ARVV VE VMIVESE IfM 09 555 0065 det förnekar ingen upplyst norrman, och man är således nog fullkomligt på det rena med, att det helas så väl som de särskilda delarnes frihet och sjelfständighet bäst betryggas genom att hålla tillsamman och dela ljuft och ledt med hvarandra. Men då man, vid fullföljandet af denna tanka i dess yttersta följdrigtningar, kommer till sjelfva konstruktionen af de politiska former, i hvilka en sådan enhet och en sådan sammanhållning emellan folken skulle framträda såsom stats-enhet, då går det icke längre så ledigt. Betänksamhetens män och försigtighetens axeldragningar komma då fram i dagen, och man bör sannerligen icke förundra sig deröfver eller ännu mindre förargas, utan heldre önska att besinning och lugn pröfning i detta hänseende äfven göra sin rätt gällande på andra sidan Kölen och hos bröderna på andra sidan hafvet. Den skandinaviska ideen är ännu långt ifrån mogen för politiska kombinationer och man skulle lätt kunna förqväfva den, om man genast ville använda den på statsförbållanderna. Det är att hoppas att den äfven kommer att visa sig verksam, utan att den behöfver framträda i form af en yttre politisk union emellan de tre folken; ty kabinetiernas politik kan nu för tiden i längden svårligen skilja sig från folkens, sedan dessa kommit till medvetandet af sig sjelf. De speciella skäl Norge har, att visa varsamhet då frågan är om att gifva skandinavismen en egentlig politisk mening, de äro icke svåra att fatta. Det norska folket är det minst mäktiga af detre skandinaviska folkgrenarne, och det har en från de öfrige högst skiljaktig, men för sigs:elf dyrbar, statsförfattning. Det är derföre naturligt, att det anser sig böra vara på sin vakt, samt icke blindt öfverlemna sig till de sanguisiska förhoppningar, som den skandinaviska enthusiasmen på andra håll så lätt fattat, då Norge, på grund af de antydda omständigheterna, möjligen kunde komma att sitta emellan vid verkliggörandet af dessa politiska kombinationer, hvilka de egna dynastiska och statsrättsförhållanderna i Danmark ursprungligen framkallat. Norrmannen har dessutom i den förra föreningen med Danmark just inga egyptiska köttgrytor att längta tillbaka till, och om ock han alls icke är så oförståndig eller obillig, att inlägga någon ovilja eller missbelåtenhet mot danska folket i sina minnen från sitt fordna förnedringstillstånd, så kan man likväl icke undra på, att närvarande generation, som till en del sjelf har kännt tyngden af den föreningen och som ännu i många fall lider af dess följder, med en viss motsträfvan inläto sig på den skandinaviska propagandan, så vidt den har att föra i skölden en politisk union emellan alla tre folken. Men det är också endast ifrån den sidan som saken hos oss ännu icke kan sägas hafva funnit tiliräckligt deltagande, under det den i andra afseenden) kan påräkna varma sympathier, och de danska blad, som i senaste tiden trott sig finna tecken af en motsatt anda, ja till och med att ovilja för danska folket skulle råda i Norge, göra deri ett stort misstag. Då de derföre, i Storthingets nyligen fattade beslut att lägga tull på i danska språket tryckta böcker, tro sig finna en antiskandinavisk syftning, äro de på villospår, emedan denna åtgärd är så att säga helt och hållet grundad på nödvärn. Saken är i korthet den, att flera boktryckare i Christiania till regeringen ingilfvit en ansökan, som gick ut på att alla på norska och danska språket tryckta böcker måtte påläggas en införseltull af 8 sk. per band. Deri förklaras, att flera af Norges bokhandlare i sista tiderna låtit trycka norska förlags-artiklar i Danmark, hvarigenom de undgått erläggandet af den fastställda tullen på tryckpapper, samt derjemte kunnat få tryckningskostnaden billgare än här. Till bevis på den utsträckning som en sådan tryckning utomlands upphunnit, anfördes, att.en bokhandlare i Christiania nyligen låtit trycka 30,000 ex. biblisk historia och 49,000 psalmböcker, samt en annan bokbandlare derstädes 30,000 psalmböcker ). På föranledande häraf blef i den kongl. propositionen om tulltaxan för nästa budgettermin föreslaget: Biöcker, tryckta, så väl oinbundne som inbundne och häftade: a) å norska och danska språket, då det i ett omslag finnes mera än 50 ex. af ett och samma verk, 4 skålp. 2 sk. b) Alla andra, fria Storthingets tullkommitt ansåg sig icke böra tillstyrka denna del af den kongl. propositionen, oaktadt den erkände, att den ofvanantydda åtgärden från norske förläggarns sida, om den i framtiden skulle fortfara. måste leda till stor skada för de inhemske boktryckerierna, samt verka hämmande på boktryckarekonstens utveckling i landet, och den föreslog derföre thinget, att fastställa det böcker af alla slag skulle vara fria för tullafgift. Då detta utlåtande förekom till afgörande i storthinget, anmärkte representanten Daa, att eiter hans mening var den af boktryckarne framställda begäran om skydd, genom tullafgift å norska böcker, tryckte utomlands, af den beskaffenhet att man icke, utan att träda rätt och billighet för nära, kunde helt och hållet åsidosätta den. Han fästade uppmärksamheten uppå det ste aanhang som äger rum mellan pappersfabrikst: un och flera andra, hos oss icke befintlige förh:lianden, hvilka föranleda att papperspriset är billigare utomlands, t. ex. bomullisoch klädesfabrikationen, hvilkas affall begagnas till papper. Alven borde besinnas, att den danska receringen anse!t det öäfvarkla