fö anstaldad inom hufvudstaden, synas de, som tänl på dessa olycklige, här finna ett angenämt tillfäl att utan besvär få fram sin gåfva, och att samma gång bereda en välförtjent uppmuntrs åt dem, som för sin möda vid denna insamlir ej begära annan lön, än glädjen att se den välg rande afsigten uppnådd. Särskildt inbjudande är, att vid denna repr sentation gifves Holbergs bekanta Don Ranuc di Colibrados,, om hvilken pjes väl alla hört tala men den få sett uppförd på scenen, emedan de numer blott som en sällsynthet kan få rum F repertoiren. — Sällskapet Redlige Svenskar, stiftadt (år 184! till åminnelse af högstsalig Konung Carl XI Johans val till thronföljare, firade d. 24 denne sin högtidsdag å franska värdshuset å Kong Djurgården med bal och souper. Ordförande föreslog skålar för H. M. Konungen, H. M. Droti ningen, H. M. Enkedrottningen, de Kongl. Prir sarne och Prinsessan, hvilka tömdes under d lifligaste glädjebetygelser. (P. o. I. T.) — Dagligt Allehanda för i dag innehåller e lång betraktelse öfver hr —u—s musikaliska re cension i lördagens Aftonblad, och anser densam ma likasom ett föregående anfall på herr Lind blads sånger vara härledda från särskilde driffje drar, hvilka beskrifvas som följer: Det uppstår t. ex. i ett land, fattigt på konstnä rer, en framstående artist; han är begåfvad med snil le, han har originalitet och uppfinning; han besitte derjemte redbara kunskaper; han vinner anseende, j: rykte, både inomoch utomlands; hans arbeten lof ordas af kompetente domare; de spridas öfver Euro. pa och intaga en vacker plats inom dess konstlitte. ratur; mannen är tillika oberoende till sin ställning han tillhör den bästa. societeten af konstnärer och litteratörer i sitt fädernesland; ban är personligen lie. rad med flera af utlandets, hvilka veta uppskatta hans värde såsom artist och akta hans personlighet: den .sednare är för öfrigt helt anspråkslös, han går sin väg helt stilla och lugnt fram, utan att förfördela någon, men också utan att deltaga i dagens, vare sig artistiska eller litterära strider; kritiken respekterar han, så vidt den är rättvis, men bugar sig icke för att erhålla en recension, och uppvaktar icke ens reCcensenterna med presentexemplar af sina arbeten Hvad är naturligare, än att en så sjelfständig författare inom konstens område skall vinna afundsmän bland hopen af inbilska medelmåttor, utan underbyggnad, än mindre studier, utan spår till snille och utan hvarje annat anseende i det allmänna, än det lilla, en ömsesidig puffningscirkulation (helst om de lyckats innästla sig såsom recensenter i vissa tidningar), kan för en eller annan dag förskaffa dem. Som man vet. finnes likväl intet förargligare eller svårare att hålla ifrån sig, än just dessa myggor. — Man slår ihjäl ett helt dussin i sender, men vips är man ånyo besvärad af ett eller par dussin af samma slägte. Det der är ju en vanlig företeelse. Det bör således föga förvåna, ehuru omförmälandet deraf kan vara en behöflig avis för allmänheten, för att hon ej mä taga, ens ett ögonblickligt intryck af för henne oftast obegripliga konstrecensioner, emedan de äro utstyrda med en hop lärda termer och mycken bombast, utan heldre i detta fall lita på hvad hon sjelf edan lärt sig förstå och tycka om. Utan, alt ingå i något särskildt försvar för herr —U—Ss motiver, helst han har det musikaliska facket i Aftonbladet på sin egen ansvarighet, syres det dock att Allehanda här tillgripit en minIre lycklig utväg i att göra motiverna misstänkta, in om det hade gendrifvit recensionen. — Hr —u— har begärt rum för följande: Med anledning af en i dagens Allehanda mot unlertecknad riktad anmärkning, enligt hvilken jag kulle i Aftonbladet vid serskilda tillfällen både med ,eröm och klander omnämnt en och samma sångtompnsition af Hr Lindblad, nemligen Saknaden, bör ag upplysa, att det stycke, som jag i Fredagens Afonblad cxempelvis nämnde såsom en bland Hr LindNlads mest lyckade sånger, genom misskrifning här lifvit kallad Saknad, i stället för Varning, såsom len rätteligen heter. Detta skriffel, genom hvars ättande anmärkningen förfaller, bör för öfrigt hos lem, som känna Hr L:s sånger. så mycket mindre unna föranleda något missförstånd, som Varning, emte det vid samma tillfälle lofordade stycket Månro, jojo (hvilka befinna sig i ett och samma häfte), lmänt anses tillhöra Hr Lindblads utmärktaste ängkompositioner, då deremot det obetydligare stycet Saknad mig veterligen aldrig föranledt någon I ynnerlig uppmärksamhet. : —U— ENERALEN GREFVE RIDDERSTOLPES TAL. Uti ett nummer af Mariestads tidning uppgifves yligen, med undertecknande af Hr kanten Finrothe !